Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Sociala ettåringar

27 maj , 2011, 09.05 peppe

 

Tidningen Modern Psykologi skriver att ettåringar visst kan ha nära vänner. Förskoleläraren Ingrid Engdahl har doktorerat på småbarns vänskap och kommit fram till att det är en myt att ettåringar leker bredvid varandra, inte med. Engdahl menar ett ettåringarna som hon studerade bjöd in varandra till lekar med ljud och gester och kunde hämta leksaker till varandra för att visa att de ville leka.

Man ska alltså inte underskatta en ettårings förmåga att kommunicera och knyta sociala band.

Läs också

6 kommentarer

  1. Helena skriver:

    Nepp, det ska man inte. Vadå bredvid varandra.?. Tycker inte behövs värst ingående forskning för att inse att barn tyr sig mer till vissa barn än andra. Jag ser det varje dag i sandlådan på gården.

  2. peppe skriver:

    Så sant. Jag antar dock att forskningen dock var lite mera detaljerad än det jag refererade i inlägget.

  3. Minna skriver:

    Om undersökningen – jag har sett att ettåringar (1,5 kanske) njuter av andra barns sällskap och t.o.m kommer ihåg vad de lekt tillsammans och vill göra det på nytt. Just med den samma lekkamraten. Är helt av samma åsikt om att det är en myt att barn först i 3-5 årsåldern börjar knyta relationer. Ändå är det ju självklart att en viss typs lekande kommer med i bilden först senare, t.ex rollekar, då leken kräver fler deltagare. Det kanske förvränger bilden av lekkompisbehovet.

    Själv blir jag också alltid lite provocerad då man använder ordet ”social” för att beskriva barns benägenhet att söka sällskap eller ty sig till andra. Jag utgår ifrån att alla barn är sociala (har sociala behov) men söker sällskap olika pga olika temperament. Tycker att det är fel att använda ordet social för att beskriva benägenhet att ty sig till andra, för vad är då motsatsen? Asocial? Har vi en massa asociala barn i sandlådan och sedan den andra gruppen, de sociala barnen? Även blyga barn är sociala varelser och vill ha sällskap, tryggt sådant. Pressen av att vara ”social” dvs. framåt, spontan och modig är hemsk och lite vrickad.

  4. peppe skriver:

    Bra poäng det där. Redan mycket små babyn söker kontakt. Social kontakt med andra ord. DN hade en intressant ledare (eller kolumn, nu minns jag inte) om pressen på att vara social i arbetslivet och hur alla arbetsannonser vill att man ska vara social. Skribenten menade att det i vissa fall är de s.k. associala som var de bästa arbetstagarna.

  5. Nina skriver:

    Om jag inte misstar mig så betyder social i medicinska sammanhang att man som bebis vill ha ögonkontakt som en bekräftelse/uppmuntran. Vid t.ex. autismutredningar kollar man om barnet är adekvat social för åldern. Social = benägenhet att söka sig till andra var en bra beskrivning tycker jag. Problemet är kanske att just ordet social blivit så populärt. Så visst är småbarn sociala. Min dotter hittade sin jämnåriga kompis på dagis vid 19månader, de leker jämt tillsammans/förut bredvid varandra med ögonkontakt o. svarsleenden.

  6. peppe skriver:

    Låter logiskt. Och du har helt rätt i att alla använder ordet social nuförtiden.

Kommenteringen är stängd.