Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Alla får vara med

17 maj , 2012, 09.19 peppe

 

Häromdan lekte Vidar och jag (mest Vidar) i Betaniaparken. Vidar upptäckte två flickor i femårsåldern som lekte café och ville joina dem. Han satte sig ner vid deras bord och blickstilla följde han sedan med deras lek samtidigt som han fnissade lite. Det tog inte länge innan en av flickorna kom fram till mig och bad mig avlägsna min son. Han störde tydligen. Och jag förstår. När man är fem vill man knappast förknippas med tvååringar, det skulle vara en social katastrof, men det var ändå mycket smärtsamt för mitt mammahjärta att se mitt barn bli utkastat ur en samvaro.

Men det är väl som livet är också när man är vuxen. Alla vill inte alltid leka med en. Gjorde ändå en mental anteckning om att försöka lära Vidar att alla ska få vara med.

 

 

 

 

 

Läs också

10 kommentarer

  1. Weladine skriver:

    När min dotter hade nyss fyllt 1 lekte vi i en liten rutschbana. En ca 5-åring med kompis kom på plats och sa åt min dotter att hon inte får leka där mera för de vill leka där. Jag försökte förstås säga att vi alla ryms i samma rutschbana, men tjejen sade emot mig. Då sade jag att de större flickorna är välkomna att leka med oss i rutschbanan men ifall hon inte vill leka där samtidigt med min dotter måste hon vänta för vi var där först. Hennes mamma ryckte då in och sade åt mig att låta barnen reda ut sånt sinsemellan. Så en 1-åring, som inte ens kan tala eller åka själv ännu, ska klara av att argumentera mot en större flicka? Jag antar att min min avslöjade min avsmak till hennes kommentar för ganska fort kallade hon sen på sin flicka och sade att de kunde leka vid den större banan lite längre bort.

    Fy på mamman, säger jag, hon sa ju inte med ett ord åt sin flicka att hon har ingen rätt köra bort mindre bara pga sin storlek! Jag hoppas att jag lyckar förmedla samma värde som du nämner åt mina barn: alla ska få vara med och man får inte köra över någon bara för att de är mindre/tystare/…

  2. Peppe skriver:

    Nähä! Sade verkligen mamman att femåringen och ettåringen skulle reda ut det sinsemellan? HAHAHA! Det är så dumt att det blir komiskt. och sorgligt om det är så här folk lär sina barn att man ska göra.

  3. Maggie skriver:

    ÅH, lite hjärteskärande att höra. Hoppas Vidar inte lade märke till att han inte var välkommen i ”de storas” lek.

  4. Nea skriver:

    Förstår smärtan i mammahjärtat, man är ju känsligare med sitt barn än med sig själv tom.! Har hört det där med att barn ska få klara upp sånt här för sig själv då det gällt nästan jämngamla barn. Men jag tycker inte att det heller i det sambandet är riktigt rätt. Är det inte föräldrarnas uppgift att lära barnen att veta vad som är rätt och fel? Då ska väl föräldrarna hjälpa till också gällande det sociala. Man behöver ju inte alltid ta över situationen. Det kan räcka med en ”puff” i rätt riktning också.

  5. S. skriver:

    Jag har en femåring och vill gärna föra in lite nyanser här, även om min grundläggande inställning är att alla borde få känna sig välkomna. Med det sagt så:

    Det är inte säkert att femåringar tänker på att det på något sätt är lågstatus att leka med tvååringar. Jag tror inte att min femåring tänker så. Däremot kan jag tänka mig att hon skulle kunna känna sig besvärad av att ett barn hon inte känner ger henne ”för mycket” uppmärksamhet då hon är inne i en lek med någon annan. Jag tror att hon skulle känna sig blyg och osäker och inte riktigt veta vad hon ska göra. Hon är ju bara fem år och hennes sociala kompetens är inte färdigutvecklad.

    I vuxnas ögon störde ju Vidar knappast genom att bara sitta och fnissa, men också barn har ju en personlig zon. Vissa behöver inte så mycket spejs, andra behöver mer. Min dotter verkar ha svårt att leka ”bra” om någon hon inte känner är för nära eller är för uppmärksam på henne.

    På dagis har min dotter fått lära sig att man måste fråga om man vill vara med i en lek som andra redan håller på med. Och de som leker har rätt att säga nej om de inte vill ta in flera i sin lek. Om femåringen ni träffade har lärt sig liknande saker så tycker jag att hon var rätt förståndig ändå som kom till dig för att berätta om ”problemet” i stället för att säga till Vidar att han han skulle avlägsna sig och riskera att han blev ledsen.

    I mina öron lät det först ganska illa att barn hade rätt att säga nej till andra barn som ville vara med och leka på dagis, men vid närmare eftertanke så är det ologiskt att alla alltid ska få vara med. Sitter jag på ett café och talar om personliga/allvarliga/viktiga saker med en god vän så vill jag ju inte heller att någon främmande eller halvbekant ska komma och sätta sig vid vårt bord och börja delta i vårt samtal.

    Hur man gör (på dagis) för att barn ska kunna ”skydda” sin lek från intrång samtidigt som man måste se till att ett barn inte möts av ”nej, du får inte vara med” från alla håll har jag inte helt klarat ut än.

    (Observera alltså att de många parallellerna till min femåring bara är paralleller, det är inte hon som ville få Vidar avlägsnad.)

  6. Hannah skriver:

    Aj jestas, vad det svider! Stackars barn, de lever i en hänsynslös värld. Man önskar bara att man kunde göra något för att mjuka ens några av de törnar de hamnar ta. Buhuu.

  7. peppe skriver:

    Hannah: jag veeet! Och i dag var det två stora pojkar som bråkade med Vid i parken. Jag sade till på skarpen.

  8. peppe skriver:

    S: tack för nyansen! det var bra skrivet och jag lärde mig nåt nytt. (obs från hjärtat. inte ironi)

  9. peppe skriver:

    Maggie: tack för omtanken! jag tror att han är okej.

  10. peppe skriver:

    Nea: så sant! också lite på föräldrarnas ansvar att guida sina barn i sociala sammanhang. svårt, att veta hur och när.

Kommenteringen är stängd.