Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Socker

17 feb , 2011, 17.27 peppe

 

Häromdan damp ett fläskigt kuvert från en barnmatstillverkare (jag skulle gärna namedroppa dem, men jag kommer inte ihåg vilken av dem det var) in genom postluckan. Kuvertet innehöll bland annat ett recept på en födelsedagskaka inför Vidars ettårskalas. Jag blev lite överraskad eftersom jag trodde att man inte skulle ge socker åt barn. Eller gör man det? Socker är ju gott, men fyller inte så många näringsluckor.

Vad har ni för sockerpolicy?

Läs också

12 kommentarer

  1. Michaela skriver:

    Också i helt babymatsbrochyrer så står det nog att man kan tillsätta socker till bärkrämer om de känns för sura, så inte kan nu socker vara såååå farligt för barn =) Och sen har ju en massa burkar tillsatt socker.

    Men vår sockerpolicy. Har satt i socker i sura bärkrämer nu på senare tid (gjorde inte sånt tidigare), och sen han var kanske 14 månader har han nog alltid fått smaka om vi ätit nåt sött. Men vi gör det sällan han är vaken. Det enda han absolut inte ännu får är godis, glass och choklad. Saft får han när han är sjuk eller om det bjuds. Annars så är jag nog mycket strängare med socker än salt.

  2. Ida skriver:

    Med barn nr 1 var det ganska lätt, inget socker alls. Min svärmor gillade inte alls min policy och tycket att lillan måste nog få… Hittills den enda gången jag varit sur på svärmis. Med barn nr 2 blev det genast knepigare, hon klättrade helt enkelt in i kylskåpet (don´t ask me how…) och bet rakt genom ett påskägg. Jag tänker, bra att hålla bort så länge som möjligt. De hinner ju sen.

  3. Antonia skriver:

    Mina bada barn har nog fatt en egen liten kaka (efter just ett sant recept som skickades hem: mindre socker och babymjolk) pa sin 1-arsdag. Barn nr. 1 fick minimalt med sotsaker till ca 3 ar da han borjade forsta att kompisarna at godis etc. 2:an har tyvarr fatt prova pa allt mojligt mycket tidigare, ”for husfridens skull”… Personligen tycker jag inte att det kanns bra att neka da nagon ater nagonting gott mitt framfor nasan pa barnet, trots att det ar for barnets basta.

  4. Anna La skriver:

    Upp till 1 år har jag nog varit noga med båda, men efter det har de fått vad jag har ätit på bjudningar och liknande om de har begärt. Jag tycker saltet är värre, eftersom det inte ger symptom före man har sin första hjärtattack. Och blir man van vid salt mat smakar annat ingenting. Äter man däremot för mycket socker blir man överviktig och märker det på så sätt. (Okej kanske inte alla helt genast, men jag tror föräldrar nog har bra koll på vad barnen äter i sockerväg och kan förhindra överintag.) Sötningsmedel försöker jag undvika helt.

  5. Betapappan skriver:

    Det första söta vi gav åt vår dotter var litelite kaka då hon fyllde 1 år. Sedan gick allt bra ända tills hon började på dagis vid ca. 1 år och 3 mån. Där brukar det ibland bjudas på allt möjligt. Men vi har försökt hålla sockret borta så mycket som möjligt. Det skall vara någon speciell händelse för att få något sött. Sonen som just fyllde 1 fick också smaka på sin kaka för ett par dagar sedan…

  6. Sonja D skriver:

    Det som skrämmer mig är det dolda sockret! Socker som finns i mat där man minst anar det. Gröt till spädbarn t.ex. Min kompis visade för en tid sedan grötpaketet (Muksu) tror jag det var och innehållsförteckningen visade på stora mängder socker! Jag som trodde att barn under ett år är sockerfria! Blev mer uppmärksam efter det och hittar socker lite här och där, sjukt! Hurra för Eloveena!

  7. Katarina skriver:

    Vi undvek nog allt vad socker heter och i alla former till vår dotter fram tills hon var ca tre år och blev bjuden på kalas till en dagiskompis. Där fick de både kaka, ketchup till korven och godispåse när de gick hem. Kakan gillade hon inte, ketchupen likaså och det var inte många godisbitar ur påsen som slank i henne (men desto fler i mamman och pappan :)). Nu är vår dotter snart sex år och tycker om godis ibland, gillar inte kaka speciellt mycket och ketchup är fortfarande ingen favorit. Glass däremot har blivit en riktig bov som gärna bes om i tid och otid. Nu är inte vi några sockernazister som vill undvika socker till varje pris utan bara det onödiga som egentligen inte behövs för varken vårt eller vår dotters välbefinnande.

  8. Sylvia skriver:

    Att undvika socker är säkert lättast med förstfödda. Med under ettåringar ska man väl undvika extra socker och det går lätt att genomföra. Med en förstfödd är det dessutom enkelt att ganska länge undanhålla att godis existerar. Med en fyraåring går det inte längre. Jag har inte orkat ägna mig så mycket åt dubbelmoral, äter vi vuxna en efterrätt bjuds samma åt barnet. Med betoning på att det är en efterrätt, dvs maten först.
    Det som gör sockerfrågan ännu kinkigare är att sockerhalten i olika saker inte nödvändigtvis är den man tänkt sig – en vanilj-eskimåpinne innehåller t.ex. mindre socker än många yoghurtar. Och russin, som fastnar och blir kvar i tänderna, är värre för tandemaljen än en bit choklad. Så vad är sen godis?

  9. Bakpappa skriver:

    Med nr. 1 var det enkelt. Han fick väl sött första gången när han var typ 1,5 år och regelbundet (= när vi åt) kanske nåt tag före han blev tre. Nr 2. var sockerfri ungefär ett år och började kräva få smaka när han var typ två. Nr 3 började vid c. 1,5 år kräva få smaka på vad andra äter.

    Vi har (eller snarare hade) som princip att de får smaka sen när de ”kräver” det. Enligt principen att allt förbjudet är åtråvärt.

    Med nr.1 så var det nog folk som var chockade när han inte fick smaka på sin egen fyllkaka på 1-årsdagen. Men vi förstod inte riktigt varför man skulle truga nåt på honom som han inte vill ha. Fyllkaka började han gilla först vid 3-4 års ålder.

    Äldsta börjar skolan i höst och vet nog stackaren inte exakt vad godis är. Det är helt enkelt något vi vuxna inte äter, så det finns inte hemma hos oss. Några gånger har han smakat, men inte varit speciellt förtjust. Läsk gillar han inte heller…

    Vi har ingen godisdag, men lagar nog ofta 1-3 ggr i veckan efterrätt.

  10. peppe skriver:

    Intressant! Vi äter nästan ingen godis hemma alls (eller Magnus äter glass i smyg, han har ett problem) så det känns onaturligt att plötsligt indtroducera en kaka för ungen. På hans ettårskalas kommer antagligen varken Mags eller jag att äta av tårtan (ja, så tråkiga människor är vi). Det är ju ingen stor grej och ingen dör av lite godis, men det känns bara underligt att ge honom något som är ohälsosamt när han inte ens bett om det.

  11. tvåbarns mamma skriver:

    hej nu måste jag kommentera!
    Mina döttrar är 2år och 8 mån och har hittills inte smakat på socker annat än fruktform. Jag är en sockernazi. Dels för att jag tycker det är HEMSKT att barn ska gå höga på socker hela dagen (oboy saft, kex/bulla, mer saft) och dels för att det är impossible att tvätta deras tänder till 100%
    Till ettårs tårtan hade jag anvnt vanig botten men pilttiaprikos pure ist för sylt (det använder vi annars också ist för sylt) och massa frukter som dekoration. Hon fick en liten smakbit men nöjde sej med sitt eget ”godis” aka torkade frukter. Hon är så glad då hon får sina russin då vi dricker kaffe (på kalas) Glassen gör vi själva genom att frysa pilttifruktpurer i isglassformar! Jag har planerat göra såhär tills någon dag i framtiden. Klart hon ska få socker nångång men för en 2åring är det en hemsk DROG! Se bra på barn på kalas då de häver i sej massa sockerprodukter hur de blir energiska och när sockerruset sedan tinar av så blir det trts till 500%!
    Grattis Vid :)

  12. Back to the past skriver:

    Håller med kommentarerna här. Men hellre socker än de där förbannade sötningsmedlena som skall förgifta alla ”light” produkter. Och det är faktiskt bevisat att aspartam ÄR SKADLIGT. Men ändå skall det sättas i många produkter istället för att förbjudas, sammasak gäller smakförstärkare och liknande. Hittade på vinden på vår sommarstuga min mormors? gamla kokböcker skrivna bla.1902, 1910. Har lite svårt att tolka den gamla svenskan men mycket intressant. Dessutom innehåller rätterna ganska mycket örter som har kommit tillbaka. Medan morsans gamla kokböcker skriva på 60-70 talet så är det nästan bara salt och peppar som används.

Kommenteringen är stängd.