Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Övernattningen del 2

30 Nov , 2010, 16.06 peppe

 

Imorgon ska Magnus och jag gå på bloggala och min mamma har lovat barnvakta Vidar. Barnvakta över natten. Vid ska med andra ord sova sin andra natt utan Magnus och mig. Som ni vet försöker jag spela en cool och avslappnad mamma, men i verkligeheten går jag omkring och funderar på alla olyckor som teoretiskt sett kan hända: Vidar kommer att vara med i en bilolycka, huset min mamma bor i kommer att fatta eld, Vidar kommer att få en plötslig sjukdomsattack eller så kommer han bara att vakna mitt i natten och tro att vi lämnat bort honom för alltid.

Finns det något sätt bota sig själv från dylika tankar?

Läs också

12 kommentarer

  1. Micaela Röman skriver:

    Åh, jag har fått vara mamma sedan februari (och då var bebisen redan långt ifrån nyfödd) och jag har inte låtit honom sova en enda natt utan mig ännu. Så, tyvärr inget svar på din fråga, men, som du märker så delar jag alla dina skräckscenarietankar.

  2. Mats skriver:

    Knappast bota, men kanske överleva. Du kan satsa på att det kanske, jag säger kanske, avtar om några år, senast några år efter att han flyttat hemmifrån. Och jo, han kommer att flytta hemmifrån. :)

  3. S. skriver:

    Min favorit att ha snurrande i skallen då man låter någon barnvakta ens barn: Den som barnvaktar kommer att få en sjukdomsattack så att barnet/barnen måste vara ensamt/ensamma med den som är sjuk eller medvetslös. Barnvakten är förstås så sjuk att hon/han inte kan tillkalla hjälp och barnet/barnen kan inte kalla på hjälp.

    Nej, det avtar inte, det blir bara värre. Möjligen kommer jag att få använda min fantasi lite mer för att få till något lika hemskt sedan då barnen är stora nog för att själva kunna kalla på hjälp om något går galet.

    Och kom nu i håg att inget sådant här händer på riktigt. I synnerhet inte om man faktiskt har tänkt på eller bloggat om det dagen före. Den bästa försäkringen är alltså att skriva ”Oj, tänk om min mamma snavar och slår sig medvetslös medan hon är ensam med Vidar.” Vips, så kan det inte hända, oddsen är så försvinnande låga för att det man skrivit på riktigt ska inträffa. Kvinnlig logik.

  4. Malin skriver:

    Jag vet inte om mina tankar hjälper dig men jag brukar tänka logiskt att min mamma faktiskt har mer kunskap än vad jag har eftersom hon tagit hand om fler barn i fler år än jag och hon uppenbarligen klarade det med alla heder i behålla. Hon hade dessutom sämre förutsättningar, numera finns mobiler som man kan få hjälp dygnet runt och samhället i stort fungerar bättre och det finns brandvarnare överallt.
    Nästan magiskt att vi all som är halvvuxna nu överlevde.

  5. peppe skriver:

    Micaela: åtminstone är jag inte ensam. Du kan lugna mig ikväll (inte ge mig udnerliga idéer)..

  6. peppe skriver:

    Mats: min lilla Vidar kommer aldrig att flytta hemifrån… :)

  7. peppe skriver:

    S: tack! jag tar fasta på din logik! Ska fundera ut några riktigt obehagliga scenarier under adgens gång.

  8. peppe skriver:

    Malin: De hjälper!

  9. Sonja D skriver:

    Det kommer att gå utmärkt. Din mamma är så fin, så lugn och söt mot Vidargubben! De kommer att ha väldigt roligt (tänk gult trä-ägg) och märker inte ens att du är borta! Ha en skön kväll och njut! Lova! Stor kram.

  10. Therese skriver:

    Håller med Malin!=) det är värst de 5 första gångerna, sen blir det bättre. Sen kan man ju alltid ringa och kolla. Våra barnvakter har alltid skickat mess att allt varit ok och då har jag varit lugnare…

  11. peppe skriver:

    Sonja: ”tänk gult trä-ägg” hahaha! du är rolig! Kram!

  12. peppe skriver:

    Therese: okej, bara tre down då… Och Vidar överlevde.

Kommenteringen är stängd.