I dag tänkte jag slussa er vidare till andra bloggar. Just nu diskuterar man bland annat dagis och hur man är en god förälder. Själv tror jag att man kommer ganska långt med mycket kärlek, sund förnuft och om man kommer så långt att man deltar i debatten och formulerar sina egna tankar angående sina barna välmående är det kanske inte så illa ställt. Lite synd är det att så få papporn syns i debatten, men papporna snackar kanske om samma saker i andra forum (”Jag är en bättre pappa än du!”).
Yle hade en nyhet om att många dagisbarn aldrig får semester och Marica Öst kommenterade nyheten. ”Sjukt sorgligt dock att det ska krävas en lagändring för att endel folk ska vilja hänga med sin barn. För inte så många år sen så fick man (om jag minns rätt) inte ens åka till butiken innan man hämtade hem barnen från dagis. Idag får man föra dem till dagis för att man ska åka och shoppa. Eller för att bara vara hemma. Själv. Ha semester, till exempel.”
Den svenska storbloggaren Underbara Clara skrev om hur barnen offras på jämställdhetens altare. ” Varför ska barnens intressen offras för att män inte tar sitt ansvar? För det är ju där problemet ligger. Inte i att kvinnor går ner i arbetstid – utan att män inte gör det!”
Eva på bloggen Det är baksidan som räknas förklarar att det ibland inte är ekonomiskt möjligt att stanna hemma med sina barn tills de börjar skolan. ”Jag vet vad ni tänker. ”Jag mår illa vid tanken på små ettåringar på dagis” är ett återkommande citat när detta diskuteras. Småbarn ska vårdas hemma. Jo. Men J och jag var rätt unga när vi blev föräldrar, vi levde och bodde förmånligt men efter studietiden hade vi absolut inga besparingar. En lön och en vårdpeng räckte ingenvart i Helsingfors. Det blev dagis. Och det gick bra.”
Amanda skrev ett väldigt fint inlägg om mammasamvetet. ”Det finns säkert mammor som är bättre på det mesta, kanske till och med allt. Men när jag ser Ingrid i ögonen och när hon ser mig i ögonen så bara vet jag det lika starkt som första gången jag såg henne; just jag är bäst för just henne. Det kan ingenting ändra på. Jag har inte dåligt samvete för att jag inte är perfekt.”
Läs hela inläggen, mina citat är bara utdrag ur helheter. Och jag ber om ursäkt för att jag upptagit en halvtimme av er arbetstid.
2 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jag känner mig lite träffad där av ”att ha barnen på dagis då man själv är hemma”. Och jag tror att det är samhällets förtjänst att jag alltid har dåligt samvete då jag gör det.
Jag tror helt på att barn under, låt oss säga tre år inte behöver dagis. Men tror inte heller de lider särskilt av det. Således satte jag mitt barn på dagis då jag kände att vi var redo för det. Detta fast jag inte hade ett jobb, utan var arbetslös. Jag behövde tid att söka de där jobben och att jag också hann göra lite ”borden” var en bonus! Dessutom går det ju inte riktigt att trolla fram en dagisplats på en dag när man fått ett jobb. Iaf inte i Helsinhfors.
Nu jobbar jag heltid, ibland kvällar och helger. Och studerar. Således är mitt barn ibland på dagis redan på morgonen fast jag är hemma, för att ha tid med studierna. Ständigt med dåligt samvete att jag borde vara mer med barnet.
Jag tror som du, att små barn inte behöver dagis, men inte heller lider av det. Och att småbarnstiden visserligen är oerhört viktig, men att man kanske också borde tala om att fem-,- sju, elva- och femtonåringar också behöver sina föräldrar.