Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Som den uppmärksamme läsaren kanske minns har jag varit ensamstående i tre dagar nu. Jag var mycket orolig för hur jag skulle klara Vidar och mig själv medan Magnus var borta, men till min stora överraskning har det gått över alla förväntingar. Plötsligt har jag förvandlats till en supermamma. Jag leker, kommer ihåg d-vitaminen (kommer ihåg att KÖPA d-vitaminen), nattar, badar, klär på och slänger ihop mat.
Det här är både goda och dåliga nyheter. Bra att jag klarar mig utan Magnus, men dåligt att jag är en bättre förälder som ensamstående…
6 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jag kan också tycka att det är lättare att ta hand om barnet själv. Jag tror att det har att göra med att man lättare hamnar i exakt samma rutin och det gillar barn.
Jag är likadan, dvs skärper mig då mannen är borta. Jag anser mig ha rätt att slappa då han är hemma, men om han är borta vet jag att jag ska göra allt om det skall bli gjort.
Hemskt intressant fenomen. Dessutom känns det inte alls så jobbigt som när mannen är hemma.
Bra teori där. Du kan ha rätt.
Varför känns det så? klart man skärper sig och är kanske mera disciplinerad när man är ensam ett tag, men ärligt, inte skulle jag orka hålla samma ”tempo” mera än ett par dagar sen återgår man till ”normalläge” =) ska vara ensam med mina grabbar i 2 veckor i sommar ( kommer att vara hos mommi och moffi då) får se hur många dagar jag orkar hålla stenkoll…
barnen behöver en lagom mamma/pappa =) livet i övrigt är ju också varierande så varför skulle man inte vara det som förälder…?
Tre dagar på tumis med Vid var också mer än nog av ensamhet.