Förra veckan tog semestern slut för Magnus, mig och Vidar. Vi återvände till arbetsplatser och dagis. Jag antar att vi alla tre drogs av något slags semesterbaksmälla. Jag har nog akdrig varit lika trött i mitt liv som under veckan som gått. Det är samma sak varje augusti. När jag återvänder tillbaka till jobbet, hur roligt jobb jag än har, slås jag alltid av tanken om att det kanske inte är meningen att man ska jobba hela tiden. Meningen med livet ligger kanske i att umgås med familjen och ha det lugnt och skönt. Sedan går det ett par veckor och jag trampar lyckligt vidare i ekorrhjulet och har för länge sedan glömt bort mina tankar om att semestern borde vara normen.