Ingenting verkar vara lika känsligt i nybliven mamma-världen som amning. Grovt räknat finns det två läger, antingen är man naturlig och moderlig och ammar eller så är man egoistisk och modern och låter bli. Kategori två kan få förlåtelse om det är barnet som inte gillar bröst eller tuttar som strejkar, men väljer man att mata spädisen med enbart ersättning bara för att man inte VILL amma är man illa ute i mammavärlden. Paradoxalt nog är det också äckligt och konstigt att säga att man njuter av att amma och enbart amma -länge. Ve de mammor som vågar amma i mer än ett år!
Det är som om amningen för med sig så mycket starka känslor att de rinner över och sträcker sig till andra människors val av metod att mata sina barn. Alla får plötsligt ha en åsikt om varandras sätt att sköta sina ungar och alla refererar löst, men bombsäkert till olika sorters ”forskningsresultat” och ”undersökningar”. Annars så toleranta och smarta människor förvandlas till amningsfundamentalister med argumentet ”detta är nämligen bäst för ditt barn!”.
Varifrån kommer denna vilja att tillrättavisa andra? Handlar det om att man själv är tvungen att fundera igenom sina beslut då någon annan visar att barn faktiskt kan matas på ett annat sätt än ens eget? Så länge alla gör exakt lika behöver man ju inte ifrågasätta sin egen väg, men så fort det uppstår alternativ finns det alltid en risk att man inte gör rätt. Eller ”rätt”, för det finns faktiskt inget absolut rätt eller fel. Man kan bara utgå från att alla vill sina barn det allra bästa och gör sina val på basen av det. Vissa vill helamma hur länge som helst, andra blir kanske olyckliga kvinnor av att ständigt ha ett barn vid bröstet och löser därav matningen på ett annat sätt.
Så lev och låt leva, jag antar att det vuxit upp sunda och friska barn både på ersättning och bröstmjölk.
Och hur går det till hemma hos familjen Öhman Silfvenius då? Vi kör en kombo med både bröstmjölk och ersättning. Magnus matar minst lika ofta som jag. Av praktiska och jämställdhetsskäl. Om det nu är intressant för någon annan än oss.
21 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Men vad säger den medicinska vetenskapen? Om man lägger känslor och jämställdhet åt sidan. Det har jag funderat på, men det vore kanske för känsligt att veta.
Nästan så jag blev lite sugen att informationssöka.
Dethär är nu säkert en kommentar som jag kommer att få ångra, men vill ändå få ut den.
Jag vill det bästa för mitt barn, absolut, ingen fråga om saken. Jag vill också det bästa för andras barn, för babyn är ju så oskyldiga och sköra. Men hur kan jag veta att det barnets förälder gör är det bästa? Eller är föräldern lite självisk och tänker mera på sig själv än barnet? (Och nu är dethär ju också helt okej, men måste skriva såhär för att man ska fatta min point). Eller är det så att dendär förälderna kanske missat nåt som jag vet?
Jag tror att det är därför man tillrättavisar andra. Fast man inte får så dömer jag ibland andra mammor (tror rätt många gör det, fast de flesta säger sig vara så respekterande för vad andra gör) och då är det kanske främst av liknande orsaker och sällan för att jag måste ifrågasätta mitt beslut.
Nina: Som jag har förstått det är forskarna oeniga om hur fantastiskt mycket bättre amning är jämfört med ersättning. Att bröstmjölk motverkar allergier lär enligt vissa vara en myt (http://www.expressen.se/Nyheter/1.1735160/hon-trottnade-pa-lognerna-om-amning). Vissa forskare menar tom att det finns cancerframkallande miljögifter i bröstmjölk. Jag antar att det är så många olika faktorer som selar in hur ett barn kommer att må/vara som vuxen att bröstmjök/ersättning trots allt bara är en liten, liten del.
WHO:s rekommendation att helamma i sex månader är antagligarn viktigare för kvinnor i tredje världen som inte har tillgång till rent vatten att blanda ersättningspulvret i. Dessutom fungerar väl amning som nåt slags preventivmedel.
Michaela: bra att du vågar kommentera lite kontroversiellt! Tack för det! Jag förstår att du är välmenande och vill alla bebisars bästa, men det kan kanske uppfattas som lite elitistiskt om du utgår från att du vet bäst hur alla andra ska sköta sina barn? Det finns säkert många olika bra sätt.
Hur som helst så tror jag att man måste utgår från att alla föräldrar faktiskt vill det allra bästa för sina barn. Samtidigt tycker jag att man borde tala mera om lyckliga föräldrar istället för att skuldbelägga varandra eller ha martyrtävlingar (den som sover minst och har blodigast bröstvårtor vinner!). Jag tror att glada föräldrar ger glada barn.
Och jag tycker att det är sjukt bra med bröstmjölk! Jag tycker bara att vi ska vara lite tolerantare mot andra alternativ.
Härligt att få vädra sina tankar! För mig gäller det inte att jag sku tro att jag sku veta bäst hur andras barn ska skötas, absolut inte. Har märkt att alla barn är så olika att det inte finns ett recept påhur barn ska skötas och ingen kan därför säga vad som är absolut rätt och därför ska ju föräldrarna göra det som känns rätt. Och det här gäller nu inte bara amning utan allt gällande barn.
Det svåra är väl bara att utgå från att alla vill det bästa och att alla gör det bästa. I mig är känslan så stark och kärleken och allt detdär att jag har svårt att förstå att nån annan kan känna lika, fast jag nog VET att andra känner så. Har också svårt att förstå att barnets pappa älskar barnet lika mycket som jag för kärlekskänslan är bara så otroligt stark. Kankse lite som när man är kär. Man tror att man är den enda som nånsin varit så kär…
Jag sökte på en medicinsk databas lite på skoj igår, men det fanns så otroligt många artiklar i ämnet så jag orkade inte börja plöja dessa. Men som du säger så är det så många faktorer som kan påverka hur det lilla barnets framtid blir så det är svårt att veta vad som är vad. Allergier har säkert mer att göra med genetiken än bröstmjölken men samtidigt kanske bröstmjölken kan lindra dessa allergier/atopisk hud etc då barnet är spädbarn och lätt skulle bli ”stressat” av detta. (Jag har inga belägg för detta, eller så sa någon föreläsare detta då jag läste anatomi och fysiologi.)
Jag är trots allt så naiv att jag tror att sjukvården har något som de vilar sina rekommendationer på och de säger ju trots allt inte att alla ska ge ersättning, utan bara de som medicinskt inte kan, där amningen aldrig kommer igång eller som avlastning för mamman och så att pappan kan vara lite delaktig. Med det här menar jag att de föräldrar som ger ersättning ofta inte förstår de föräldrar som valt att amma. Utan vill propsa på att ersättning är så himla bra och att man som ammare är en stenåldersperson som inte följer utvecklingen! Tyvärr.
Superkänsligt ämne, vilket antagligen mest beror på att alla som är i denna amningsdebatt är fulla med graviditets-, förlossnings- eller amningshormoner.
Vad är bättre än att kunna komma med ett litteraturtips i ett sånt här sammanhang: läs Amos Oz Hur man botar en fanatiker! Den handlar överhuvudtaget inte om barn och amning (utan mer om Israel-Palestinakonflikten) men diskuterar varför och hur människor blir fanatiska och hur man komma i från det, oberoende av vad saken gäller. En av Oz poänger är just det som Michaela nämner, nämligen att fanatikern ofta ser sin handling som en altruistisk handling, för den andras bästa.
Och med detta vill jag naturligtvis inte påstå att någon här skulle vara fanatisk i sin sak, det var mer en allmän kommentar till delningen i två läger som lätt blir lite fanatiska båda två.
Lite ofanatisk info med hälsningar från en immunolog:
För info om amning och fördelar med amning, se t.ex.
http://www.who.int/child_adolescent_health/topics/prevention_care/child/nutrition/breastfeeding/en/index.html
Amning rekommenderas främst för att det skyddar mot sjukdomar speciellt under det första halvåret efter födseln. Det här beror på att mammans antikroppar mot sjukdomar överförs genom bröstmjölken till det nyfödda barnet, som inte ännu har ett fungerande immunsystem.
Michaela: jag förstår vad du menar. och jag gillar att vi kan tycka lite olika (eller GÖR vi ens det?), utan att det blir dålig feelis.
Ville också delta med en liten kommentar;
Ofta börjar debatten om amning förr eller senare gå in på medicinska faktan för amning, såsom här också. Själv tycker jag att det är viktigt att se på hälsa och livet överhuvudtaget mer holistiskt, och inse att t.ex immunförsvaret i sig inte numera nödvändigtvis är viktigare jämfört med psykologiska faktorer såsom mammans och pappans psykiska välmående och orkande 24h om dygnet med liten bebi.
Var och ens rätt att välja mellan två alternativ, där ena enligt mig har mer av ett socialt stigma över sig än egentliga, tunga medicinska faktan mot sig borde vara självklar! Hur man kommer över sociala stigmat vet jag inte, hoppas på att tiden för oss framåt som den gjort med inställningen mot t.ex utomäktenskapliga barn. Bara för att nämna något som varit lika eldfängt nångång i tiderna.
Nina: bra poäng. Jag är ju inte heller någon expert, men håller med dej om att bröstmjölk antagligen är det bästa för barnet. Men så spelar det så många andra faktorer in. För vissa famljer är kanske ersättning är det enklaste (kanske enda) alternativet och det växer säkert upp friska barn också i såna familjer. Det jag ville få fram med inlägget var att föräldrar känner en grym press på sig att göra rätt, går omkring med skuldkänslor (man kan allytid vara en ÄNNU bättre förälder) och det kan vara tungt att stå emot amninglobbyn.
Karro: hurra! mera litteraturtips åt folket.
Susanna: du har helt klart mest cred i den här frågan. Bröstmjölk är bäst,
Fast jag håller nog ändå fast vid att man får bestämma över sin egen kropp och att det blir fina barn också av ersättning.
Minna: kunde inte ha sagt det bättre själv. Alltså jag skulle gärna ha sagt det, men kunde inte formulera det lika bra som du.
Jepp, mitt inlägg var inte menat att ta ställning för eller emot amning, det var bara en upplysning om varför WHO och andra medicinska institutioner förespråkar amning. Håller absolut med om att det också finns andra saker som inverkar på om man ammar eller inte. Amning är hårt jobb, vet jag själv efter tre barn!!
Susanna: tre barn imponerar nuförtiden stort på mej som nybliven mamma.
Jag håller med allt du skriver, det har blivit riktigt vettiga diskussioner (på båda dina bloggar) om det här med amning. Själv har jag ingen erfarenhet och det är inte heller aktuellt snart men kanske nån gång, jag tycker ändå det är intressant.
En till grej som talar för amning är ju också miljöaspekten (om man nu får dra in den grejen i ett redan känsligt ämne, hehe). Om man ammar så går det inte åt förpackningar, vatten för disk, flaskor och själva ersättningen utan man tar tillvara det som kroppen producerar. Men det här är väl något man inte kan se som ett argument för amning utan snarare som en bonus ifall amningen fungerar.
Jag har ingen aning om vi tycker olika eller inte, har tappat bort mig i mina egna tankar, men tror inte vi tycker så olika om något. Jag har sällan väldigt starka åsikter, är mera av en sån som försöker se de grundläggande orsakerna bakom olika grejs.
Hanna: bra poäng! det går nämligen åt en hel del tetraförpackningar här på Styrmansgatan och då äter Viddelito ändå 80% bröstmjölk.
Michaela: det är bra med åsikter. Och jag tror att man blir smartare av att höra andras argument och själv argumentera för det man tror på. Så kör hårt bara med det du tycker!
Jag tycker också att bröstmjök är asbra o önskar att alla skulle kunna amma osv. Men det här med att vara fanatisk.. Jag fattar att det inte gör någon som helst nytta att ha åsikter om andras val i detta känsliga ämne. För det är det absolut viktigast att man gör som man själv vill. Viktigare än eventuella allergier eller öroninflammationer, diarrér mm. Man brukar säga att sura mammor har sur mjölk. Så att amma mot sin vilja skulle ju vara helt galet.. Det, om någonting, skulle leda till anknytnings problem. Så jag tycker att det är viktigt att ge blivande mödrar riktig och objektiv information om amning och modersmjölksersättning, men det är VIKTIGAST att stöda dem i sitt val och hjälpa dem att lyssna på den inre rösten som talar om för dem vad som är bäst för just dem.
Oj va bra att detta ämne lyfts upp. Det behövs! Jag hade ingen aning om att folk kunde ha så mycket invändningar, påståenden och åsikter om babymat förrän jag själv fick en kille för fem månader sedan… Plötsligt började jag få frågor som: nååååååå hur länge måst du amma nudå? -Vadå måst? Och när får du börja dricka alkohol igen nu, om ett halvår? -Vadå halvår, jag kan dricka ett vinglas nu om jag vill….. Kommer de nå mjölk?
-5 liter….
Hade inte trott att mina tuttar och min mjölk skulle vara så mycket i fokus. Men som sagt, alla borde läsa denna artikel och få sej en tankeställare.