Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Jag har förresten skrivit en bok om hur det var att bli mamma. Den heter Livet & barnet och kommer ut på Schildts i höst. Nu undrar jag om ni har böcker ni skulle vilja rekommendera blivande föräldrar. Själv läste jag bland annat Rapport från planet mamma, Uppdrag: Mamma, Uppdrag: Pappa, Bitterfittan och antagligen en massa annat som relaterade ämnet.
16 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jag tyckte från A till Bebis med Ann Söderlund (och någon annan) var rolig.
Jag ska bli mamma (2001) och En mammas dagbok (2003) av Karin Milles. Helt underbara böcker, trots dom något platta titlarna.
Eva: tack! Ska kolla upp den. Läst hennes kolumner, men visste inte att hon gett ut en bok.
Ensamma: Tack! Helt obekanta för mig.
Varför har du Peppe tagit bort mitt tidigare inlägg om mammaböcker? Jag upprepar att jag tycker det finns alltför många mammaböcker. Och jag tycker fortsättningsvis det är irriterande och ett inte så ringa tecken på narcissism att tro, att folk i allmänhet verkligen är så förbaskat intresserade av enahanda personliga mammaupplevelser. Får jag inte ha den helt uppriktiga åsikten även om den uppenbarligen inte sammanfaller med din egna preferencer? Men som läkare konstaterar jag fortsättningsvis – då Peppe nu en gång efterlyst bokrekommendationer – att det finns en hel del bra facklitteratur. Alla har väl hört om den populariserande ”Ett barn blir till”. Som mera avancerad läsning rekommenderar jag fortfarande ”Pregnancy, Mental Deficiency and Spontanious Abortions”. Den är – som jag tidigare framhållit – grymt bra om man är intresserad den psykiatriska sidan. Ett mera lättfattligt verk som jag också tycker är läsvärt är ”Incontinens After Giving Birth: 101 Exercises Every Woman Should Know”.
Ni sysslade inte så mycket med rättstavning på Medi?
For en gans skull nagon med vettiga asikter har! Tack, Bea, for dina fina rekommendationer! Jag kommer ihag nar jag och min davarande hustru, for ett antal ar sedan, hade bestamt oss for att reproducera oss, ”Kate” laste allt vad hon kunde komma over om barnafodande och moderskap. Efter ett tag borjade det hisna for oss bada – vill vi verkligen ruinera vara liv och vart forhallande pa detta visa? Slutligen bestamde vi oss for att skaffa ett stort akvarium istallet. Det har vi aldrig angrat, even om vi sedemera gick skilda vagar. Jag haller med Bea, enligt vad jag kan tyda av hennes bokrekommendationer: tank noga efter innan ni skaffar ungar till denna varlden! Speciellt kvinnan riskerar att totalt fordarva sin kropp, och mannen gar sallan genom dessa handelser utan mentala rubbningar heller. Det finns redan tillracklig av oss har pa planeten.
Jag tycker Beas stavning verkar helt ok. Små slarvfel beror säkert på att inlägget har skrivits i stor hast (kanske också i viss ilska, om jag tyder tonen rätt :)). Till Sture S vill jag säga: Ja, man ska tänka efter innan man skaffar barn. Men ditt inlägg visar bara allt för tydligt, att vi inom kvinnoforskningen och den feministiska vänstern fortfarande har MYCKET jobb kvar. Och som jag tidigare har anfört i dessa spalter tycker jag med fog att man kan kritisera kvinnor som säter barn till världen genom samlag mellan man och kvinna. Har jag tillräckligt betonat, att samlaget är ett av de yttersta uttrycken för hur kvinnan underkastas mannen och dennes begär? Men vi kan ju glädja oss åt att det numera finns spermabanker vars depositioner även överlåts till lesbiska par!
Puss & Kram!
Hmmmm…. jag far val tacka dej, Gudrun, for att du atminstone delvis haller med mej om det har med att skaffa barn. Men det ovriga du sager tilltalar mej verkligen inte alls. Den har attityden till den manliga befolkningen skadar i sjalva verket bare er (”feministiska vanster grona” eller vad ni ni kallar er nufortiden) sjalva. Varfor ga emot naturen med diverse gummiatrapper och andra tekniska halvmesyrer nar naturen har ordnat for oss med varldens basta nojesfalt, helt gratis genom mannens och kvinnans kopulationsverksamheter? Kanske du och dina systrar alrdrig riktigt lyckats med det har och sedan surnat (i bade abstrakt och konkret mening, far man formoda)?
Inte för att jag har barn, men jag gillade verkligen 9 1/2 månad av Annika Lantz.
Fascinerande kommentatorer på den här bloggen förresten.
Till Sture (# 9): Artificiell befruktning sköts inte med ”gummiattraper”. Jag tror du har – medvetet eller omedvetet – missförstått Gudrun (# 8). Det är ett helt icke-sexuellt ingrepp. Dock är det inte ovanligt att de blivande föräldrarna – papporna får vara med under incemineringen, som sköts genom ett slags lång pipett – skålar med champagne. Men pipetten är alltför klen, ingreppet alltför kliniskt och sker alltför snabbt för att någon som helst sexuell upphetsning skall åstadkommas.
jisses, här går det varmt….. intressant =)
för mycket information kan ibland göra människor för försiktiga istället för att lita på sin egen förmåga.
jag läste förutom en del av de du skrev, ”så överlever du din graviditet” och ”så överlever du ditt första år som mamma” de är humoristiskt och jordnära skrivna och det passade mig bra att kunna skratta åt ”bedrövelsen= första bebisåret” ;0)
Therese: håller med om att man kan bli nervös av för mycket information och den egna upplevelsen är trots allt personlig. Bra tips på böcker! Ska kolla upp dem.
Lurkeslurk: Ja! Den gillade jag också. Eller jag började på den medan jag var gravid och vågade inte läsade vidare, utan sparade halva boken tills efter att Vidar kommit.
Hmmm, Bea, kanske jag inte uttryckte mej riktigt sa tydligt som jag borde ha gjort, men jag ville inte riskera att verka allt for vulgar har pa denna hogklassiga blogg. Det var inte insemineringstekniken jag avsag, utan underhallningsaspekterna av den autentiska parningsakten (da med hanvisning till den artificiella rekvisita man kan formoda att Gudrun och hennes rod-grona v-systrar begagnar – ”nar som armarna inte racker till”, for att citera skalden). Det ar ju trots allt det som ar huvudsaken for de flesta av oss, och det har med befruktningen ar bara en inte alltid onskad bi-effekt. For att nu aterga till temat bocker, sa kan jag rekommendera ”Motherhood, the Elephant in the Laboratory” – for de kvinnor som funderar pa att forena vetenskap och reproduktion.
Jag tror du skulle gilla baby blues av Pia Hintze. Rolig och insiktsfull.