Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Barnovänligheten

31 Dec , 2012, 10.11 peppe

 

I höstas skrev Riku Rantala, den ena halvan av Madventures, en kolumn i Helsingin Sanomat om hur de flesta fördomar mot finländare inte stämmer.  Vi är inte stumma, burdusa och alkoholiserade. Däremot finns det ett karaktärsdrag som skiljer oss från de flesta andra folk Rantala träffat under sina resor i världen. Det är att finländare inte gillar andras barn. Ungar (och äldre människor) ska helst hålla sig utom synhåll. Jag har själv varit en sån som i smyg rullar med ögonen och suckar tyst om jag fått bordet bredvid en stökigt barnfamilj eller om det sitter en sparkande fyraåring bakom, eller ännu värre bredvid, mig i flygplanet, men när jag själv fick barn blev jag lite mer förstående. Samtidigt blev det också tydligigt hur barnovänliga många av oss finländare är.

Om ni har en teori om varför just finländare har så svårt för barn får ni gärna skriva ner den i kommentarsfältet. Och som förälder får man väl bara skärpa sig och försöka lära sina egna barn att bli trevliga och toleranta människor.

 

Läs också

13 kommentarer

  1. Anna skriver:

    Mmmm, men det kanske beror på mammor som går 3 i bredd med breda barnvagnar och inte väjer för andra, kilar sig före i hisskön, låter ungarna gå amok i butiken, restaurangen eller caféet. Jag bangar inte ur för vanliga levnadsljud eller lite livlighet – men när en familj tar lika mycket plats som 10 vuxna, och låter ännu värre så trivs jag verkligen inte. Och det är INTE jag tysta lugna hänsynsfulla jag som ska flytta på mig då. Om man ser lite sträng ut betyder det inte automatiskt att man hatar barn. Det är barnets föräldrar man hatar.

  2. Solveig skriver:

    Det kan väl hända att italienare t.ex. verkar barnvänligare på restauranger och liknande platser. Kan det bero på att barnen som kommer dit med familjen har fått en vana redan hemma att sitta stilla till bords, inte skrika eller springa omkring? Också veta att en måltid inte är undan i ett nafs. För egen del tycker jag att man väl kan ha barn med på restaurang om de inte direkt stör. Vankar en två-åring omkring borden ett slag utan att föra mycket ljud kan man acceptera dess nyfikenhet. Vet man som förälder att ens barn inte klarar av ett restaurangbesök borde man bespara sig själv och omgivningen.
    En annan sak är småbarn på långa flygresor. Där finns inget alternativ för de måste ju med. Jag har upplevt mycket under 30 år över Atlanten, kanske 100 resor. Endel barn, även mycket små, är lugna eller sover mest. Andra har det svårt och gråter i timtal. Där får man som medpassagerare bara tåla och tycka litet synd om mamma eller pappa som inte har det så roligt heller.
    Jag tror inte att vi i Finland är barnfientliga direkt men att vi är kritiska när det vi uppfattar som vårt vuxenterritorium görs till lekplats för andras ungar.

  3. Helena skriver:

    Det där med barnovänlighet kan uppfattas på så många olika sätt. Som de två¨tidigare skribenterna påpekat uppfattar jag det snarare såhär; de föräldrar som låter sina barn härja fritt när familjen är ute någonstans uppfattar dem som påpekar barnens härjande som barnovänliga. Det här gäller alltså föräldrar som av olika orsaker inte förstått att lära barnen ta hänsyn till andra människor

  4. anonym (samma som ovan) skriver:

    Ja, jag tycker mig också ha sett att det rör sig främst om skrikiga och stökiga barn som inte är gillade. Sedan är det inte tolererat att ”uppfostra” andras barn i det här landet. Och en krock mellan dessa två faktum.

    Men som mamma kan jag avslöja att jag hatar de där människorna som inte har några (synliga) fel på sina ben och ”snor” hyssen framför nosen på en då man kommer med barnvagn, de som står på ”barnvagnsplatsen” i bussen och inte flyttar på sig då man kommer med barnvagn. Och vi har undvikt restauranger utan barnmatstol (och såna som inte rengör dem…) sedan vi fått barn, men ändå lärt vårt barn att äta på restaurang… och tycker oftast vi har fått hyggligt mottagande (inte så som utomlands där man ofta får extra uppmärksamhet med barn, men sakligt, finskt mottagande).

  5. peppe skriver:

    Anna: håller med. Man ska kunna uppföra sig trots att man ar barn.

  6. peppe skriver:

    Solveig: tack för intressant kommentar. Jag tror också att man ska försöka lära sina barn att uppföra sig så gott det går och att man som vuxen ibland måste bita ihop och förstå att ett litet barn på t.ex. ett vanligtvis inte skriker för att jäklas. Mest ångest har man antagligen ändå som förälder.

  7. peppe skriver:

    Helena: det kan jag skriva under. En av de viktigaste sakerna man kan lära sina ungar är att ta hänsyn till andra. Det kan vara svårt för en tvååring att förstå, men en femååring kanske redan kan inse värdet i det.

  8. peppe skriver:

    Anonym: jag blir också så ledsen och sur på folk son glider in i hissar och framför en genom portar utan att hjälpa en med dörren. Det är trots allt en väldigt liten ansträngning att hjälpa till och åtminstone jag blir oändligt tacksam för lite hjälp. Fast nu för tiden undviker jag att röra mig på stan med vagn eftersom jag tycker att det är så jobbigt och ogstvänligt.

  9. Annika skriver:

    Jag har faktiskt tagit McDonaldsballongerna av tvä vilt härjande småflickor i grannbordet när de kom studsande i min mat. Förde dem tillbaka i ställningen och sade att de får hämta dem där då vi alla ätit färdigt. Sen gav jag dem en häxblick, blinkade med ena ögat åt mammorna som satt och fnissade sinsemellan och inte fick pli på sina ungar. Det blev lugnt i båda borden.

    En sak jag inte alls förstår mig på är varför folk som bor i stan egoistiskt köper så skrymmande barnvagnar när det finns smidiga som inte tar upp en massa extra av vårt gemensamma utrymme. Pansarvagnarna kanske behövs på landet, men det är ganska hänsynslöst när man tänker att de ska klämmas in i smala hissar och fulla spårvagnar och bussar.

    Sen tycker jag ju nog att barnvagnsfolket kan köa till hissar liksom vi andra, har sett flera mammaor som använder barnvagnen som ”plog” än barnvagnslösa som kilar.

  10. Elisabeth skriver:

    Ledsamt, visst. Fast värre är det att mången inte ens gillar sina egna barn. Ganska sällan man ser glada, fria, lyckliga barn. Åk till en semesterort och du kan vara bombsäker på ett den irriterade, stressade mamman och eller pappan där på stranden är dina landsmän. Under hot, mut och ständigt babblande, varnande och insmörjning stressar föräldrarna upp ungarna(och alla andra). Antagligen går beteendet i arv.

  11. Nea skriver:

    Jag håller på och läser julklappsboken Is för tillfället (som säkert tusen andra :-) ) och där anser mamman att dotter fått ”alldeles för lösa tyglar” under en sommar och att barn inte ska få tro att de är ”mittpunkter” eller alltför viktiga. Är inte det här en ganska traditionell uppfattning hos oss finländare? Kanske sitter det lite i ryggmärgen, precis bredvid jantelagsuppfattningen om att ingen ska tro sig vara förmer än andra? Och är det då så att vår dåliga självkänsla (som jag uppfattar att vi här i Finland har i förhållande till många andra kulturer) har en viss grund även i hur vi blivit behandlade som barn?

    Nu tänker jag ju inte på härjande och vilda barn som inte fått lära sig hur man sitter ner och äter vid matbordet. Jag förstod att du delvis hänvisade till att man helt enkelt SER barn på annat sätt i många andra kulturer, medan vi här kanske mer tenderar att ignorera dem.

  12. ekoda skriver:

    Jag tycker inte att Finland är särskilt barnovänligt. Jag bor utomlands och när barnen var mindre, var det underbart att komma hem till Finland där redan stadsplaneringen är så mycket mer barnvänlig än på många andra ställen. Tänk t.ex. på höghusgårdar: i Finland reserveras de för barn, inte bilar.

    Vi bodde t.ex. en tid i Storbritannien på ett vackert grönt ställe där varenda liten gräsplätt bar en skylt ”bollspel förbjudet”. För att inte tala om all institutionell barnovänlighet som finns i Storbritannien: försök gå på restaurang med ett litet barn! Pubar och vissa restauranger tar helt enkelt inte emot barn.

    I Frankrike går det bra att ta med barnen på restaurang. Varför? Jo för att det finns LAG på att barnen har rätt att gå på restaurang! I gengäld har restaurangerna i princip rätt att tvinga barnet att beställa en barnmeny.

    ”Ilskna gamla tanter” finns i alla samhällen, och jag förstår mycket väl folk som blir irriterade på barn som tillåts bete sig illa. Men barnovänligt i Finland…. näää. Eller så har tiden gått förbi mej på något sätt.

  13. Hans skriver:

    Har ofta tyckt att finländska barn alltför ofta är dåligt uppfostrade och får tydligen här bekräftelse från andra. Finländska föräldrar sätter helt enkelt inte gränser för sina barn, inte att undra på att de ofta stör på allmänna platser.

    Det är alltså föräldrarna man måste klandra, kanske arbetarinstitut borde ordna kurser i hur man uppfostrar barn.

    Det finns naturligtvis även föräldrar som sätter gränser för sina barn men de borde nog vara fler.

    Bevistade en frukostsal på ett hotell i utlandet för några år sedan. Gästerna var utländska turister och jag lade märka till hur lugna och väluppfostrade dessa barn var.

    Hade det varit finländska barn hade det antagligen varit ett skrikande och springande omkring.

    Så jag tror nog snarare att finländska
    föräldrar inte sätter gränser för sina barn än att folk är barnovänliga.

    Ni barnföräldrar måste helt enkelt se er i spegeln, peppe.

Kommenteringen är stängd.