Alfamamman

I Sverige pågår för tillfälle pågår en intressant diskussion om feminism. Är feminismen förlegad? Är jämställdhet och feminism samma sak? Borde vi helt enkelt byta namn på feministrörelsen?

Så här skriver till exempel Niklas Hellgren:

Det finns män som beklagar sig över att ”det är så svårt att vara feminist och man”. My heart bleeds. Torka tårarna och gör nåt konkret i stället. Den allra mest grundläggande definitionen av feminism är att man ser att män i allmänhet är överordnade kvinnor i allmänhet, ett faktum som vi bör göra nåt åt. Definitionen säger inte att alla män överallt och i alla lägen är överordnade. Den tar heller inte upp sånt som Connells begrepp om hegemonisk maskulinitet, och den säger inte ett jota om hur vi bör ändra på det här. Men som ett slags utgångspunkt är den ändå ofrånkomlig. Det här innebär också att män faktiskt får maka lite på sig. Ta till exempel inte upp allt syre i en diskussion bara för att din manlighet automatiskt ger dig pondus. Gör allt det där självklara som jag skisserade ovan. Var hemma med barnen även om ni förlorar ekonomiskt på det. Bli lika ”opålitlig”, d.v.s. lika barnledig och vabbande, som arbetskraft som kvinnorna. Då kan vi börja snacka feminism.

Läs hela inlägget här.