Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Hur gör ni?

27 apr , 2010, 10.34 peppe

 

Man får antagligen inte klaga om man avlat ett barn som aldrig vaknar mer än en gång om natten och sällan väcker oss före klockan åtta. Men, ursäkta språket, helvete så trött jag är idag. Jag bad duden bakom disken på Kaffecentralen spruta in kaffet rakt i mitt blodomlopp med hjälp av en gigantisk spruta jag hade tagit med mej, men han såg bara äcklad ut när han räckte över muggen med en stor svart kaffe.

Föräldrar med barn som vaknar ofta, hur överlever ni? På allvar, finns det nåt knep (förutom klassikern: sov när barnet sover, just den tiden är nämligen helgad åt att skriva)?

Läs också

20 kommentarer

  1. Hannah skriver:

    Jag gör ingenting. Låter kaoset ta över och väntar på bättre tider. För det kommer. Hela första året med tvillingarna minns jag som i en dimma. Lite sömn, ingen tid för mig själv. Kände mig som en servicestation med öppet 24h. (Lite så känns det ännu ibland)
    Men nu är tvillingarn 3 år och sonen 6 år.Nu är det en annan sorts trötthet. Stress och utmattningströtthet liksom. Jag struntar i mycket, försöker prioritera bort städning och tänka att allt behöver inte vara perfekt. Men det är hårt ibland, mammalivet.

  2. Annika skriver:

    Jag känner också igen den där tröttheten. Som är på ngt vis helt förlamande. Man ser allt som ”borde” göras, men man orkar bara inte. Jag är också en av dom där mammorna som egentligen inte borde klaga, men det gör mig inte mindre trött att veta att det finns värre. . .

    Min minsting är i dag 1 år och 4 månader, så hon e ju inte direkt någon bebis. Mellan barnet är 5½ och den äldsta fyller 10. Visst var jag utmattad och trött också när dom alla var pytte bebisar, men när dom är där kring 1½ år då är allt så intensivt, dom utvecklas från dag till dag, så man blir helt enkelt bara så trött av att leva livet i deras takt.

    Jag har inga andra råd än kaffe och choklad i mängder. Fotbad 1 gång i månaden, en låååång varm dusch. Och en promenad nu som då helt ensam. Och förstås sov när tillfälle ges, eller bara lägg dig ner och vila. Vem bryr sig om 50 år, ifall du skiter i att diska eller tvätta i dag!!

  3. Heidi skriver:

    Man blir nog galen av att inte få sova. Men med hjälp av kaffe, godis, långa promenader i frisk luft och varma långa duschar överlevde jag. Och att äta god och nyttig mat. Man måste se till att alla andra behov är tillfredställda, då sömnbehovet inte är det.
    Och att göra som Hannah här ovan. Ingenting extra. Prioritera bort allt onödigt och mindre viktigt. Man behöver inte hinna och orka med allt!

  4. Julia skriver:

    Kaffe. Med hjälp av litervis av kaffe och genom att krympa intresset för omvärlden till ett absolut nödvändigt minimum tar vi oss igenom månad efter månad. Frisk luft och långa barnvagnspromenader lyfter livsanden ur rännstenen. Passa på att titta på naturen, iaktta de där subtila förändringarna i väder och vind och bara överlev. Nu är vår dotter nio månader och vissa dagar är jag fortfarande förlamande trött men det blir lite, lite bättre med tiden. Dessutom vill jag tillägga att man får klaga även om man har ett välartat barn som sover på nätterna. Tröttheten har inte alltid med frånvaron av sömn att göra.

  5. Michaela skriver:

    Vår lillkille har från början sovit rätt dåligt, då åt han 1 miljon gånger per natt, nu stiger han upp och stå flera gånger per natt, han är nu 7 månader. Men konstigt nog så är jag sällan riktigt, riktigt trött (men när jag är det så får jag inget gjort) tror att det beror på: stor kaffekopp varje morgon och ordentligt morgonmål, choklad vid dåliga stunder och sen går jag och sova 9-tiden, senast 10, varje dag. I början sov jag nog oftast också 1 gång per dag men då sov han mycket mindre på natten än nu.

  6. peppe skriver:

    Hannah: Tvillingar och ännu ett tredje barn. Du måste vara nån slags trollkarl. Bra tips det där med att strunta i saker och ting, ska försöka mej på det.

  7. peppe skriver:

    Annika: jag tänker ta fasta på det där med choklad och fotbad. Och du har rätt, vem bryr sig om disken om 50 år.

  8. peppe skriver:

    Heidi: jag måste nog acceptera att jag inte kan göra lika mycket som pre-Vidde. Och långa promenader hjälper faktiskt. Syre är trevligt på det sättet.

  9. peppe skriver:

    Michalea: check! gott kaffe varje morgon unnar jag mej.

  10. peppe skriver:

    Julia: tack för det där med att man FÅR klaga fast man har ett exemplariskt barn. Jag känner mej som en gnällspik då vänninan som fick barn tre dagar före mej har en kolikbebis och knappt sovit alls sedan mitten på mars…

  11. Tove skriver:

    Jag undrade också om du alls är trött när du aldrig skrivit om det. Vi fick vårt andra barn 5.3 och fast han vaknar ”bara” 2 ggr/natt så är jag helt död ändå…

    För mig har det hjälpt att ha saker att göra. Då liksom märker jag inte att jag är trött. Men om jag är bara hemma en dag utan att ha planer så är jag en total zombie…

    Jag väntar ändå såå på den tiden då jag känner mig normal igen och bebin sover hela natten….

  12. sara skriver:

    Jag har ALDRIG sovit middag eller ”sovit när bebisen sover”. Den tiden är liksom för värdefull för det…
    Däremot har jag (med en ett och ett halvt år gammal dotter som sedan hon föddes inte sovit en hel natt) blivit duktig på att ta egentid. Det ger ju inte mer skönhetssömn, men att bara kunna slappna av från och till är ovärderligt.

  13. Sattistjejen skriver:

    Tror tyvärr inte det finns ngn mirakelkur eller mirakeltips. Som utlandsboende säger jag bara – var glad att du inte måste jobba heltid samtidigt!!!!! Jag har aldrig varit så trött som när jag började jobba efter min 3 månader långa (!) mamamledighet här i USA. Och då räknas den verkligen som lång! Normal mammaledighet är här annars 6 veckor!!!!! De flesta av mina vänner här har varit hemma endast 6-8 veckor innan de började arbeta igen.Tyvärr sover inte barnen bara för att man måste jobba igen. De ska ändå ha mat på natten etc etc så man var lite zombie det var man…. Jag sov ofta på tunnelbanan till och från jobbet :-)
    Tror enda sättet att handskas med tröttheten är att faktiskt acceptera att ma är trött. Att saker o ting måste ta längre tid och att man inte kan vara lika effektiv som annars. Sedan får man som sagt göra det bästa av situationen. Är man två föräldrar kan man alltid försöka turas lite och hjälpas åt på så vis så att man kan få lite egentid till sömn, skriva eller vad det nu är man bäst laddar sina batterier med.
    Lycka till!!!
    Kram!

  14. A-S skriver:

    Då man är mitt inne i tröttheten så tror man att det alltid kommer att vara på det viset och alla andra får sova och man ser inte något ljus i tunneln. Men det finns där – trust me! En vacker dag kommer du att ”vakna upp” och märka att du är utvilad och efter ett tag så har du lyckligen glömt hur det var att vara supertrött (och vid det skedet så är man så jäkla korkad att man börjar planera barn nummer två…). Tills dess så kan jag bara säga att man överlever nog, men att man inte måste vara duktig och klara allt själv – erbjuder sig någon att ”hjälpa till” så skicka ut den personen på en lång vagnspromenad och lägg dig ner och sov med gott samvete. Förstår ingen att erbjuda sin hjälp så begär den!

  15. peppe skriver:

    Sattistjejen: vad är ni för superkvinnor? jag är grymt imponerad och lite arg för att det inte är bättre ställt med föräldraledigheten in the us and a.

    stor kram!

  16. peppe skriver:

    A_S: tack för empatin! jag drömmer fakrtiskt mardrömmar om att jag är gravid igen och att vi plötsligt har två spädisar att ta hand om. som tur är är vi ju två och har spm sagt ett ”lätt” barn (vad det nu sen innebär). men när jag är som tröttast känns det verkligen skönt att höra att det finns ett utvilat ljus i tunnelns slut.

  17. Melinda skriver:

    Hmm…jag har INGEN aning om hur vi klarade dotterns första månader!!! Vi hade tajt schema som nog skulle följas på grund av att hon var prematur, vilket betydde två gånger vakna på natten och sen på morgonkvisten för att matamatamata, fastän hon själv skulle viljat sova!

    Tror att det blev lite sådär att man inte tänkte på så mycket annat än ”nuet”, och crashade på soffan, i fåtöljen…när man bara kunde. Sen blev det lite så att man gick på hypervarv och t.o.m hade svårt att somna. Vet att för mig var det måstapå att se till att sambon tog några dagar då och så så jag kunde måla/studio.

    Ja, och på dagsvilan, rullade jag vagnen till skogsdungen nära oss och MÅLADE akvarell. annars hade jag blivit tokig.

  18. Marcus skriver:

    Farmor! Tack och lov har vår dotter en fantastisk sådan som kommer ned ända från Österbotten för att hjälpa till ibland. Sen ett tips till den andra parten – den som jobbar och inte kan ta lunchlur tillsammans med barnet och alltså måste få sova lite mer nattetid: Vi skaffade en husbil som är bekväm att sova i när lägenhetens väggar är för tunna!

  19. peppe skriver:

    melinda: tur att man är två iaf. jag FATTAR inte hur ensamstående föräldrar klarar sig! roligt att höra att du fick ork av att måla.

  20. peppe skriver:

    marcus: vilken fantastisk farmor! jag tror inte ett vi får parkera en husbil här på styrmansgatans innergård, men vi kan ju alltid försöka..

Kommenteringen är stängd.