När jag bodde i Buenos Aires gick det en reklamfilm på tv om hur viktigt det är att små barn får i sig mjölk. Mamman i reklamens familj berättade om hur nyttigt kalciumet i mjölken är samtidigt som reklambarnen visade sin avsky för just denna mejeripodukt. Då plockade mamman fram den ultimata kalciumkällan: Kinderägg! Mjölkchoklad är nämligen mjölk. Det hör man ju på namnet! Barnen blev superglada, mamma blev superglad och världen blev en lite hälsosammare plats. Eller?
Här i Norden räknas mjölkchoklad främst som choklad och först i senare hand som kalciumkälla och ska man få kalcium i sig dricker man mjölk. Basta!
Tar man ner diskussionen till en mikronivå så gör barn och godis mej osäker (barn och kalcium-frågan är jag mycker mer säker på). Eftersom småbarns sockerkonsumtion verkar vara en så känslig sak brukar jag alltid dubbelkolla med föräldrarna innan jag bjussar deras barn på socker. Folk kör ju ibland med snasklördag eller är till och med godisabsolutister och det vore fult att introducera knark i form av karkki till små oförstörda barn.
Vad är er policy när det kommer till godis och småttingar?
11 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Snask är av ondo. Godisdagar är från reven. Lördagar på stan och i butiker är ett h-vete på jorden av överstimulerade ungar i sockerfylla.
Nej, det går precis lika bra utan. Avdramatisera godiset och ersätt det med nötter och frukt. Ha det istället framme hela tiden. Och gör erat eget godis om det nu ska måsta finnas. Och ha inga godisdagar, för det behövs inte. Avdramatisera, så det inte blir i så kopiösa mängder. Ja, och lär ut det till alla släktingar även.
Jag tror inte på att allt godis ska bort. Då om nångång blir det laddat istället för avdramatiserat. (Men om det är möjligt, så är det bara att gratulera de som lyckas!) Med första sonen gick det ganska bra att begränsa sockret, med syskonen har det blivit svårare. Nu har vi godisdag på lördag och det funkar bra. De vräker i sig godiset på en gång, men är nöjda sen. Oftast. Jag tror inte på att helt förbjuda, då blir det mer spännande.(Iallafall då barnen blir äldre.) Och så tror jag att om de som barn lär sig att äta någorlunda sunt och balanserat hemma, så då föräter de sig inte på godis och skräpmat sen. Hoppas jag.
Inget godis till dottern ännu, ej heller till föräldrarna då hon ser på. Hon får det vi får – är vår melodi. Hon var en stor matvägrare tills hon var ett, men då vi började ge henne allt vi åt vände det.
Glass, bullar etc ville jag vänta med för hennes och vår skull, men släktingar, vänner och andra bjöd henne (och oss) förra sommaren så då var/är det bara att tacka och ta emot. Jag tycker det brukar bli krystat om någon gjort en dessert/kaka och någon matgäst avböjer.
Inte för mycket och inte för lite. Lagom. Sunt.
Som den tandläkarstudent jag är måste jag ändå erkänna att jag är mera avslappnad till sockret än jag trodde innan dotterns ankomst. Men bör tilläggas att tandborstningen helst inte hoppas över…
åh va kul att du tog up detta peppe!
vår lilla nepele”neppe” är 16mån och jag tycker ju hon e alldeles för liten och förstår sej inte hellerpå godis o sockersaker. . så när jag äter kex bulla etc, så får hon riskaka, russin, banan .. förr gick det lättare för hon SÅG inte skillnaden på dessa. men nu när hon kan SE skillnaden så kan hon tjura o ställa till en scen ibland, men jag är HÅRD o ger henne inte mitt godis utan hon får sitt russin. sen pekar hon på mitt och säger”mammas ” o så pekar jag på hennes och säger ”nepeles” .. så äter vi lugnt våra egna!:D
saft är också så ONÖDIGT att ge henne, VARFÖR ska hon ha saft? min mamma tycker ju hon ska ha saft, men jag har bevisat att nepele blir lika så glad över att dricka vatten med sugrör som att dricka saft ur glas!
hemma fungerar detta bra! t.o.m. min pojkvän ”lyder” mina socker regler( han sku gärna ge allt) .. men det är MOMMO O DOM som int fattar att socker gör ej barn gadare PÅ RIKTIGT!
anyhow… hur tänker du peppe? ska viddelito äta bulla?:)
Vår flicka är nu 2 år och hon har ännu inte smakat på ”godis-godis”. På kalas får hon smaka på vaniljglass, kex och saft (svagt blandad). Men godis och läsk tänker jag nog introducera så sent som möjligt. Sen när hon är äldre har jag tänkt införa veckopeng på lördag. Då får hon sen själv bestämma om hon vill spara den eller köpa godis (eller annat) för den.
Jag hör till dem som växte upp med godisdag. På lördagarna fick man sin godispåse, men annars inget godis. Och jag minns att tanter och farbröder brukade fråga ”Får du äta det här?” när de ville bjuda på nåt gott, och då visste man säga att ”Bara på godisdan!”, och så var det med den saken. Jag tycker att man alltid ska fråga om lov innan man bjuder andras barn på någonting att äta (det kan ju hända att barnet är allergiskt också).
På kalas fick man såklart äta godis och tårta, men då var man i regel lite äldre, 6 år eller mera. Åt barn som är yngre än så håller jag fast vid nolltolerans gällande socker. Inte saft, sylt, kex eller godis.
Oj du har så rätt, sockret är en känslig sak. ÄVEN sockret, om man ska vara ärlig. Jag gillar det att du glatt betar dig igenom alla känsliga issues.
Så här gjorde vi: båda barnen fick börja äta godis på sin treårsdag, inte tidigare. Orsakerna är rätt många: det där med tänderna, det där med att vänja barn vid goda matvanor, och så har vi diabetes i släkten. En del forskare tror att man kan hindra diabetes från att bryta ut så här, andra tror det inte. Vi tog det säkra före det osäkra. Men en kamp blev det. Inte mot barnen, utan mot andra vuxna som tyckte att man var en idiot som inte lät barnen äta socker.
Barnen själva var väldigt medvetna om treårsgränsen. Sonens första ord på födelsedagsmorgonen var ”Får jag äta godis nu?” (… samt de lite mer otippade ”Får jag dricka öl nu?”)
Nu är det godisdag som gäller, men jag ska nog stjäla Heidis genialiska idé här ovan. Veckopeng och eget ansvar ska de få från och med nu.
(Vi svarade ett unisont nej på sonens sista fråga, om nu någon undrar.)
Spännande ämne! så fort jag började få veckopeng i skolåldern gick nog en stor del till att köpa godis – tills dess var det föräldrastyrd godisdag på lördag. Fast det hände förstås nu som då att jag blev bortskämd med godispresenter av en ständigt resande pappa…hrmm. Sedermera har jag blivit en total gottegris och det känns ju lite otrendigt med hela diskussionen om tillsatsämnen osv. Vill heller inte bli en dålig förebild för mina barn (har ett på 2 månader) men vadå, kan väl inte börja smygäta heller ”för barnens skull”?
De smågäster jag har haft är inte många och dom har aldrig tackat nej till sött :) föräldrarna har inte heller klagat. Men hädanefter ska jag nog försöka satsa på att oftare bjuda frukt till efterrätt i stället för kaka när vi får (barn)besök.
Vår snart-fyraåring får inte godis av oss föräldrar. Hos andra äter hon det andra äter, vilket innebär chokladägg till påsk, någon enstaka konfekt till jul etc. Vår snart-tvååring har smakat choklad nu i påskas, men inte heller han äter godis ens varje månad.
Båda barnen äter glass, kakor etc. då vi är bortbjudna. Hemma kan det också vankas glass eller kakor ibland, men aldrig godis eller läsk.
Så här har vi gjort eftersom det har känts så onödigt och rentav onaturligt att ge barnen godis. Döm om min förvåning då det på ett föräldramöte visade sig att vår dotter är den enda i dagisgruppen som inte äter godis hemma…
För egna barnen, en gång i veckan. Är hypernoga. När det gäller andras barn så…tja, jag köper inget godis åt andras kids för att vara på den säkra sidan. Eller så kollar jag med föräldrarna först. Vissa barn är hemskt sockerkänsliga så jag tycker att parenteserna borde få säga sitt först. Vad barnen har för åsikt vet man ju. Så.
Fan, jag tycker att alla era metoder verkar vara den smartaste. För varje ny kommentar är jag: SÅ ska vi också göra. Som det ser ut just nu hoppas jag att vi kan avdramatisera godiset så mycket som möjligt. Som tur är äter varken Mags eller jag speciellt mycker karkki (eller inte alls), men om det ska ätas sötsaker så får det bli vid speciella tillfällen. Vidde behöver ju inte bli sockerberoende föra han ens har börjat skolan.
Sedan håller jag absolut med er om att man först måste kolla med föräldrarna innan man bjussar snask åt små barn.