Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Om allemansrätten

12 jun , 2011, 10.50 peppe

 

Papper ordnade en bloggkryssning till Stockholm där vi bland annat besökte Ebba von Sydow. Ebba berättade om sina nya bok Kungligt snygg, men också om hur folk på basen av hennes blogg tycker sig ha rätt att kritisera och tillfättavisa Ebba och hennes sätt att vara förälder (Ebba fick en dotter för två månader sedan). Jag antar att föräldrar (antagligen främst mammor) alltid fått ta emot råd och kritik om hur de sköter sitt föräldraskap, men det som Ebba berättade var ändå intressant och lite skrämmande. Bloggen har sämre dagar 30 000 unika besökare och riktigt bra dagar runt 80 000 och alla läsare verkar inte förstå att bloggen inte är en direkt avspegling eller redovisning av hela livet. Ebba berättade att hon får kritik för att dottern Marianne syns för ofta i bloggen och för sällan, för att hon klär barnet i fel färgs kläder (för rosa eller för könsneutrala), för att Ebba skriver så lite om sin man och så vidare.

Tycker ni att föräldraskap är allmänt, får eller ska man tillrättavisa folk som fått barn?

Läs också

12 kommentarer

  1. Linn skriver:

    Tja, tillrättavisa och tillrättavisa. Helst inte. Men om man nu så hemskt gärna vill tipsa om något så måste man använda sitt spelöga. Inte våldsamt kasta fram hur man ”skall göra” och ”måste göra”. Usch, man får ju taggarna utåt med mindre.

  2. peppe skriver:

    speciellt bloggar är ju fantastiska när det kommer till att samla på sig tips och råd. men det är ju såklart en annan sak än anonyma besserwissers.

  3. Gudrun skriver:

    Naturligtvis måste det vara tillåtet att tillrättavisa kvinnor som får barn genom samlag! Inom den feministiska vänstern har vi sedan länge ansett att samlaget mellan man och kvinna är ett av de främsta medlen genom vilket kvinnan underkastas mannen och dennes begär. Endast genom lesbiska relationer kan kvinnor frigöra sig från det manliga förtrycket. Det finns numera spermabanker vars depositioner kan utnyttjas även för lesbiska. Så: who needs a man? Har för övrigt med glädje konstaterat, att mina rikssvenska feministkollegor allt mera har övergått till finskans könsneutrala ”hän”. Hur härligt var det inte att höra en kvinlig rikssvensk bekant säga att ”hän” jobbar på institutionen för kvinnovetenskap då ”hän” avsåg sin kvinnliga partner!

  4. peppe skriver:

    intressant! jag trodde att man pratade om ”hen”.

  5. Gudrun skriver:

    Nej Peppe; ”hen” har övergivits! Man ansåg att det för mycket lät och kunde misstolkas som ”henne”. Med uttrycklig modell från finskan rekommenderas nu ”hän”. Så det så!

  6. Ia skriver:

    Åh, jag blir så ledsen av alla som ser det, inte bara som sin rättighet, utan direkt som sin skyldighet att tillrättavisa mammor (kanske pappor också) för hur dessa sköter sina barn. Kanske mest deprimmerande just det att de ofta gör det i vad de åtminstone tror att är största välmening.
    Men problemen är många.. skillnaden mellan goda råd (som bloggaren ibland kanske till och med bett om) och tillrättavisningar är ibland hårfin, och det är inte alltid det går att avgöra vilkendera det är frågan om.
    Och ifall barnet nu faktiskt på riktigt far illa kan det ju vara på sin plats att ingripa. Jag upplever själv att det är sen när vi börjar tala barnmisshandel eller grov vanvårdnad, men det finns andra som drar gränsen mycket tidigare.. Och fast jag ju naturligtvis vet att det är just precis min definition av var gränsen går som är den rätta, så kan jag kanske inte övertyga andra om det..

  7. peppe skriver:

    Ia: jag vet vad du menar. och det är bra att det finns folk som orkar hålla ett öga på hur barnen som inte är ens egna mår. samtidigt är det oerhört frustrerande med människor som tror att bloggen är en exakt reflektion av livet utanför internet, när det oftats bara är ett litet fragment av det. när man läser kommentarer på bloggar märker man också hur oerhört svårt det är med humor och ironi i text. för vissa.

  8. Linn skriver:

    Jag måste korrigera min kommentar här ovan. Har av någon anledning skrivit tipsa istället för tillrättavisa – och kommentaren fick således en helt annan innebörd. Alltså. Om man nu nödvändigtvis måste tillrättavisa (helst skall man förstås låta Ebba sköta sitt) – gör det nu för fasen smidigt och med spelöga! Ebbas kommentarsfält är så arg och surt och aggressivt och typiskt att man svimmar av sedvanlig internet-utmattning.

  9. Weladine skriver:

    Jag har faktiskt funderat på detta nyligen lite, fast IRL, och specifikt på hur man ska ta emot ”tillrättavisningar” eller parera dem. Jag tycker personligen att vissa familjebekanta överbeskyddar sina barn men har nog inte tänkt blanda mig desto mera i det. Men tvärtom verkar ju dessa bekanta tycka att vi inte beskyddar våra barn tillräckligt.

    T.ex. ve och fasa, får våra barn bada (även om de ibland kan dricka lite av badvattnet FAST de kan ju även ha kissat i det. Men det är alltså inte endast dusch som gäller hos oss). Ja, och så låter vi dem promenera på en trottoar så att vi håller i handen men inte sätter dem på koppel.

    Men alltså, fint är det ju att nån bryr sig om våra barns välmående och tror nog att vi blir tillrättavisade i bästa välmening. Men när jag nu tycker dessa ”tips” är lite överdrivna, och de inte ger sig när man tackar vackert eller konstaterar att vi inte anser det så farligt. Vilka alternativ finns det? Eller är det bara att ge sig till tåls?

  10. peppe skriver:

    Man ska väl göra som på bloggen och bara tacka snällt. Men det som imponerar på mig är att folk går omkring och tror att de vet bäst. Fantastiskt självförtroende. Och/eller arrogans.

  11. msn00b skriver:

    Fast, NÄE jag tycker verkligen inte att man bara skall tacka snällt iallafall inte om man har en relation till personen. Är det valfri konstig människa på Ica som man aldrig mer behöver se så fine, då går det ju att ha överseende men en människa i min närhet får tåla svar på tal. Det blir ju olidligt att umgås om ma skall behöva bita ihop för att inte koka över hela tiden. Vi lär ju människor hur vi vill bli behandlade, vad som är ok och vad vi tar illa upp för, om vi då låtsas att det är ok men i själv verket skriker rakt ut inombords så får man ju skylla sig själv.

  12. Peppe skriver:

    På bloggen brukar jag spela dumsnäll eftersom det är onödigt att provocera trollen. I riktiga livet har ingen ännu vågat sig fram med ”goda” råd.

Kommenteringen är stängd.