Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Pojkar eller flickor?

26 feb , 2011, 10.49 peppe

 

Den svenska bloggaren Underbara Clara fick ett litet barn och lät bli att skriva ut om det blev en liten pojke eller flicka. Vilt främmande människor blev helt tokiga av att inte veta och ganska fort började det gå rykten om att babyn var tvåkönad och att det var orsaken till att Clara inte genast skrev ut könet på ungen.

Jag tycker att det är intressant att det är det första man vill veta är barnets kön och att det är så sjukt viktigt om barnet är en tös eller en gosse. Handlar det om att vi är vana att ställa den frågan först? Att det är viktigt för oss att veta könet för att sedan kunna förhålla oss på ett visst sätt? Eller kanske någon helt annan orsak?

Läs också

15 kommentarer

  1. sani skriver:

    Jag tror tyvärr att det är för att vi ska kunna förhålla oss på ett visst sätt till barnet. Människor behandlas nog i första hand efter sitt kön, i andra hand efter sina egenskaper.

    Har nyligen läst en avhandling som handlade om reklam. I reklam för produkter som man ska leka fartfyllt med framställs läsarna (oftast pojkar) som jämlika med reklamen. I reklam för t.ex. bindor tilltalas läsarna så att om du köper bindan blir du populär och killarna gillar dig. Förenklat: om du är pojke är du redan med i gemenskapen, men om du är flicka ska du köpa det och det för att överhuvudtaget få vara med.

  2. An. skriver:

    Jag tänkte nog aldrig att Claras baby var tvåkönad! Jag trodde inte heller att hon är gift med sin kusin (fast det hade väl då varit en lämplig förklaring till den tvåkönade bebin).

    Däremot tycte jag att hennes stil var urfånig. Det är nu bara så att när man väntat på en ny bekantskap i många månader (virtuell eller verklig) så vill man veta så mycket som möjligt och då är könet ett väldigt grundläggande fakta. Likaså vikt och längd och om allt gått bra med förlossningen och hur mår mamman och pappan? Sen kan de klä pojken i rosa och volanger hur mycket de orkar!

    Hon hade också inställningen att det var en sak som inte angick hennes läsare. Där är jag av annan åsikt. Hon gör en yrkeskarriär av sitt liv på ett väldigt synligt vis, och skruvade dessutom till det med en egen extra synlig ”Underbara Clara väntar barn!” blogg i ett nytt hett magasin (www.Yourlife.nu, väldigt bra magasin annars, klart läsvärt).

    Att därefter försöka säga att grundläggande babydetaljerna plötsligt är privata är att försöka stänga stalldörren när hästarna redan rymt. Hon försökte sig nog på någo underligt rikssvenskt politiskt experiment som ”backfired” och sen försökte hon rädda ansiktet och det blev bara löjligt. Bäst att komma vidare bara för i allmänhet är hennes blogg lite söt.

    Ja, vad försöker jag säga. Om man inte känner sig bekväm med att berätta om ett barn är en pojke eller en flicka kanske det är så att man inte själv är helt bekväm med att barn är pojkar eller flickor. Så kanske?

  3. An skriver:

    Jag skrev en lång fin kommentar som bara försvann!

    Ungefär såhär: Om vi vet att det är en ny typ på inkommande (virtuellt eller på riktigt) så blir vi alla jättenyfikna och vill veta så mycket som möjligt. Där ingår kön, vikt, längd, hur mår föräldrarna, och säkert mycket annat. Det är klart att man kanske undrar om ungen kommer att gilla böcker eller action eller båda, men sånt är nu svårt att veta med nyfödda. Så dä börjar vi med de fakta som finns till hands, som tex om det blev en flicka eller en pojke.

    Jag undrar om det inte är så att folk som har svårt med att berätta om vilket det blev i själva verket har svårt med att det faktiskt finns två sorter, och att det nog i framtiden kan ha en viss betydelse för hur man agerar/tänker/känner/gör. Fast det är ju svårt att säga exakt hurudan betydelse, och bra så!

    Gällande Underbaraclara så tycker jag hennes stunt var det fånigaste jag sett på länge. Om hon gör en karriär på sitt liv med dessutom en extra synlig gravidblogg i nya glammiga Yourlife.nu så hör det nog till att berätta just grundfakta. Hon försökte göra ett politiskt statement som misslyckades, och nu försöker hon skylla det på sina läsare istället för att erkänna att hon var lite dum. Tvåkönad, vilket dravel!

  4. An skriver:

    Jag skrev en lång fin kommentar som bara försvann! Sista försöket!

    Ungefär såhär: Om vi vet att det är en ny typ på inkommande (virtuellt eller på riktigt) så blir vi alla jättenyfikna och vill veta så mycket som möjligt. Där ingår kön, vikt, längd, hur mår föräldrarna, och säkert mycket annat. Det är klart att man kanske undrar om ungen kommer att gilla böcker eller action eller båda, men sånt är nu svårt att veta med nyfödda. Så dä börjar vi med de fakta som finns till hands, som tex om det blev en flicka eller en pojke.

    Jag undrar om det inte är så att folk som har svårt med att berätta om vilket det blev i själva verket har svårt med att det faktiskt finns två sorter, och att det nog i framtiden kan ha en viss betydelse för hur man agerar/tänker/känner/gör. Fast det är ju svårt att säga exakt hurudan betydelse, och bra så!

    Gällande Underbaraclara så tycker jag hennes stunt var det fånigaste jag sett på länge. Om hon gör en karriär på sitt liv med dessutom en extra synlig gravidblogg i nya glammiga Yourlife.nu så hör det nog till att berätta just grundfakta. Hon försökte göra ett politiskt statement som misslyckades, och nu försöker hon skylla det på sina läsare istället för att erkänna att hon var lite dum. Tvåkönad, vilket dravel!

  5. Sonja D skriver:

    Hihi, vi gjorde också det där då vi fick Harald, skickade ut sms med texten ”Vårt barn föddes… osv”, fick småirriterade kommentarer tillbaka ”det fattar vi väl, men VAD blev det”. Det tycks vara väldigt viktigt och nog är jag också alltid lite nyfiken, vet inte varför. Funderar vidare på det.

  6. peppe skriver:

    Saini: intressant och hemskt sorgligt.

  7. peppe skriver:

    AN: jag måste nog hålla med dig här. Underligt att skriva så sjukt mycket om babyn innan HEN var född och sedan plötsligt hemlighålla könet.

  8. peppe skriver:

    Sonja: hihi, folk måste verkligen ha blivit irriterade.

  9. Therese skriver:

    Håller med AN! har man gett sig in i leken får man leken tåla…
    klart att man vill veta kön lika mycket som vikt, längd, hur det gått, vad det blir för namn osv…. det är ju bara av omtanke (om föräldrarna) och såklart nyfikenhet på den nya människan som kommit till världen.

  10. MB skriver:

    Till AN i kommentar 2: Vad har vikt och längd för betydelse egentligen? Det säger väl ingenting om en person, inte frågar vi väl vuxna människor heller vad de väger?

  11. Bakpappa skriver:

    Jag retade (helt ofrivilligt) gallfeber på min syster med vår första eftersom vi inte berättade om det skulle bli flicka eller pojke innan han var född. Jag ville ha det som en trevlig överraskning, men min fru ville veta och tog reda på det på UL.

    Håller nog med de andra här ovan att för nyfödda är kön en av de få saker man kan specificera. Sen är det en helt annan sak om alla presenter kommer i ljusrött eller ljusblått…

    Sen tycker jag nog i princip Clara själv skall få dra gränsen för var hennes privatliv går. Men hon kanske borde ha gjort det i förväg…

  12. Sofia skriver:

    Saini: Intressant iakttagelse att flickor ska köpa coola bindor för att locka till sej pojkar … Riktigt absurt.

    Ni andra: Men varför är det något fel på att skriva om sitt kommande barn och sedan inte uppge dess kön? Jag förstår att ni håller med varandra om det, men inte varför.

  13. peppe skriver:

    Therese: måste nog ge bakpappa rätt här. Man måste inte alls tåla leken, uatn får nog dra sina egna gränser. Sedan håller jag med dig att frågorna handlar om nyfileknhet och välvilja och engagemang.

  14. Sofia skriver:

    Jag håller också med Bakpappa (alltså inte Bankpappa …) om att man inte måste tåla leken. Vems regler skulle man måste följa? Jag känner inte till att det finns några allmänna regler för leken om att annonsera ut barns kön.

    Och Peppe: Hade det inte varit bra om en hade kunnat låta sin välvilja och sitt engagement göra att man visar större intresse och stöd för Claras och andras val, istället för att låta (omotiverade i många fall) normer och traditioner styra det?

  15. peppe skriver:

    Ja det hade det. Clara ska naturligtvis få bestämma själv om hur mycket hon vill berätta om sitt barn.

Kommenteringen är stängd.