Klockan 9.15 i morse följde Magnus och jag Vidar till fysioterapeuten på Sibeliusgatan. Vids högra fot är nämligen lite sned och rådgivningstanten rekommenderade fysioterapi. För säkerhets skull, som hon sade.
Fysioterapeuten lekte en stund med vår son, lärde oss några gymnastikrörelse och försäkrade oss om att allt var i sin ordning. Sedan konstaterade hon att hon under sina tio år i yrket aldrig förut träffar en så lugn och harmonisk baby. Tiden stannade för en kort stund, våra små föräldrahjärtan svämmade över av stolthet och Magnus klarade till och med av att inte skoja om att vi drogat barnet. Dylika skämt kan nämligen uppfattas som mycket opassande.
Åååh vad härligt att höra! Och jätteglad över att foten är bra. Kram.
Ja, vi var alldeles till oss av stolthet. Och fysioterapeuten var annars också sjukt trevlig och professionell. kram!