Alfamamman

En av de jobbigaste aspekterna med att bli moder är att man helst ska göra som alla andra. Aldrig tidigare har jag upplevt att mina personliga livsval bara genom sin existens kan vara tillräckligt för att provocera andra. Jag antar att det delvis beror på att föräldraskapet vore mycket tryggare om alla gjorde på exakt samma sätt. Med färre valmöjligheterna var färre kunde vara mera säker på att man skötte om sitt barn på bästa möjliga vis.

Och om det är provocerande att inte alltid göra som alla andra föräldrar (vilket jag inte direkt påstår att vi alltid gör. Magnus och jag är väl ganska vanliga i våra val) är det antagligen tusen gånger värre att välja bort barn. Alltså att vara frivilligt barnlös. Jag hittade en blogg med ett mycket vettigt och intressant resonemang kring detta. När det går åt helvete för ungdomen så är det iallafall inte mitt fel.