Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
På flyget hem var vi den där hemska barnfamiljen med ett aktivt barn (eller ”aktivt” som man säger då man artigt vill förmedla att barnet kanske lider av en bokstavskombination).Mellan ungefär Köpenhamn och Helsingfors skrikgrät Vidar konstant till de andra passagerarnas stora fasa. Vid bagagebandet funderade jag kort på att ställa mig en bit från Magnus och Vid och se irriterat på dem, men det kändes väldigt illojalt.
9 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Ojoj, inte roligt med skrikande bebis på planet – varken för föräldrar eller andra passagerare. Samma hände mig på väg hem från Spanien för drygt 2 mån, min lilla groda (snart 1 år) bestämde sig att det var tråkigt att flyga så hon gallskrek i princip hela vägen från Malaga till Helsingfors. Suck! Att sen resa ensam med henne gjorde ju inte saken lättare, tillsist hade även jag lust att gallskrika åt hela världen. Vilket jag då inte gjorde :)
Men de som säger sig veta, påstår att det blir lättare att resa med barn ju äldre de blir…
Ojoj… vi ska ut på första resan med vår ettåring nästa vecka, till Milano, håller fingrar och tår för att han ska orka vara lugn och still i tre timmar (tanken är skrattretande men kanske, kanske kan det lyckas). Personligen blir jag dock inte alls störd om nån annans unge skriker eller gormar, så länge mitt eget barn är tyst och nöjt, då är jag liksom bara lättad att det inte är ”mitt problem”. Också fast jag skulle resa ensam känner jag så, så därför försöker jag att inte bekymra mig för medpassagerarna denna gång, så självisk tänker jag vara ;)
Jag är precis likadan som du, skrikigande barn stör inte så mycket. Tycker mera synd om familjen Eller åtminstone nu efter att ha fått barn själv. Förr hade jag det svårare. Vidar har ju rest till Hongkong, Thailand, Paris och ett par vändor till Sverige utan att ha gjort en scen, så oddsen för att det går bra nästa gång är höga. Ni ska inte oroa er. Ta med llite leksaker om mutmat bara.
Haha! Jag vet precis hur du kände det. Skönt att höra att vi är fler. Och jag är säker på att det går bättre nästa gång.
Heja Alfamamman, det var säkert skönt med semester! Jag har en fråga om blöjor, du sade för länge sen att ni använder både engångs och tyg åt Vidar, gör ni det ännu, och vilken sorts tygblöjor gillar ni? Min lillis börjar växa till sig och jag tycker det är lite bökigt med trasorna som kom i mammalådan, de läcker så lätt nu, och så är jag nyfiken på hurdana blöjor man använder till lite större barn.
Kan man inte bara lugnt och auktoritativt utgå från att små barn skriker ibland, ofta just på flyg, och det får folk helt enkelt tåla? Har barnet med sig en omvårdande nykter vuxen som gör sitt bästa för att trösta det, så har ingen rätt att bli sur. Ingen behöver be om ursäkt av någon. Och trösta er med att ganska många medpassagerare själva har haft bebisar, de vet hur det är, de känner med er och vill er inget illa. Vi åkte en gång minibuss genom Sicilien med en tvillingfamilj vars ena baby var jävligt arg hela tiden. Vi tänkte bara ”voj voj, men snart är vi framme”. Barnskrik är i en helt annan dignitetskategori än andras musik, fyllebröl, husdjur och tobaksrök. Ingen blir sjuk av att höra barnskrik. Barn får finnas på mycket fler ställen, och göra mycket mera väsen av sig. Jag tycker man får amma på restaurang också, om nu nån vill veta. Och så länge benen bär kan jag nog kravla mig förbi barnvagnar på kafé också.
JA! Jag har i smyg inlett en minirevolution där jag försöker få Vidar att bli en så normal del av mitt liv som möjligt. Dessutom har ju de flesta av oss varit små skrikiga bebisar själva.
Oj, oj, oj. Jag är tyvärr inte rätt Alfamamma att svara på sånt. Vi har varit lata och använt engångsblöjor på sistone. Eller på sistone har han faktiskt klarat av att gå på toa. Vi brukar dra av honom byxorna och sätta honom på pottan efter att han ätit och sovit och då brukar han göra ettan och eller tvåan.
när nr 1 var 4 månader reste vi till medelhavet med släktingar. Efter att i 4,5 timmar suttit trångt och svettigt med en skrikande bebis i famnen var jag när att börja skrika/gråta själv när vi landade. Har fortfarande trauma efter detta så jag och min man har kommit fram till att vi inte kommer att resa med flyg med våra barn innan minstingen är minst 3 år gammal (han är nu 1 år och jäkligt aktiv…). Har dock turen att vi kan låna husbil och åka en sväng med den någon helg och det känns just nu ganska lagom för oss =)