Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Den ständiga ambivalensen

16 sep , 2011, 13.04 peppe

 

I kväll är det meningen att Magnus och Vidar ska åka till Stockholm på tumis. Det är både fantastiskt och hemskt. Oceanerna av tid jag kommer att få för mig själv är svindlande, kittalande och helt underbar. Samtidigt kommer jag att sakna ihjäl mig efter killarna. Så här oss emellan oroar jag mig också för att planet ska krascha nånstans över Åland och att jag ska förlora både man och barn. Realistiskt sett känns det ganska osannolikt, men är man en orolig mes som jag så kan man inget åt sina fantasier.

Läs också

6 kommentarer

  1. Tukholmantyttö skriver:

    Jag vet! Jag vill aldrig låta dom 3 andra flyga utan mig, hur dumt det än egentlgigen är… det ända jag vägrar är att börja vara rädd att flyga själv (den känslan har smygit in nån gång och jag har bestämt tryckt undan den, usch att inte kunna åka nånstans!).

  2. peppe skriver:

    Precis! Måste låta rationeliteten vinna över (de galna) känslorna. Och den här gången kom Magnus och Vid levande fram till Stockholm.

  3. Therese skriver:

    fasar inför när våra barn ska åka på utflykter eller läger med skola eller dylikt. för att inte tala om när de börjar hänga med kompisar på kvällar och helger…huga!! tur att våra barn e 5 och 1,5 år så det tar ett tag innan detta inträffar =)

  4. peppe skriver:

    Samma här. Det måste vara en av de svåraste sakerna med att vara förälder, att inte ständigt ha kontroll och kunna beskydda sin avkomma.

  5. marina skriver:

    Hej ,läste ditt inlägg i Husis idag och kan inte låta bli att kommentera ett utlåtande,där du säger”har man barn så måste man städa och tvätta mycket mer än annars…!?” hallåå ,har du nån aning om hur du låter ,jo ,som en bortskämd ung flicka .Det är väl självklart att de trista hemmasysslorna blir fler men det väger lätt i förhållande till allt det positiva ett barn medför!

  6. Bakpappa skriver:

    Är det bättre om alla döddar samtidigt? ;-)

    Har du tänkt på att din noja (om att barnen reser bort) är stereotypen av en (enbarns)mamma? Sen tror jag det också har att göra med barnets ålder. Om 5-6 år kommer du antagligen att tycka det är riktigt skönt när M & V far någonstans på tumis, ibland…

    Sen är det lite avigt de som oftast har svårt släppa sitt barn för en stund är de som är hemmamammor. Man kunde ju tycka de skulle se det som extra skönt att få en ”ledig” dag ibland? (Månne jag får ovett för det här?)

Kommenteringen är stängd.