Ibland säger folk som träffar Vidar att han verkligen ser ut som en liten pojke. De säger det som en komplimang och för att göra mej glad. Trots vänligheten har jag lite svårt att se varför det är så viktigt att se om nyfödda människor är pojkar eller flickor och framförallt varför man så fort som möjligt måste klä ungarna i antingen rosa eller ljusblått för att omvärlden med säkerhet ska identifiera barnets kön.
Då det kommer till fäger sträcker sig visserligen jämställdheten så långt att töser i undantagsfall kan ha på sig blå klädesplagg, medan gossar i rosa inte alls funkar. Att klä en liten typ med snopp i ljusrött är uppenbarligen att kränka killens integritet, för ve och fasa, tänk om någon tog honom för en flicka! Eller ännu värre, homosexuell!
Tänk att färger kan vara så fulla av koder och värderingar.
Att klä sina barn fördomsfritt i alla färger handlar inte om att göra flickor till pojkar eller tvärtom. Det handlar om att ge lite större bredd och fler valmöjligheter åt sina barn. Om vi börjar med att ta bort könskoderna från färger och sedan går vidare till leksaker, hobbyn, utbildning och jobb tror jag att världen blir en lite mer jämställd och kanske till och med lyckligare plats. Folk, och då räknar jag med barn, är ju först och främst individer och sedan kön.
Tycker jag. Ni behöver inte hålla med, men gör ni inte det skulle det vara intressant att höra varför.
Inom kort ska vi diskutera dockor och leksaksbilar.
Trots att Vidars mor är en feminist klädde han sig i blått ibland.
38 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
För en tid sen var det en artikel i tidningen ”Meidän Perhe” om en familj vars barn hette Ru. Bara de närmaste visste om h*n var en flicka eller pojke. Jag tycker de hade dragit denna könsgrej till sin spets… För min del får man klä barn i blått eller rött hur man vill men att inte ens berätta för någon om det är en flicka eller pojke tycker jag är extremt.
Jag tycker att min son dessutom passar bättre i rött än blått. Rosa har jag inte prövat ;) Det som stör mig massor med dessa stora klädbutiker är att det finns en ljusröd hyllla och en ljusblå. Bara få butiker kör med unisex kläder. Skulle vara så skönt i mitt fall att kunna använda storasysterns kläder på lillebror. Men just nu ser nog hennes garderob ganska ljusröd ut :/ (o jag som inte ens gillar den färgen…)
Igår när sonen hälsade på en äldre herre i parken så undrade om mannen i fråga om det var en flicka (då var sonen klädd i blått från topp till tå). Så mycket för dom klädkoderna. Men kläder är svårt, skulle gärna ha lite mer färglatt till sonen men utbudet är så dåligt. Tydligen ska pojkar endast ha mörka tröjor i tydliga pojkfärger, helst med en transformersgubbe tryckt på, eller star wars. Rosa är ingen färg som vi änvänder men det är nog bara för att jag själv har så svårt för den färgen.
För mig får man gärna tro att min pojke är en flicka, det stör mig inte överhuvudtaget. Endå klär jag honom ofta i blått. Största orsaken är att jag tycker om blått och hur han ser ut i de färger och kläder jag klär på honom.
Men jag tycker inte att klädfärger har något med jämställdhet att göra. Eller jag ser det inte i så fall. Jag tycker att i vår kultur klär flickor och pojkar sig på lite olika sätt, tex hör det inte till att pojkar har kjol/klänning. Men det betyder inte att en pojke inte kan ha rosa, rött eller någon annan färg. Jag köpte tex en brun,vit, rosa flickbody åt A, för att jag gilla den. Så vad jag väl försöker säga är att man kan klä barnen hur man vill, men att bara för att var jämnställd behöver man inte klä pojken i rosa och flickan i ljusblått. Problemet är inte i kläderna utan i hur man behandlar könen olika. Tror inte problemet förbättras i att alla börjar kläs på ett neutralt sätt utan det är mera det underliggande och osynliga som är problemet. Sånt som man inte ens märker.
Hanna: ja, jag läste också om Ru. Och det stör mej också galet mycket att man delar in avdelningen för småbarn i flick-och pojkkläder. Håller med dej om att ljusrött inte är värdens snyggaste färg, men jäkla synd att man måste köpa en ny uppsättning kläder om man får ett barn av annat kön än det första.
Anna: jag gillar inte heller alls de mörka kläderna som man ska klä sina söner i. Speciellt då Finland en så stor del av året är så mörkt och deprimerande annars också. Och att allt ska vara så praktiskt (=fult). Polarn och Pyret lär dock köra med unisex, i motsatts till tex H&M.
Michaela: nu var jag kanske lite otydlig i mitt inlägg. Jag försökte få fram att man ska våga klä sina barn i alla färger INTE att man ska klä små pojkar i bara ljusblått/bara rosa och tvärtom på små flickor.
Att man är så noga med att veta könet på små pojkar och små flickor och använder sig av färgkoder tycker jag handlar om jämställdhet. Varför är det nån skilland om en baby är en flicka eller en pojke?
Varför ”hör det till” att klä flickor och pojkar olika?
Senare väljer flickor oftare att t.ex. dansa balett och rida, medan det är mera accepterat för pojkar att spela ishockey och köra motocross. Ännu senare väljer flickor oftare att studera humanistiska ämnen, medan pojkarna väljer det tekniska. Kvinnor blir oftare sjuksköterskor (lågavlönade yrken) medan det finns fler manliga ingenjörer (som får bättre betalt). Om vi redan från början försökte att förbise könet skulle kanske världen se rättvisare ut.
Fast vad vet jag.
Jag har en 2-årig flicka och måste bara få påpeka att föutom att typ alla flickkläder är rosa och lila, så är de även FIGURSYDDA från ca storlek 86! Särskilt jeans! Jeansen på flickhyllan är smala, figursydda och har massor obekväma attiraljer som paljetter på rumpan och påsydda blommor och hjärtan på knäna. På pojkhyllan är de mjuka, baggy, med gummiband i midjan. Jag handlar nuförtiden nästan alla byxor åt min tös från pojkhyllan. Orkar inte ens gå via flickhyllan för att kolla först mera.
Heidi: det är faktiskt helt absurt! Lite i samma anda som minbh:n får smpå flickor. Det att pojkar har mjuka kläder som det är lätt och bekvämt att leka och springa i, medan kläder sydda för flickor är smalare, figursydda och med dekorationer som man måste vara försiktig med leder ju klart till att barnen leker på olika sätt.
Min son kom efter min dotter och till henne hade jag alla möjliga färger även rosa! När sonen kom behövde jag inte köpa kläder för jag hade ju redan allt. Dock har jag sagt ifrån att kjol/klänning/strumpbyxer fick han inte bära.
Fick ofta höra då han hade”pojk”färger att han var alldeles för söt för att vara pojke! Ehh
Varför lägga ner så mkt energi på vad ditt barn har för kläder? Köp det som är snyggt och sätt på dem. Tids nog väljer de själva vad de vill ha iaf!
Sonen är idag 25 år och dottern 27.
Några tips ifall man är intresserad av barnkläder i glada färger:
Mammor som syr på beställning:
http://www.sewinggum.blogspot.com/
http://iloinenkirahvi.blogspot.com/
Fina barntyger på nätet:
http://www.ikasyr.fi
http://www.myllymuksut.com
http://www.sampsukka.com
http://www.lastenmetsola.fi/kangaskauppa
Jättefina kläder (en mamma som syr – säljer dock inte) – bra inspirationskälla:
http://ruttu-nuttu.blogspot.com/
Det eviga dilemmat i vårt samhälle. Blir/är pojken homo om han klär sig i rosa och leker med dockor? Svar: Nej! Som du säger är det ju en fråga om att VÅGA klä barnet i olika färger, och inte välja färgen enligt könet. Rosa passar hur bra som helst på småpojkar och flickor kan mycket väl ha ljusblått. Det är bara det att i det här hermetiskt förseglade träsket (Finland) så är det lite svårt att acceptera att pojkar kan ha rosa kläder. Färgen ska inte behöva vara könsrelaterad (fast många ju tycker det).
Dessutom är det helt sjukt, som konstaterats ovan, att flickor redan i ung ålder ska ha figursydda kläder som inte alls lämpar sig för fartfyllda lekar. Och de som designar minibh:n och andra ”vuxenkläder” åt småflickor borde ju på allvar besöka närmaste hjärnskrynklare…
jag tror nog att vissa personlighetsdrag är vanligare hos flickor och andra hos pojkar, redan när de föds. andelen flickor som passar som sjukskötare är större än andelen pojkar som passar. därmed inte sagt att inte många pojkar skulle passa, men andelen pojkar som passar som sjukskötare är MINDRE än andelen flickor som passar. jag tror nog inte att allt är social inlärt, det finns nog skillnader från början. men jag tycker ju att om två tredjedelar av representanterna för ett kön har vissa personlighetsdrag, så ska ju inte den resterande tredjedelen som inte har dessa dag med våld anpassas in i majoritetens mönster, utan de ska ha möjlighet att gå över ”könsgränserna” i så fall. men jag köper nog inte det där med att allt skulle vara inlärt.
Jag blir glad när jag läser sånt här. Har annars inte så mycket att säga om föräldra-barnliv och lämnar det gärna åt dem som är mitt uppe i det. Men att någon ids reagera emellanåt på all den här könshysterin och homofobin är fint. Tack!
Elvira M: word to the mother!
Jag uppskattar verkligen era åsikter. Tack för att ni orkar kommentera.
Jag länkar här bara ett inlägg från tidigare i vintras:
http://www.kakkakaffe.com/2010/january/jamstalldheten.html#comment
Bara sådär ytligt jämställdhet – för egentligen är jag inte tillräckligt insatt att föra någon djupare debatt.
Och så ännu bara en bild på mina underbaringar – i rosa:)
http://www.kakkakaffe.com/images/2010/liandlo_71624073.jpg
Hej Peppe! Intressant fråga. Vi har klätt vår pojkar i de färger som har passat dem. Äldre killen kädde som liten väldigt fint i orange, rött och rosa kombinerat med blått (typ jeans). Den yngre passar bäst i limegrönt och gult. Problemet har varit att hitta kläderna ifråga.
Men trägen vinner och då vi alltid köpt kvalitet ”lever” de flesta plaggen ännu efter 8 år även om de används av typ 6. ungen! Skall bli skoj att se hur mycket av grejjerna som hittar yillbaka nu när vi får nummer 3 i sommar.
Heidi kommenterade om jeansen för flickor som är insvängda redan från små storlekar. Absurt och beklämmande! På pojk sidan kommer problemet med jeansen efter storlek 128 (gäller HM i synnerhet). Plötsilgt skall pojkarna tydligen få en rejäl ölmage eftersom midjorna på jeansen är väldigt stora (på HM finns även stora storlekar för pojkar o där e midjamåttet helt absurt). Från storlek 134 uppåt saknas nämligen spänngummibandet. Är personligen av den åsikten att jeans som hänger halvvägs ner på röven är både fult och opraktiskt (oberoende av ålder). För andra med jeans problem för barn rekomenderar jag faktiskt ett besök på Halonen. Har ett bra urval för jeans åt barn.
Men färger. Klä du Vidde Corleone vi vilken färg du vill. ”Manligheten”, om den nu vill uppnås, kommer mera av klädernas modell och snitt än av färgen.
Det är så löjligt att färgerna ska ha en så stor roll. Och så löjligt att det för de flesta är så viktigt att ”veta” om det är en flicka eller pojke, som om man inte kan prata med barnet före man vet det. På spåran för några år sedan var en tant så orolig för den lilla flickan som satt alldeles ensam ett par stolar från sin mamma. Sen då jag kallade på den ”lilla flickan” Artur blev hon helt till sig och bad om ursäkt och skyllde på att han hade en röd halare, trots att det hela varken störde mig eller lillkillen i fråga. Värre tycker jag det är då folk behandlar pojkar och flickor olika pga könet (och det är väl därför det är så viktigt med färgkoderna?). Såg en film då jag studerade psykka där man visade samma nakna bebis till två grupper, bebisen hade bara blöja på sig och presenterades som en flicka för ena gruppen och som en pojke för den andra gruppen. Det var alltså samma bebis och de skulle bedöma bebisens reaktion då det hoppade ut nån grej så ungen började gråta. Pojkbebisen blev ARG och flickbebisen blev LEDSEN! Ofattbart tycker jag men rätt så talande.
Jag tror och hoppas att fostran hemifrån är det som mest formar barnet, att man som pojke tillåts vara mjuk och känslig och att man som flicka får ta plats och får pröva vingarna på samma sätt som pojkar.
PS. Vet att det här nu blev långt, men måste ännu tillägga att rosa lär ska ha varit en pojkfärg ännu i början av 1900-talet i England. Ljusblått var en flickfärg.
Mats: grattis till trean! och tack för tipsen.
Sonja: jag har också sett/läst om experimentet i fråga. Hur folk beskriver samma bebis med helt olika adjektiv beroende på om de tror att det är en tös eller en gosse. Sjukt.
Och intresssant det där med att rosa en gång i tiden var en maskulin färg.
hej peppe( rimmar på vår dotters nickname neppe)
vi har alltså en 16mån gammal tös som i början av sitt liv hade mycket unisex kläder, mest för praktighetens skull ( ifall nästa skulle bli en pojke) det funkade bra o hon va söt i alt juh :) men ju äldre hon blev och speciellt då man kommer upp till strlk 86 var det ANTINGE ELLER som gäller.. rosa hello kitty ( FYFAN) eller blå svart starwars( FYSKAM) .. tur så finns det ju p.o.p och me&i, metsola, moonkids…mfl som gör unisex möjligt ännu upp tills barnet sjlv kan säga vad de vill klä sej i!! personligen tycker jag barn ska få vara barn o klä sej BEKVÄMT inte som vuxnas miniatyrer( H&M) ..
utekläder är svårt, det är SÅ ANTINGEN ELLER med dem.. man hittar nästan inget unisex om man ej e berädd att betala skjortan för en halare i regnbågsfärg( superskön sådan av molo kids) :) vår dotter har nu i vinter alltså haft rosagrå halare och folk frågar ändå om hon e pojke ibland, så de e ju lite skojjigt !
och om första kommentaren om barnet RU , tycket jag de har gått för långt. ett barn är ju barn men man är ju också kvinna eller man..det är skillnad på har man snopp eller ej!
vår dotter älskar btw bilar och dockor lika mycket.. så de så me den saken! :) ha de bra!
Ja detta ämnet är ju en favorit i repris! Har själv en några veckor gammal flicka och när jag skulle skaffa overall fanns det mörkblå (=trååk!), chockrosa och illande turkos. Det blev den chockrosa för jag tyckte det var finare än turkost på en bebi men jag kommenterar den sådär lite smått skuldmedvetet varje gång vi träffar andra vuxna. ”Hon HAR NU EN SÅN HÄR LJUSRÖD DRÄKT, KRHMM
Ja detta ämnet är ju en favorit i repris! Har själv en några veckor gammal flicka och när jag skulle skaffa overall fanns det mörkblå (=trååk!), chockrosa och illande turkos. Det blev den chockrosa för jag tyckte det var finare än turkost på en bebi men jag kommenterar den sådär lite smått skuldmedvetet varje gång vi träffar andra vuxna: ”Hon har nu en sån här ljusröd dräkt, ehhehehh”. Börjar kännas lite hysteriskt…
I morgonteve i morse var det en designer som menade att hon valt att göra vita bebikläder eftersom en nyfödd ännu är så ny och ”ren”, det skulle kännas påklistrat att välja starka färger innan barnets personlighet hunnit träda fram tydligt. Det argumentet lät bra i mina öron.
Vårt barn har sgs bara ärvda kläder och det mesta är vitt. Tycker faktiskt det är praktiskt för en nyfödd på mjölkdiet klottar inte värre än att allt lossnar i 60 grader och så kan man slänga kläder, spytrasor och vita handdukar i samma tvättlass :)
Tack för dina underhållande bloggar!
Kom min kommentar fram tidigare?
KOMMENTAR #14 – KAKKAKAFFE-EVA: 21/04 08:36 Jag länkar här bara ett inlägg från tidigare i vintras:
http://www.kakkakaffe.com/2010/january/jamstalldheten.html#comment
Bara sådär ytligt jämställdhet – för egentligen är jag inte tillräckligt insatt att föra någon djupare debatt. Och så ännu bara en bild på mina underbaringar – i rosa:)
http://www.kakkakaffe.com/images/2010/liandlo_71624073.jpg
Oja, jag AVSKYR kategoriserande enligt kön vad det gäller såväl bebisar som människor. Vi är individer, och barn är, *trumvirvel* BARN. Har läst en hel del om just diverse psykologiska experiment angående färger på bebisar och det är TRAGISKT att läsa resultaten.
Förövrigt håller jag på att bli tokig när jag läser just barnkläders och leksaksreklam. TOKIG!
Det är rätt av FEL att dela upp pojk/flick leksaker/kläder då man borde se på PERONENS referenser. Och så tänker man efter och vet att undersökningar tyder på att gelikar påverkar mer än föräldrarna när barnen blir större, och en stor del barn fått intutat de traditionella och mentalt lemlästande könsrollerna på sig hemifrån, så undrapå sen att flickor ”tycker om” rosa osv…när den sstörre delen påverkar den ”mindre”. Samma med beteendemönster och annat.
Dessutom så är det konstaterat vetenskapligt att barn just vill behaga sina föräldrar, så de bekräftar vad föräldrarna väntar sig av dem (överlevnadstaktik, mamma + pappa=mat och hem, sådär kort och rått sagt), förväntningarna styr det som barn ger, trots en viss procent av trots och avvikande fasoner som dock kommer in senare.
Anyways. Jag hatar inte ljusrött eller något, men jag vill att min dotter får VÄLJA det hon vill ha på sig.
Fast det till slut skulle bli ljusrött, brunt eller spygrönt.
Just nu genomlider vi i hushållet en Hello Kitty epriod, och jag går och undrar NÄR de där typerna ändrade på de starka fina färgerna blå, röd och gult till detta ljusröda fluffhelvete. Och varför.
Kitty kan jag förstå att faschinerar henne, och säkerligen skulle Kitty figuren också vara faschinerande för små pojkar, om de tilläts till det.
För Den där kattrackan är tecknad klart och tydligt, kontraster, konturer, och klara färger. Lätt att se vad som händer och barnsligt i barnpasslig grad. Men inte könstypiskt.
…för att ännu driva färgh*lvetet vidare, kan man försöka se sig om efter könsneutrala/okönande leksaker i leksaksbutiker! blir så otroligt irriterad på detta rosa/blå fenomen, när till och med leksakerna ska få bestämma för våra barns del vad de ska leka med. hur avkräckande är det inte för en liten pojke som är väldigt intresserad av matlagning, att hitta leksakskök med endast flickor på leksaksförpackningarna, eller motsvarigheten då en flickas största dröm att bli lastbilschafför, då hon ser att endast pojkar gräver med grävskopor och kör lastbilar på förpackningarna i leksaksbutikerna. Dessutom är det ju en tydlig statement då man frågar hjälp av butikspersonalen inför inhandlandet av en leksak, då deras första fråga är; ”av vilket kön är barnet?” och sedan dirigerar kunden till den rosa alternativt den blåa sektionen med leksaker?
Hej Neppes mamma, M, Melinda och Minna: den lillatypen spyr på mej så jag hinner bara svara att jag blir sjukt glad av era smarta kommentarer. Jag känner mej mindre ensam om mindre fundamentalistisk som ”orkar! tjata om sånt här.
Viva la revolucion!
Boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två” är jättebra och har många konkreta tips. T.ex. att ta ut leksaker som du ger i present ur förpackningen för att slippa könskoderna. Läsvärd!
På tal om Ru…läste jag någonstans för något år sedan om en familj som hade ett liknande experiment på gång. Där hade de valt att skippa orden mamma och pappa för att de tyckte att de var så könsbundna. Istället skulle föräldrarna kallas för susi och kettu…intressant nog var det förstås pappan som var susi och mamman som var kettu. Man undrar om de blev så mycket jämnställdare av det!
Har aldrig klätt mina söner i ljusblått, inte ens den första. Vitt som riktigt smä, sen ofta gult och rött (dock inte rosa). Dockor hade de alla – även om de behandlade dem olika. Bilar också men kanske mest rit- och byggsaker – och inga vapen.
Johanna: intressant! Jag tror att det mesta är inlärt och att män passar lika bra som sjuksköterskor som ingenjörer och piloter och tvärtom. Fast vad vet jag.
M: ja! ska läsa den! Återkommer med recension.
AM: på allvar Kettu och Susi? Hahaha! Det är ju lite komiskt. Kunde de inte kalla sig för Pepper och Magnus eller Lisa och Lasse eller Pelle och Jessica vad de nu hette på riktigt?
Söners mor: så roligt att höra! Det gläder mej att du vågar låta bli ljusblått och att dina söner fått leka med dockor!
Det börjas redan före födseln. Kom ut ur ”gravidskåpet” för knappt en vecka sedan och har redan fått frågan vilken sort jag tror det är… *suck* Är inte intresserad och tänker inte ta reda på. Vad spelar det för roll? Folk kommer med argument som att ”jag bättre kan förbereda mej”… jaa, på vad skall man förbereda sej?
Experiment med bebisar visar också att kläderna speller en stor roll för hur barnen påverkas av vuxna. Barn klädda I rosa behandlades i ett test jag läst om helt annorlunda än barn klädda i blått, och då var kläderna slumpmässigt valda på testbebisarna, inte enligt kön. I experimentet videofilmades en grupp vuxna tillsammans med dessa slumpmässigt klädda barn i krypåldern: de i blått fick krypa längre bort (ta risker, större friheter och svängrum) Medan de i rosa lyftes försiktigare upp I famnen och talades stillsammare till.
Bekant från arbetsplatsen? Jorå…
Så de rosa plaggen på flickor är inte bara oskyldiga plagg tror jag, utan deras psykiska framtid i miniatyr, om man vill vara riktigt dramatisk.
Här kan du läsa mer om rosa och ljusblått och hur det förr ansågs att rosa var en killfärg, ljusblått en tjejfärg http://history.verdeserve.com/pink-wasnt-always-considered-a-feminine-color-and-blue-wasnt-always-masculine/
Jag vill också tipsa om den brittiska kampanjen Pink Stinks http://www.pinkstinks.co.uk/
Det finns intressanta böcker man kan läsa som berör ämnet. T.ex. Marianne Grabdruckers (vet bara titeln på finska) ”siinäpä vasta kiltti tyttö”. Här är en link till en blogg som tar upp boken och berättar lite vad den handlar om. http://ryytimaa.blogspot.com/2005/06/siinp-vasta-kiltti-tytt.html