Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Jag önskar att jag inte var så anal när det kom till snygga hem, att jag var så där skönt bohemisk och struntade i lite smutskläder här och en urdrucken kaffekopp där. Men det är jag icke. Detta leder till att jag städar och plockar medan jag hänger hemma med Vidar. På hösten kommer Magnus att ta över jobbet som föräldraledig och i ärlighetens namn vet jag inte om han är lika noga med snyggt hem-ideologin som jag. Hur ser ni på saken, ska den som är hemma också städa och tvätta eller är barnavård ett heltidsarbete precis som programledare eller chefredaktör på valfri ungdomstidning?
20 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Det varierar ju rätt mycket på en hurdan fas av livet barnet är i. Ibland vill barnet bara vara i famnen och då får man ju inte så mycket gjort hemma, men sen om barnet sover mycket, underhåller sig själv så tycker jag nog att den som är hemma kan fixa lite därhemma. Tycker inte att allt städansvar hör till den som är hemma, men att kasta in tvätt i maskin och hänga upp det tar ju inte så länge. Sen är det ju också roligt för den andra att ha litet tid för barnet på kvällen, och varandra, istället för att man sen börjar göra allt hushållsarbete.
Den som är hemma gör vad den hinner och orkar, precis som på jobbet. Barnskötsel i första hand och sen gör man det hushållsarbete man hinner med. När man är hemma får man ha lika många och långa kaffe- och lunchpauser såsom man också sku ha på sitt ”riktiga jobb”. På kvällarna delar man jämt vad som finns kvar att göra, både gällande barnskötsel och hushållsarbete.
Sanna Lundell skrev faktiskt för några dagar sen om precis samma sak, läs här:
http://www.mama.nu/blogg/sannas-blogg/2010/05/04/jag-laser-mail/index.xml
Tyvärr tillhör även jag den anala typen som ogillar oordning och får i nerverna av skit i knutarna med den påföljden att jag städar.
Vi är en fem personers familj varav två av barnen är småfolk som råddar och grisar. Vanligt barn-sått men dock…
Jag är den enda i vår familj som är en vän ordning och som behöver det för min sinnesro så följdaktligen är fördelning av hushållsarbetet ytterst ojämt fördelat hemma hos oss. Så var det när jag var hemma med barnen och situationen har fortsatt trots att jag numera jobbar heltid.
Jag är medveten om det och det tar mig i huvudet men det stör mig mindra att städa än att se på röran. Vad göra?
Har någon tips på hur man gör för att:
1.Stå ut med oreda utan att bry sig
och/eller
2. Få de andra att frivilligt/ med tvång att städa
Michaela: jag stör mej på att det är oestetiskt och Magnus stör sig på smuts. Vi kör städhjälp två gånger i månaden för att få det ordentligt städat och mellan det städar Magnus, medan jag plockar undan. Hittills är vi båda relativt nöjda, men det ska bli spännande att se hur det blir när Magnus tar ut föräldraledigheten. Ännu renare, men råddigare?
Heidi: jäkligt bra inlägg! Tack för länken. Jag håller med Sanna till 100 %. Som jag skrev ovan kompenserar som tur Mags och jag varandra då den ena satsar på renlighet och den andra på estetik, men som sagt ska det bli intressant att se hur det blir nör jobbrollerna är ombytta.
Charlotte: du måste nog ha ett snack med mannen och de äldre barnen, det är inte okej att du har två heltidsjobb. Jag har också försökt att acceptera rådd, men får inte ro i själen av det. Kan chilla först när det är snyggt omkring mej.
Hoppas att ni kommer på en lösning! Kram!
De ovanstående har samlat mina åsikter ganska väl. Hemma hos oss har det fungerat sådär. Jag är mera som Mags, och sambon är mera som dig. Han plockar in absurdum och jag tycker rena ytor är viktigast. Däremot är det skittrist att vika alla tolv tvättar sambon envisas med att tvätta varje vecka. Jag vill minnas att jag alltid vek allt då jag och dottern var i tvättstugan…
Men man gör det man hinner, vill och orkar utöver barnaskötseln. Sen är det ju tyvärr ganska trevligt att ha tid tillsammans i soffan på kvällarna och tid för annat skoj på helgerna…
Du har en underbart skön blogg Peppe. Du som person och allt vad du representerar fungerar som en enorm inspirationsskälla för mig och jag ser mycket av mig själv i dig. Jag tycker att det är otroligt strong av dig att inte ge efter och flytta ett parhus i förorterna. Min värsta mardröm är att skaffa villa, volvo, vovve! Jag önskar dig allt det bästa hoppas att du fortsätter att skriva här i papper, det ger ett otroligt innehåll i mitt liv varje gång jag öppnar den tidningen. Tusen kramar!
Tack för denna intressanta och uppfriskande källa till eftertanke. Denna blogg får en att tänka till -på riktigt. Just för att den inte bara är explorativ, men också symptomatisk.
Problemen som tas upp är relevanta för mången kvinna av i dagens välfärdsfinland. Kvinnan som mitt i allt känner hur hon slits isär av kraven som rådande ideologi, inlärda ambitioner och biologin ställer på henne. Vad vill hon egentligen?
Det intima sambandet mellan barn och kvinna, senare även hem, som åtminstone bland det stora flertalet under den tid största delen av vår arvsmassa utformats upplevdes som självklart, är nu ifrågasatt. Den breda överklassen har gjort sitt intåg.
Så småningom har sysselsätningar som tidigare varit oumbärliga för överlevnaden såsom bland annat odling, jakt, personlig hygien och slutligen barnanskaffning blivit hobbyer.
Ett tecken på att vi har det bra! Problemet kanske är att våra instinter och inlärda ambitioner ibland står i oklang och leder till nervositet. Exempelvis konflikten mellan karriär och naturliga roller. Denna nervositet är mycket viktig att ventilera. Tack!
Man lever inte för att bli rikast på gravgården, och skall greppa momentet när det svänger. Om man vill ha det prydligt men inte gillar att städa behöver man mera hjälp av en lokalhygienist (vill inte använda mig av det genusbelastade uttrycket städerska). Snåla in lite på lyxkaffet (sorry fattiga kaffeodlare) och njut av ett lyxigt skinande hem, babyn och så Mange, förståss! Det kommer alltid att råda en relativ resursbrist där det finns människor. Det gäller att fippa slanten med rätt schwung i pajazzo-automaten så kanske det slutligen rasslar till riktigt ordentligt!
I väntan på fortsättning, kram.
Hur hushållssysslorna fördelas görs bäst med flexibilitet, hänsyn och enligt förmåga. Denna process sker PRIVAT utan last av offentlighet. Om man dock nödvändigtvis vill göra saken till en könspolitisk fråga och dryfta över hur männen latar sig på jobbet för att undvika barnavård och hushållsarbete kan jag nog ge lite förslag:
Njut av moderskapet, sköt hushållet med nöje och avsluta bloggande tills du äntligen fått det paraciterade barnet på anstalt för dagarna. Bara några månader kvar!
Matilda: tack för din fina kommentar! Den gjorde mej genuint glad och gav mej massor av energi efter en ovanligt kort natt.
Mami: jäklar vilken insiktsfull kommentar. Bra poänger och kloka slutsatser ”Man lever inte för att bli rikast på gravgården, och skall greppa momentet när det svänger”.
Jag försöker att inte använda mej av genusbelastande ord, men de slinker in ibland. Från och med nu heter det lokalhygienist. Tack!
Och stor kram.
ps gillar ditt sätt att skriva.
Jonas Björk: tack för ditt förslag. Tyvärr tror jag inte att jag följer det.
Ha en bra fortsättning på våren!
Lustigt hur tankar tycks gå runt. Jag satt och funderade på att skriva om precis samma sak. Skulle bara läsa lite bloggar först och så har du och Sanna Lundell precis skrivit om det.
I min lilla nya familj är det sambon som vill ha ordning och jag som är ”skönt bohemisk”. I förmiddags vaknar jag till ett fasligt städande. Och suckande. Jag hör hur suckarna säger: du har ju varit LEDIG hela veckan. Varför denna oordning?!
Men jag är lite inne på linjen att mammaledigheten, eller barnarbetet som jag föredrar att kalla det, tar tid. Och den tiden tillbringar jag helst utanför hemmet dessutom. Precis som med vilket jobb som helst. Sen kommer vi hem och då är vi hemma. Precis som tidigare hinner jag inte städa hemma när jag är på jobbet.
Men visst. Det vore ju underbart om det var skinande rent på kvällen och helgerna så man bara kunde umgås. Men så har det ju alltid varit. Bara att nu är vi tre. Så var det bra med det!
Älskar båda dina bloggar förresten. Idolvarning!
”Jag önskar att jag inte var så anal när det kom till snygga hem” skriver signaturen Peppe. Vad i fridens namn betyder detta? Går du med fingret i stjärten, eller vad gör du?
Cilla: tänk att man städmässigt aldrig kan vara i synk. Fantastiskt bra att kalla mammaledigheten för barnarbete! Det ska jag också börja använda! Shit vad roligt att du gillar bloggarna! Det gör mej genuint glad.
och superglad morsdag på dej! kram, peppe
Antonia: här kan du lära dej om den anala fasen: http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykosexuell_utvecklingsteori.
Eftersom jag inte är i denna situation ännu var det med intress jag läste inläggen. Jag har den installningen att ALLT skall vara 50-50 alt 60-50 (han gör mera) men jag vet ju nog att det egentligen är litet av en utopi, tyvärr. Jag tror detdär med att ha det snyggt hemma är en inlärd, indoktrinerad grej (som man nödvändigtivis inte är meveten om). Man är en dålig människa/dålig mor om man har det råddigt. Män har inte samma behov dvs samma rädsla att bli dömda av andra, medan kvinnor lätt kan få en stämpel av att vara ”en sån sorts mamma”. Att ha det råddigt, ovårdat, smutsigt = inte ha koll på sitt liv/barnets liv? Pappor behöver inte upprätthålla nån form av fasad el status. De är ju så himla duktiga av att bara vara med barnet (enligt omvärlden alltså), de behöver inte visa att de kan städa, laga mat, tvätta OCH ta hand om barnet.
Peppe & co: ni lever i en bisarr värld; Freud avskrevs för länge sedan medan ert lilla finku har fastnat.
Konnotationen för begreppet ”föräldraledighet” torde vara att man är ledig från jobbet för att ta hand om (små)barn. Det förutsätts emellertid av alla föräldrar, oavsett om de jobbar eller inte. Men att ta hand om barn står på inget vis i motsats till att ta hand om hemmet, eftersom barnet mig veterligen är en del av just ert hem. Således har du uttryckt en principell icke-fråga. Sedan när går föräldraledighet ut på att varva mellan amning, blöjbyte, vyssjande och vaggande för att sedan gå tillbaks till ruta ett, amning? I vilket fall som helst verkar du åtminstone ha tid att uppdatera din blogg och kverulera om lyxkaffets vara eller icke vara, vilket knappast är mer tidskrävande för flercelliga organismer är att fylla diskmaskinen.
Jag har svårt att tänka mig att din andra hälft ligger på sofflocket på jobbet för att sedan ligga lite mer på respektive lock när han kommer hem. Om så är fallet kan man ifrågasätta terrorbalansen i ert äktenskap och snarast konsultera nämaste socialbyrå tillhanda. Om så inte är fallet konfronteras du med en bitter postnatal realitet: Att skaffa barn är jobbigt och tidskrävande.
Föräldraledighet inbegriper hushållsarbete lika mycket som hushållet inbegriper ditt barn. Eller skulle det falla dig in att säga att ni bara är två i ert hushåll, barnet räkas inte dit?