På bloggen Korrespondenterna skriver Svenskfinlands största bloggare Linn om hur trött hon börjar bli på alla sura och elaka kommentarer. Hur läsare påpekar att balkongen till det nyköpta huset är ful, att Linn har dålig smak, de har åsikter om Linns sätt att uppfostra sina barn och hennes inredningssmak. En läsare påstår till och med att Linn ville föda sin prematurbaby två måndader för tidigt för att få tillräckligt med läsare och vinna pris på bloggalan.
Jag vet inte varifrån de här kommentarerna kommer. Kanske handlar det om avundsjuka och missundsamhet. Eller att Linns blogg nu är så stor att hon gått från att ha varit en person till att ha blivit produkten Linn. Men, det är en sak är att fundera på varför dessa kommentarer finns, en helt annan är att godta dem. Det är lika oacceptebelt att vara ett svin på nätet som det är att gå fram till en främmande människa på gatan och säga att han har en ful näsa eller dålig musiksmak,.
I sitt inlägg länkar Linn till en annan blogg som handlar om att Norges största bloggare bestämt sig för att sluta eftersom hon helt enkelt är så trött på alla elaka kommentarer. I kommentatorsfältet här finns det folk som tycker att hon och bloggare i allmänhet ska kunna ta alla elakheter, eftersom man som bloggare också får så många fina kommentarer. Det elaka ska liksom balansera upp det snälla. Den som sig i leken ger *menande nick och blink*.
Det här fattar jag inte. Den andra som sig i leken ger kan ju börja med att skriva under med sitt eget namn. Det finns få saker som jag föraktar, men en av dem är fula anonyma kommentarer på nätet. Det är så fegt att jag mår illa. Det finns ingen regel som säger att allt trevligt och snällt måste balanseras upp med ondska. Att säga ”din balkong är ful” är inte konstruktiv kritik. Kritik innebär att man vill hjälpa någon att bli bättre, inte att skriver ut sina egna fula tankar.
13 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Bra skrivet Peppe! Helt ofattbart vad folk vräker ur sig.
Jag har också reagerat på dessa hemskt fräcka kommentarer, ofattbart! Linn är duktig att tackla dem tycker jag även om det ofta kan vara riktigt hårda. Men hur mycket skit ska man ta? Ingen!
Mycket bra skrivet! Jag undrar också vilken jävla regel som säger att man måste acceptera skit om man bloggar?
Tack! Jag blir på riktigt både arg och ledsen över att folk vill vara så elaka.
word. verkligen. kram!
De elaka kommentarerna rör upp mer känslor än vad de snälla gör (även fast man kan bli jätteglad över fina kommentarer) så det är ju inte som att man blir immun mot taskigheter för att de flesta är schyssta.
Apropå att gå fram till någon på gatan har jag en kompis vars kompis gått fram till Per Gessle och kallat honom för Per Arsle och sagt att han var kass…
Hujedamej vad lessen man blir på folk som upplever att dom av nån outgrundlig anledning måste ge fula kommentarer på andras bloggar. Måste ärligt talat säga att jag inte heller överhuvudtaget förstår vad detta tråkiga fenomen beror på.
Mycket väl formulerat.
Skall man hälla på med kommentarer som är negativa, bara för negativitetens skull skall man nog ha ryggrad att stå upp för det med eget namn. Annars är det bara noll trovärdighet och noll värde, noll nytta och hundraprocent idioti.
Hur kan man tro att man är så himla mycket bättre själv när man gör så fegt?
Man är definitivt lowlife då tycker jag.
Man skall behandla andra som man själv vill bli behandlad, och använda common sense (bondförnuft) i kommunikation.
Om man mår så skit att man automatiskt tänker dåligt om folk, och att de har ”bakomliggande” avsikter, då säger det mer om ens egna svaga karaktär och ”spelar”inställning än om den som denne attackerar.
ALLA blir sårade av omotiverade och provocerande attacker, om inte sårade så i alla fall påverkade på något sätt- negativt. Vad lär man sig förvänta sig av sina medmänniskor när en del beter sig så? Det är ett idiotiskt spridande av inställningar och attityd som skadar vårt samhälle.
Det där ordspråket förresten, ”Ge en man en mask, och han ger dig sanningen.” Stämmer nog inte, i alla fall inte i denna web-tidsålder.
”Ge en person en mask och han spyr ut alla sina misslyckanden och undertryckta aggressioner och tillkortakommanden i projicerande stil på dig.” vore mer rätt.
Synd. Kanske Empati och kommunikation verkligen borde börja införas i läsordningen. Från dagis uppåt.
Jag tror nog att det till viss del handlar om missförstånd. Jag kommenterar ibland på vissa bloggar och har ibland fått oväntat hätska svar av bloggaren. Det tycks vara en internetgrej att man ska vara mycket mer påhejande och entusiastisk än i verkliga livet och skriva hjärtan och smileys i varje kommentar. Om man inte riktigt är bekväm med det här kan man få hätska svar av bloggaren fastän kommentaren varit saklig och neutral. Kanske det dels handlar om att anonyma kommentarer upplevs som hot, länkar man t.ex. till sin egen blogg brukar samma slags kommentarer bemötas vänligt.
Det mest hotande är det man inte känner till, det som är dolt, monstren under sängen man inte ser.
Det är ganska logiskt att man lättare uppfattar tonen i en kommentar som mer positiv om kommentatorn går med eget namn/ link. Och anonyma BLOGGAREN är oftare ochså rappare i käften/ elaka/ dissande än de som går ut med ansikte eller namn. Åt det hållet också så.
Att kommunicera utan kroppsspråk och miner är mycket jobbigt, och missförstånd kommer till kvickare än kvickt då vi läser mycket av det annars, därför är det ofta så att man överdriver/ lägger massa smiley’s etc. Så att ett vänligt budskap bara inte skall missuppfattas. Känenr igen mig själv där, jag föraktar smileys, och det har varit en utmaning i att utelämna dem i min egen blogg, men i kommentarsvar och då jag kommenterar kör jag alltid med dem. Hur tacky det än är.
right up my alley.
jag tror det kommer an på stilen på bloggen (t.ex. om bloggen ger sig ut för att uttrycka sanningar om världen omkring, samhället osv eller om den handlar om mitt eget liv bland mys och pys). bloggen är ju ett offentligt medium och det vi ser i form av elaka kommentarer på bloggar handlar antagligen om att samhället som det ser ut idag har blivit så avskalat på möjligheter att uttrycka sig kontroversiellt och icke-konstruktivt att mänskor söker en nödventil var man kan släppa ut skiten, ut i det öppna, var det får nån att reagera.
jag startade min blogg av en enda orsak: för att jag känner att det inte finns tillräckligt med forum i det riktiga livet där jag kan berätta om hur mycket jävliga känslor jag har i mig. jag kan inte alltid belasta ett par goda vänner som förstår såna känslor och kanske delvis känner likadant. dessutom känns det lite som intellektuell hatisk inavel att alltid bara spotta och svära inom samma krets.
jag kommenterar dock inte ilsket om inte det rör sig om en bloggtext som tar ställning till samhället och världen, och då försöker jag angripa saken. ibland blir det ju svårt att skilja saken från skribenten, i bloggenren sätter man ju med den egna personen i vad man skriver till en så hög grad.
till bloggare tycker jag hälsningen är klar: if you can’t stand the heat… sätt lösenordslås eller liknande på din blogg. eller skriv fast på facebook istället.
Här passar en parafras av Obi-Wan Kenobi. ”Internet comments. You will never find a more wretched hive of scum and villainy. We must be cautious.”
Ylva: det är lite roligt, men också lite sorligt att kalla Per Gessle för Per Arsle.