Alfamamman

När kolleger i egenskap av nyblivna föräldrar gör ett kort gästspel på arbetsplatsen med sin avkomma brukar jag plikskyldigast kolla ner i barnvagnen, konstatera fin bebis! för att sedan återgå till att tala med de vuxna. Jag har till och med lovat mej själv att aldrig besvära folk som verkligen jobbar genom att ta med barnet på turné.

Till min stora förvåning BER folk om att jag ska skuffa med mej min son när jag går på möten under moderskapsledigheten. Gör de detta för att vara artiga eller för att de verkligen vill gulla med spädisen? Och om det är så att det senare alternativet gäller, innebär det då att jag är en kallhjärtat och obehaglig människa, eller kanske bara lite dum i huvudet, som inte ser det fantastiska i andras nyfödingar utan istället hellre talar med deras föräldrar?

EDIT: nu ångrar jag lite min bekännelse och börjar själv luta mot att jag är en smått obehaglig varelse, men i den här bloggen censurerar vi inte.