Vi hade glömt bort att klippa och limma ihop en kostym till Vidar inför Halloweenfesten i fredags. Men hur avancerat kan det vara att klä ut en unge under två,? tänkte vi. Jag åkte iväg till Vasa tidigt på morgonen och när Magnus och Vidar klev upp löste Magnus klädkrisen med att smeta ut lite blåbärssylt i Vidars ansikte och rufsa till hans hår med lite hårgucka. Tanken bakom manövern var att vår son skulle se ut som killen i introt till vampyr-tvserien True Blood.
När Magnus ganska nöjd kom fram till dagis med Vidar visade det sig all SAMTLIGA barn hade, inte hemmagjorda, men köpta kostymer. Där fanns små djävular, prinsessor, en fladdermus och en sjörövare. Man kunde säga att vi här lärde oss en läxa. Man ska tydligen satsa stort på dagisfester.
21 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jätte synd att höra att alla köper färdiga kostymer nuförtiden. Förr så lagades allt, håppas jag kan föra den traditionen vidare med mina barn. Roligare på alla sätt.
Antingen har folk tappat fantasin under de senaste 20 åren, eller så har folk bara inte tid att ”klippa o klistra” o pyssla lite tillsammans med barnen. Alla har väl gamla käder/lakan att sy om snabbt till en kåpa eller nåt liknande. Att man inte har tid är en dålig ursäkt enlig mig. Och sen skall vi tacka alla köpmän som erbjuder allt nu förtiden för en ”liten” slant. :) Synd att ALLTING blir så j*kla kommersiellt.
Håller med ovanstående. Så synd att man redan från dagis ska börja gå runt i köpta kostymer. Det är ju mycket roligare med fantasifulla egna kreationer. Nu är det ju dessutom pop att fixa och handarbeta själv, men tydligen inte på kostymfronten…
Nea: Tycker jag med. Nu var det Magnus som levererade Vidar till dagis och konstaterade att alla hade fina köpt kostymer, men vet vet. Kanske några av föäldrana är så dukiga på att skapa maskeradkostymer att Magnus inte såg skillnden mellan köpt och hemmagjort…
Carl: håller med om att det borde gå ganska snabbt att själb klippa och klistra ihop nåt. Dessutom blir det billigare så.
Kati: som Carl skrev är det enrom business för färdiga kostymer. Jag tycker som du att det roligaste vore att laga kostymerna själv. Kanske tillsammans med ungarna.
Nu hade vi köpt en dräkt men oftast brukar jag knåpa själv. Det är faktiskt hur roligt som helst och inte alls så svårt, tom jag som inte syr så värst bra har lyckats. En hemgjord nyckelpiga finns här: http://pi.ratata.fi/post/198279
du får hålla en liten kurs för Magnus och mig. Vi kan inte forstätta med att smeta lite blåbärssylt i Vidars ansikte och kalla det maskeradkostym. Kiva att ses igår!
Förutom att det är synd att man inte längre knåpar ihop egna kostymer kan jag inte låta bli att fascineras av att ”prinsessa” är en passande Halloweenutstyrsel. Min egen dotter skulle förstås aldrig förlåta mig om jag nekade henne tiara och rosa fluff på maskerad, men fascinerande är det ändå.
Jag tycker också att det är intressant. eller att hela prinsessafascinationen är så stor. i verkliga livet verkar det ju vara skitjobbigt att vara pinsessa.
Men herregud, klart att man ska köpa dräkter om man inte gillar att sy och pyssla. Var skulle jag plötsligt hitta den talangen om jag aldrig besuttit den hittills? Vilken press ni sätter på vanligt folk! Dessutom används maskeradkostymer flitigt hos oss också till vardags. Mycket tacksam investering, skulle jag säga. Och en del får man ju ärva också.
Och på tal om prinsessor så har Molly 3,5 just börjar gnata om att få en prinsessdräkt. Det tycker jag att blir en finfin julklapp och jag tänker minsann INTE sy den själv. Hur mycket präktiga föräldrapoäng det än skulle ge mig.
Nej vet du Peppe, jag ska hålla mig borta härifrån :)
Wow, jag tycker det där med blåbärssylten var jättebra! Hoppas det istället var de andra föräldrarna som skämdes över att de var så okreativa och tråkiga att de köpte färdiga dräkter istället för att göra något så lätt och roligt som att måla sitt barn med något ur kylskåpet. Man behöver ju inte vara någon handarbetsvirtuos för det precis. Jag tycker det är trist om föräldrarna tävlar om vems barn som har den DYRASTE och ”finaste” dräkten. Det smittar ju av sig på barnen…
Tycker att de köpta dräkterna känns lite som de köpta kalasen. Säkra kort, inga stress, fungerar för alla som har pengar plus att ingen vuxen behöver oroa sig för att te sig fel genom en ”ful” dräkt.
Cred till er för blåbärssylt och noll stress säger jag.
Intressant hur det här diskuteras köpta vs. hemgjorda halloweenkostymer, men att det ska firas halloween på dagis ifrågasätter ingen. En ”högtid” utan någon som helst förankring i vår kulturtradition. En ”walk over” seger för marknadsfundamentalisterna och prylhandlarna, som naturligtvis ser sin chans: en fest för barn med kostymer, godis etc. Gefundenes!! Och dagistanterna hakar på…
Peppe: Jo, det verkar dödsstressigt. Dottern och jag tittade en gång på ett klipp med Barbie som någon sorts fattigt flicka som ska lära sig hur man blir prinsessa och medan prinsen skuttade runt och sjön om allt som en prinsessa måste kunna (typ sitta rak i ryggen, le vacker och vinka med stil) blev dotterns ögon större och större. Sen tittade hon på mig och konstaterade: – Mamma, han den dä ä helt toooki. Så dä gö int plinsesså ju. De bala dansa å dansa å dansa.
BirgerJ: Eller så gör man det till en kul grej, utan press och gläds över att få fira något nu när det är så mörkt. På vårt dagis har vi förövrigt pyjamasparty istället, då barn och personal kommer till dagis i pyjamasen. Omåttligt populärt och dessutom smidigt för stressade föräldrar!
Vilken fantastisk idé med pyjamasparty! Enkelt, billigt och gulligt.
Mina barn har för länge sedan fattat att de köpta dräkterna inte är så bra. För man kan bara ha dem till exakt en sak. Antingen är du Spindelman för alltid eller sen är det en engångdress.
Vi kör också på sylt i fejset, typ.
Hmm… Rent ekonomiskt är nog inte prinsessvingar någon stor satsning jämfört med att knåpa ihop en dräkt själv. Och en spidermandräkt är antagligen billigare än att börja sy något liknande själv. Det är sen en helt annan sak att det är små barn i Indien som sitter och syr de dräkter som säljs här i butiken…
Tvärtom, att gå till butiken och köpa tyger och en symaskin skulle vara en betydligt större satsning. Sen borde man kunna sy också…
Ta nu inte illa upp, men jag kan också tänka mig stadsdelen eller staden dagiset befinner sig i lite påverkar om dräkten är köpt eller hemmagjord.
Pyjamasparty? Hmm, dagistanterna skulle nog vara lite chockade om våra barn kom i sina ”pyjamasar”…
Pyjamasparty låter ju toppen! De bästa kalasen jag själv minns som liten var just dylika.
Pyjamasparty är underbart! Dels slipper man den eviga pinan att diskutera vad barnen ska ha på sig på morgon (och det är ett återkommande tema med båda de två kräsna ungarna…), dels älskar barnen att tanterna har pyjamasen på på dagis. Det är så tokigt att barnen bara måste slänga sig på golvet och skratta.
Åh, maskeradproblematiken… Jag fick alltid skämmas för mina barn gick alltid i köpt eller i primitivt hemgjort (typ lakan med hål för ögonen). Jag är alltså ”mamman som inte kan sy”. Jag blir svimfärdig när välmenande mänskor föreslår att ”du kan ju hastigt knåpa ihop nånting”.