Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Bloggdiskussioner kring barn

14 jun , 2010, 17.09 peppe

 

Ni har kanske följt med diskussionen (jag tänkte skriva dialog, men det är ingen dialog, snarare en öppen bloggdiskussion) Linna Johanssons och Alex Schulman för. Den handlar i korthet om att Alex skriver att Linna hatar sina barn eftersom hon i blogginlägg klagar på att hon tycker att mammalivet ibland är tungt. Linna svarar med att hon är trött på ”lyckokravet” och att alla de gulliga föräldrabloggarna som skriver om hur underbart och sockersött livet som förälder ständigt är behöver baland i en blogg där det står att livet som mamma inte ständigt är ljuvligt. Väldigt intressant diskussion tycker jag, synd att Alex tagit bort en del av sina inlägg.

Jag tycker att det är befriande med människor som öppet vågar säga att det ibland är tungt att ha barn och imponerande att dessa dessutom vågar blogga om det. Hur bra skribent man än är går allting att feltolkas och användas emot en. Eftersom vi bara är människor misslyckas vi ibland och antagligen känns föräldralivet stundvis tungt för alla. Det är helt okej och det betyder verkligen inte att vi inte skulle älska våra barn. Eller att vi inte skulle göra vårt bästa som förälder.

Therese E kommenterar likt många andra bloggare Linnas och Alex diskussion och tycker att man som förälder också behöver tid för sig själv, utanför föräldrarollen. Vi är ju aldrig bara föräldrar, utan också mycket mer. Ett utdrag ur Thereses inlägg:

”Det stoltseras med en uppsjö av ”jag har inget emot att sätta mig själv åt sidan några år” – och det är väl en helt okej ståndpunkt, om det nu vore så att barn faktiskt behövde att föräldrarna helt satte sig själva åt sidan under några år. Det gör de inte. De behöver villkorslös kärlek och oändlig trygghet och visshet om att de i deras absoluta närhet kommer att finnas kvar för dem. Vad de däremot inte behöver: en eller två föräldrar som tillbringar all sin vakna tid med dem.”

Läs hela inlägger här.
Vad tycker ni?

Läs också

6 kommentarer

  1. effe skriver:

    Ja, har följt med diskussionen. Den har ju redan blåst över lite grann (för den här gången – dyker garanterat upp på nytt triggad av idiotinlägg av Schulman eller nån dylik). Den finlandssvenska bloggosfären nås av diskussioner med en veckas fördröjning? Hur som helst är det inte så mycket annat att säga än att Alex Schulman inte förtjänar att tas på allvar.

  2. peppe skriver:

    Håller fullständigt med dej.

  3. Hannah skriver:

    Jag tycker samma som Effe ovan. Alex Shulman har tappat all trovärdighet. Och det är sant, hur duktiga skribenter de än är, så finns det alltid rum för feltolkningar. Men Alex Schulman verkar osaklig och desperat.

    Och om lyckokravet. Jag tycker det är oerhört befriande att läsa bloggar som beskriver föräldraskapet som det är. Både himmel och helvete och allt däremellan. Och jag tycker inte att man ska sätta sig själv åt sidan när man får barn. Det behövs inte. Eller ge upp allt annat och bara leva för barnen. Lev MED barnen. I verkligheten.

  4. Amanda skriver:

    Modigt att våga blogga? Jag tycker det är modigt när man vågar säga det rakt ut i sällskap. Sånt som inte borde sägas, men som den talande tystnaden avslöjer att alla andra också har känt. Bloggen är ändå relativt anonym och man vet ju hur mycket lättare det är att texta ett ”Jag älskar dig” än att säga det uppriktigt rakt ut.

    Men visserligen, modigare att skriva än att tiga. Och ofta mycket roligare.

  5. peppe skriver:

    Hanna: jag blev också lite besviken på Alex då han tog bort sina inlägg. Skulle han ha stått för sin kritik skulle jag om inte hållit med honom så åtminstone respekterat honom. Bra sagt att leva MED barnen.

  6. peppe skriver:

    Amanda: så intressant! Jag tycker själv att det är mycket lättare att säga vad jag tycker i ett sällskap där man kan föra en öppen dialog. På bloggen blir det lätt så att man missförstås (på avsikt?) och att anonyma människor kommenterar det man skriver. Sedan är det ju en helt annan sak om man själv bloggar som anonym.

    Sedan håller jag med dej om att vissa personliga saker (som ditt exempel ”jag älskar dej”) slinker lättare ut som sms än i uttalade ord.

Kommenteringen är stängd.