Jag minns inte att jag som barn skulle ha sett min mamma och pappa läsa böcker. Vi hade en medelstor bokhylla full av böcker, men jag är osäker på om någon någonsin läste dem. Pappa hade visserligen en pocketversion av Röde Orm på sitt nattygbord en längre tid så jag antar att han kom igenom den. Trots att mina föräldrar inte läste själva (eller så smygläste de då barnen inte såg) tog min mamma mig till biblioteket varje vecka. Jag älskade biblioteket. I själva verket blev jag så ivrig när vi steg in i byggnaden att jag alltid måste kissa först. Mamma hade med sig en stor tygväska och jag fick fylla den med alla böcker jag ville. Innan jag lärde mig läsa blev det en hel del bilderböcker, men också tjockare verk som min mormor tålmodigt läste högt för mig. Mormor satte antagligen ner en normal arbetsvecka på att läsa högt för mig. Den stackars kvinnan jobbade sig igenom hela Enid Blyotons produktion minst fem gånger. Jag var omättlig.
När jag blev äldre fortsatte jag läsa och i dag är jag fortfarande så förtjust i böcker att jag knappt kan bärga mig då jag stig in i en bokhandel, bibliotek eller bokmässa. Nu försöker jag klura ut hur jag ska överföra den här kärleken till böcker till min son. Jag läser naturligtvis för honom, men är rädd att han ska bli en av de där killarna som aldrig öppnar en bok. För av någon orsak läser kvinnor mer än män. Tänk om Vidar blir en bufflig korvätande snubbe som vägrar öppna en bok eftersom det går mycket fortare att se filmen.
18 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Agneta Möller-Salmela skulle ta upp ämnet på bokmässan i Göteborg (med David Lagercrantz och Erland Loe) så ifall du också skall dit, hör dig för med dem. (Netta är i alla fall inspirerande som föreläsare, jobbar normalt på Hangö bibliotek…) Fast handböckerna säger att man skall visa förebild själv, börja läsa böcker tidigt och väcka nyfikenheten till bokstäverna, orden och berättelserna, så du torde va på rätt väg!
En fundering som slagit mig är att när blev det ”fult” att läsa? Man hör (främst) killar i 20-30-års åldern som stoltserar med att ”jag har aaaldrig läst en bok” och verkar tro att det gör dem tuffa. Har det alltid varit så, eller är det all filmatisering som har gjort det, att läsa upplevs föråldrat?
Det är väl inte bara läsningen hos unga som minskar drastiskt. Hela mänskligheten verkar ju retardera, snart man de unga vare sig läsa eller skriva längre. All tex kan man få automatiskt uppläst, och först så försvann pennan och nu försvinner även tangentbordet..
Jag tror man får läsningen ”med modersmjölken” så att säga. Det blir en vana hemifrån. Sen kan det ju komma perioder i livet då annat är intressantare. Men sen kanske man återvänder till böckerna desto ivrigare. Jag har syskon i högstadie-gymnasieåldern och de har ju mycket annat för sig än läsa, men tycker inte läsning ändå anses fjantigt, utan särskilt vissa klassiker kan tom. anses coola :-)
Min man började för övrigt läsa under studietiden då vi bott ihop några år och är en ivrig läsare nuförtiden :-)
Jag känner sååå igen mig i din beskrivning :) jag har själv alltid fascinerats av böcker och är i det närmaste en magasin- holic ;) jag åker med barnen till biblioteket varannan vecka och läser varje kväll (jag och mannen turas om)
åra föräldrar läste massor åt oss som små, jag fortsatte läsa, har alltid älskat böcker, men min bror hade flera år då han endast läste typ faktaböcker för att han ville lära sig nåt men absolut inget för läsandets/berättelsens skull. Och nur har han publicerat en egen bok! Han hittade tillbaka till böckerna kanske vid 25, läser massor igen. Min man gillade inte alls böcker som liten även om hans mamma även alltid tog honom till bibban och har läst mycket, men han hittade även läsandet kring 20. Så tror nog det kan variera men att det är bra att man har en vana och erfarenhet från barnaåren, men att man även har frihet att upptäcka annat. Så kan man återvända till det som var gott.
Fortsätt bara att läsa och läsa högt och ta Vidar med till bibban så att det blir en vana, liksom att gå till matbutiken. Sen tar han åt sig det han gillar och kanske det blir via en i-pad eller vad det nu kan vara i framtiden. Jag hörde om en stackare som aldrig hade besökt ett bibliotek som barn eller senare som vuxen för att ”dit kan man ju int gå så där bara … det är ju någo ställe för di där lärda… dom sku bara glo på mej att va ska du hit o göra?” Det måtte ha varit en fattig barndom.
För egen del hade jag besökt Egypten med Mika Waltari, varit i de Nordamerikanska skogarna med Fenimore Cooper, rest jorden runt och varit djupt under havet långt innan jag på 50-talet första gången for till Stockholm med Ariadne…. Inte har jag fysiskt varit i Australien eller Afrika nu heller, men nog är kontinenterna bekanta trots det. Att läsa är ett sätt att leva.
Glömde att kommentera Röde Orm. Herrejeemine, att ”komma igenom den” tycks märkligt. Den slukade man liksom han som åt ”sex alnar av den bästa korven gjord på ollon gödda svin….”
Nea: sant, man måste kanske ha överseende med att läslusten komme roch går. har man en massa att läsa i skolan så orkar/hinner man kanske inte med romaner utanpå det. Fin förresten att du inspirerat din man att bli en läsare!
Kerstin: visst är det sorgligt. det är så fantastiska upplevelser man får av att läsa en bra bok. jag tror också att det är bra för hjärnan att läsa och stänga ute alla snabba impulser som man från hela tiden från alla håll.
Anna: jag har också stött på det. Det är sannerligen tragiskt. När jag träffade min man första gången och såg att han hade en bokhylla full av dvd-filmer beslöt jag mig för att det inte skulle bli någonting mellan oss. Som tur vad visade det sig att han också läste böcker då och då.
Anonym: vad roligt! Tusen tack för tipset, uppskattar mycket!
Therese: visst är det mysigt att läsa för sitt barn och sedan diskutera vad som hände i boken. Speciellt såna här regniga dagar.
Weladine: fint att din bror skrivit en bok! kan man få tag på den någonstans? Och det stämmer som du säger, utan vana från barndomen blir det nog mycket mycket svårare att bli intresserad av litteratur som vuxen.
Solveig: bra jämförlse med bibban och matbutiken. att göra biblioteket vardagligt. jag har också oerhört starka minnen av Mika Waltaris Egypten.
Solveig: jag minns också att den var mycket snabbläst, men folk är väl olika i sina intressen.
Jag såg inte heller mina föräldrar läsa (förutom pappan som läste Helsingin Sanomat i två timmar varje kväll), men båda föräldrar läste nog böcker för mig. När jag gick på ettan och tvåan i Kyrkslätt på 80-talet fanns det ingen ”eftis” och vi hade en sådan system i vårt familj att jag fick gå själv till biblioteken efter skolan och där läste och lyssnade jag på ljudböcker tills mina föräldrar kom från jobbet. Nuförtiden har jag läst mig till FD :)
Foglia: bra jobbat! Vi hade inte heller eftis, men ert system att gå till bibban och vänta är ju fantastiskt bra!