Förutom gråtmildheten har jag upptäckt en annan liten förändring i min personlighet, nämligen mitt mammasjälvförtroende. I livets övriga områden har jag inte minsta problem med att säga vad jag tycker, ta konflikter, argumentera för min sak och känna mig säker, men när det kommer till föräldrasektorn är jag vilse.
De till synes stränga mammorna (ja, hittills har jag bara sett mammor) som står vid sandlådan i Smedsparken gör mej kallsvettig av nervositet. Jag inbillar mig att de kastar fördömande blickar på Vidars klädsel, mina skor och secon hand barnvagnen jag skuffar omkring på. Att möta andra, mer rutinerade föräldrar på dagis gör mig stel av skräck.
Det är som att vara ny i högstadieklassen och inte veta hur tuffa gänget kommer att bemöta en.
16 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jag vågade mej in i Smedsparken först då den äldre fick den som sin dagispark. Före det körde vi med mindre parker, kändes tryggare. Kan berätta att det i början var lättare att hänga där efter dagis/arbetstid då alla ”scary mothers” gått hem. Du kan hänga med oss nån dag om det känns tryggare (trots att vi inte hör till tuffa gänget, haha).
Peppe, du kan ju lugnt stå och bolla med en burk pepparsprej i handen, ge dem en helt oskyldig blick och med iskall röst säga: Är det något speciellt ni undrar över?
Här var det helt tvärtom, haft lite svårt att stå på mig och få till självförtroendet på andra områden men när jag blev mamma så fick mitt självförtroende världens knäpp och jag är förvånansvärt lugn och säker i min roll. Positiva är att det spridit sig och gett mig bättre självförtroende även när det gäller andra grejer. Har du testat din peppningsmetod på det här området? Tycker du ger intryck av att var en bra och avslappnad mamma, Vidde är nog nöjd!
Smedsparken låter skrämmande dock på era beskrivningar, gissar att vi inte går dit ifall vi skulle råka vara i stan.
Alltså, vi erfarna mammor som har läst allt och har åsikter om allt i barnfrågor är ju också superosäkra! Det är ju därför vi läser så infernaliskt mycket och bollar tankar om fostran så ofta… om vi hade en aning om vad vi håller på med så skulle vi ju bara hålla tyst och göra jobbet.
Pia: tack för erbjudandet! Jag är SÅ med på att hänga med er. kram!
Daddy-O: hahaha! Du är rolig och det ska jag göra.
Anna: tack för dina tröstande ord! Och bra idé: jag ska peppa mig själv till att bli en självsäker mamma.
S: herregud så skönt och befriande att höra!
Tack Peppe :) Själv tycker jag att jag är för cynisk för mitt eget bästa, men man gör ju så gott man kan ;)
Nejmen nu gör du såhär:
Pickickmat med till lekparken, Vidar får saft till, du får ett glas rödvin (du kan ha det färdigt utmätt i en tupperwareburk). Som efterrät nånting gott som Jacky makupala. Vidars lekkläder är naturligtvis LJUSA. Mössan lite si och så. Egna sandleksaker som ingen får låna. Så får ni en bra början på dethär med lekpark…
Nejmen Peppe, med en blogg som heter Alfamamman kan du ju inte tänka så!
Precis så upplever jag det i Stockholms parklekar också. Och förskolan. Mest är det väl spökena i ens huvud som härjar. Men en positiv del av mammasjälvförtroendet jag fått är, att jag blivit säkrare i andra situationer som gäller enbart mig. Bara för att jag inte har tid att stå o. vela då jag har bråttom hem till skuttet. Det är sannerligen skönt att den osäkra perfektionisten fått annat att bry sig om.
Daddy-O: inte alls! du är bara rolig.
AN: Hahahaha! och så mumlar jag högt nåt om jäkla losers om nån försöker mopsa upp sig?
Mimmi: tyvärr är nog titeln lite missvisande.
Nina: skönt att höra att det här parfenomenet inte är lokalt. och heja du för självfötroendet!