Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Om uppfostran

10 maj , 2010, 10.52 peppe

 

Hittills har våra uppfostringemetoder gått ut på att göra som precis som vår son vill och det har faktiskt funkat över alla förväntningar (vårt mål är nämligen att hålla barnet vid liv). Men folk säger att det kommer en dag då ens barn vill mer än blöjbyte, modersmjölk och gungande i famn. Det är här olika uppfostringsmetoder kommer in i bilden.

Boknörd som jag är har jag naturligtvis plöjt igenom en del böcker på ämnet. Dessa böckerna marknadsför helt olika metoder, forskningsresultat och teorier. Det är avancerade tillvägagångssätt och detaljerad metodik och samtidigt förklarar de alla, paradoxalt nog, att man som förälder ska lita på sina instinkter och göra det som känns rätt. Köp den här boken som lär dej att göra det som känns rätt. Liksom.

Jesper Juuls Vi föräldrar och Lars H Gustafssons Växa inte lyda är på gång just nu. De verkar båda vettiga, speciellt för att de tar avstånd från just uppfostran och hävdar att kärlek och trygghet inte är samma sak som disciplin. Jag återkommer med recensioner så fort jag läst ut dem.

Vad har ni för erfarenheter av böcker om växande barn och uppfostran?

, , ,

Läs också

10 kommentarer

  1. Hanna skriver:

    Jag har bläddrat i några böcker men konstaterat att vi kör vårt eget race… Dvs. reglerna är de samma ALLTID (vissa undantag förekommer ju) oavsett om det är mamma eller pappa som säger till. Jag tycker man kommer långt med sunt bondförnuft.

    I de flesta böcker som jag tittat, uppkommer ganska självklara saker (enligt mig som läst en del pedagogik o psykologi…) som jag tycker är vardagsmat o inga whoooo upplevelser.

  2. S. skriver:

    Jesper Juul rockar fett! T.ex. har han stärkt min tro på att barn är tillräckligt smarta för att klara av att föräldrarna ibland ändrar sig, har olika regler etc. Det funkar hyfsat hos oss i alla fall och är en bra övning för framtiden. Barnen lär ju inte gå genom resten av livet utan att någon ändrar uppfattning eller att det finns olika regler på olika ställen, så det är lika bra att de får börja öva sig nu.

  3. Sara skriver:

    Jag har läst ”Ditt kompetenta barn” av Jesper Juul och mycket är självklart men samtidigt känner jag att det lätt blir att jag gör på samma sätt som mina föräldrar utan att egentligen fundera på varför. Mina föräldrar fokuserade mest på lydnad och ett bra uppförande medan det för mig är viktigt att försöka ge mitt barn en stark självkänsla.

  4. peppe skriver:

    Hanna: ja att föräldrarna håller samma linje är viktigt så att det inte blir good cop, bad cop. Och sunt bondförnuft (eller stadsförnuft i just det här fallet) ska man nog förlita sig på.

  5. peppe skriver:

    S: det där är väldigt intressant, jag tycker också att det är respektingivand emed människor som vågar ändra sig (det är en annan sak att vända kappan efter vinden). Jag ska läsa ut Juuls bok och återkomma med vad jag tycker.

  6. peppe skriver:

    Sara: du har rätt. mina föräldrar är fina människor, men jag vill ändå inte uppfostra mina barn exakt som jag själv blivit uppfostrad. Det är säkert suerlätt att falla i fällan och bara av lättja behandla sina barn som man själv blivit behandlad. Och självkänsla är det viktigaste. Trygghet, uppmuntran och framföralltkärlek ska mitt barn få i överflöd.

  7. Charlotte skriver:

    Snöade nyligen in på barnpsykiatiern Jari Sinkkonens Lapsen kanssa – hyvinä ja pahoina päivinä. Otroligt initierat om baby- och småbarnspsykologi. Ibland är han irriterande farbroderlig (jag säger bara, psykoanalytiker och kön!), men jag gillar att han inte låter en komma undan lätt. Bäst när han går in på riktigt kusliga och farliga saker som narcissism, en personlighetsstörning typisk för vår tid. Ett barn kan få en grav psykisk störning genom för mycket uppmuntran – bara en sån sak.

  8. A skriver:

    Jag har helt kallt skippat barnuppfostringsböckerna och kör enligt egen magkänsla. Istället frossar jag i andra böcker som tangerar temat spädisar. Några exempel är Baby-led Weaning-boken och amningsböcker, rekommenderar varmt ”Imetyksen aika” (inte någon amningsguide, utan mera om amningens historia i Finland och tankar om och kring amning), och annat trevligt. Senaste inköpet är ”Vaippailmiö” (om tygblöjor) eftersom jag är så pass insnöad att jag syr blöjor själv.

  9. Babysigns skriver:

    Vill dela med mig ett tips som markabelt gjort vårt liv lättare som föräldrar: BabySigns, alltså barnens teckenspråk. Vid 11 månaders ålder kunde vår son redan berätta (med tecken) ”mera, mat, mjölk, kan jag få, blomma, färdig”. Vid ett års ålder, alltså bara en månad senare ökade hans tecken till + ”hatt, vatten, öron, ögon, näsa, mun, mage, fot, stå, sitta, sova, hejdå, bil, fisk, bravo, stjärna, var?, borta?, lampa, solen, moln, havet, skräp, telefon, plaska, tutta, hörselskydd (:-)), regnar, katt, fjäril”.

    Detta har minskat på hans frustration, vi förstod var han ville då han ylade om kvällen och visade ”var?” (=nallen var försvunnen) eller då han ylade på kvällen och visade ”vatten”. Snart började han visa 2-3 teckens meningar ”kan jag få mjölk” och då pratet utvecklade sig, så kombinerade han prat och tecken, – mamma titta ”fjäril” + ”sitta” + ”blomma”.

    Nu är killen 2 år, och hans ordförråd är relativt stort, han pratar med långa meningar och gillar berättelser. Tecknena har försvunnit, då talet har utvecklats. Då han började på dagis, så dagistanterna att det var så lätt att sköta honom, då han redan hade ett sätt att utrycka sig.

    Jag rekommenderar varmt att kolla in BabySigns. Själv köpte jag bara en bok + dvd på nätet och prövade. Är himla tacksam över att jag orkade!!

  10. 84:a skriver:

    Jag har inte läst någondera av böckerna, så kan inte ta ställning till metoderna i dem, men jag vill hävda att en stark och sund självkänsla måste byggas av både lydnad och respekt (mellan alla familjemedlemmar) och naturligtvis massor av kärlek och uppmuntran. Att lära ett barn att kunna möta motgångar eller att man ibland måste göra som andra säger är jätteviktigt! Har sett flera exempel på barn som aldrig behövt ta en motgång och som senare blivit helt rabiata varje gång nånting inte gått som de velat. Sen tror jag att en viktig grej förutom att båda föräldrarna har samma regler är att visa att mamma och pappa också kan ha fel eller bete sig orättvist ibland, något som definitivt inte var (och är) min egen pappas starka sida…

Kommenteringen är stängd.