Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Sängen

16 sep , 2011, 13.01 peppe

 

Okej, ny fråga: när flyttade era barn från spjälsängen till en vanlig säng och finns det några rekommendationer när det kommer till barnsängar. Det är sannerligen ett ämne jag inte har en aning om.

Läs också

11 kommentarer

  1. Marianne skriver:

    Vi har en spjälsäng med så högt staket att barnet inte kan klättra ur den, och det är underbart. Frid och fröjd hela kvällen och natten. Sådana borde barn ha tills de är sju, om inte aderton?

    Men visst ska det bli barnsäng snart, senast till typ treårsdagen. Och då är mitt enda krav att det är en som håller även vuxna, dvs så jag kan ligga eller sitta i den och läsa sagor utan att vara rädd att sängen går sönder.

  2. Pia skriver:

    Våra barn har varit 3,5-4 år när de bytt till annan säng. Visst har de klättrat över kanten nångång men då har vi lagt några dynor under så det blir ett mjukt fall ;) Minns att jag nångång satt en stol bredvid så att det blev tillåtet att klättra i och ur sängen. Då var det inte så spännande mera så klättrandet slutade snabbt.

  3. Heli skriver:

    Vi uppgraderade strax efter tvâârsstrecket. Men det berodde mest pâ att det blev sâ jobbigt med allt klättrande och alla nattliga fall. Nu sover han i en vanlig juniorsäng frân det stora möbelvaruhuset och det funkar hur bra som helst. Vi trodde det skulle bli ett fasligt spring men ännu har han inte gâtt upp en enda natt! Vi är mycket förvânade och sjukt nöjda med arrangemanget:)

  4. Anna La skriver:

    Jag tänkte att sedan då de börjar klättra ur flyttar vi dem. Med den äldre hände det inte och spjälsängen blev för kort, så han var just fyllda 3 när han fick en barnsäng. Med lillebror hände det vid 2,5 år. Då köpte vi en våningssäng i full längd. Det är bra så kan man ligga där bredvid eller ha som reserv för gäster (och ta pojken på en barnmadrass på golvet).

  5. Mellanbarnet skriver:

    Köp en vanlig 90/100/110-resårmadrass (beroende på platstillgång) och sätt på kortaste benen (så att ett eventuellt fall blir lågt). Vi bytte till en sådan vid 1.5 års ålder och det har funkat kalas.
    Fördelar:
    1. Det går att ligga bredvid och läsa/sova utan att behöva ligga som en ostkrok.
    2. Man har en fullstor extrasäng vid behov.
    3. Lakan, täcken osv som man redan har passar (juniorsängar har ju en egen storlek)
    4. Man slipper köpa fula barnmöbler i rosa/blått med rosa/blått lullull på.
    Nackdel:
    1. Ungen kan trilla ur (har hänt en gång på 2.5 år här)

  6. Syster Yster skriver:

    Med ettan vid 1 år 4 månader, lillebror var på antågande och skulle ta över spjälsängen. Lillebror så vid 1 år 1 månad, han kastar sig över spjälorna men sover sött som ett lamm i den ”riktiga” sängen.

  7. Tukholmantyttö skriver:

    Storasyrran fick flytta till en barnsäng när vi skulle ändå flytta när hon var typ 2 och halv. Då var också lillagubben på väg och det kändes bättre att hon flyttar mycket innan, så att det inte känns för henne att hon måste ge sin säng till lillebrorsan… Vi köpte en vanlig säng från IKEA och det har funkat hur bra som helst.

  8. S. skriver:

    Ettan var 1 år och 8 månader. Hon fick ny säng för att lillebror var i antågande. Den nya sängen visade sig vara ett mycket lyckat drag. Tidigare klättrade hon ur sängen efter nattning och kunde inte ta sig tillbaka i sängen för egen maskin. Med den nya sängen klev hon också upp efter nattningen, men eftersom hon själv kunde lägga sig igen blev det aldrig mer av det hela än att hon tittade på någon sak i sitt rum, hämtade en bok att bläddra i i sängen etc. Vi kunde alltså höra att hon gick omkring i rummet, men efter ett tag var hon ändå tillbaka i sängen och somnade. Hon smög sällan omkring längre än tio minuter. (Och nej, vi hade alltså inte låst hennes dörr eller något sådant, det bara blev så att hon efter nattandet förstod att hon skulle vara på sitt rum för att vara nära sängen där hon skulle sova.)

    Sonen var två år då han fick nytt rum och barnsäng. Någon enstaka gång har det hänt att han stigit upp efter nattning, men det hör till ovanligheterna. Jag tror anledningarna är två: 1) Han är jättekvällstrött. 2) Han tar modell av sin syster och märker ju att hon inte kommer ur sitt rum efter nattningen. Då finns det inte heller på hans världskarta att han skulle kunna göra så. Vi gillar den illusionen väldigt mycket ;-)

  9. peppe skriver:

    Okej, om jag förstått er rätt så kan vi köpa en stor säng redan nu åt Vidar (spjälsängen kommer ändå snart att vara alldeles för liten). Roligt att höra att det i de flesta fall varit så odramatiskt för barnen att sova i en säng utan räcken. Nu återstår bara problemet med utrymmet, hur ska vi få in en stor säng i vårt pyttelilla sovrum…

  10. Bakpappa skriver:

    Det har väl varit nöden som bestämt när de flyttar. Antingen ett barn till eller så det att vi föräldrar tröttnat på att lyfta ur en barnsäng på natten. Det finns nog inget rätt svar på det, annat än att gör det innan spjälsängen blir för liten.

    Vi har bekanta som genast skaffade typ 120 cm breda vuxensängar åt sina barn. Väldigt praktiskt när de får gäster. Då packar de ner lite egna barn i sin säng, en sover med minstingen och vips har de gästbäddar! Fast det lämpar sig kanske inte riktigt om alla skall samsas i ert sovrum…

    Men skaffa er en säng som är så stor en av er också ryms i den, ifall ni inte vill sova på soffan? Fast det inbjuder så klart till krav på att pappa/mamma skall ligga i sängen och natta…

    Fallandet är inget problem, skaffa en med nån sorts kant. Och ta till stora barnböcker om kanterna inte är tillräckligt höga! Av egen erfarenhet kan jag säga att (mina) barn väldigt sällan trillar ner om det inte finns kant. Har väl hänt 2-3 gånger totalt.

  11. Syster Yster skriver:

    Man kan ju köpa skilda kanter också att ha till att börja med ifall sängen inte har egna. Vet att ikea i alla fall har.

Kommenteringen är stängd.