I eftersviterna (eller är ännu vi mitt inne i den?) av diskussionerna om hur mycket folk, eller snarare barn, påverkas av populärkultur är jag nyfiken på hur ni resonerar. Funderar ni på vad era barn ser på, leker med och lyssnar på?
I dag intervjuade jag Monica Ålgars som doktorerat i ätstörningar. Monica sa att anorexi och bulimi inte är växande sjukdomar, men att de kryper upp och ner i åldrarna. Allt yngre barn drabbas av ätstörningar och det har antagligen mest kulturella och samhälleliga orsaker. De vi ser och beundrar är smala, sminkade och vackra. Monica sade också att man räknar med 100 000 människor som lider av nåt slags ätstörning-light. Jag antar att det mest är flickor som ligger i riskzonen, men att också utseendehetsen kommer att få pojkarna.
Det är antagligen tröstlöst att hindra sina döttrar från att i tidig ålder vilja se ut som, eh… Britney Spears, Rihanna? (Jag inser nu att jag är för gammal för att veta vad barn- och ungdomar lyssnar på. Men ni fattar.) Att våra barn suger i sig alla budskap om utseende och beteende som deras idoler förmedlar och att ungarna i många fall är för små att förstå att det är retuscherade bilder, satir eller på skoj.
Det går ju inte att stoppa hela nöjesindustrin så jag antar att det bästa man kan göra är att prata och förklara och visa att alla duger som de är. På riktigt, inte som klyscha.
8 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Vi har tre- och ettåringar, så har det nog ganska lätt ännu. De ser inte på annat än barnprogrammen på YLE, FST och SVT. Och så har vi DVD:n, närmast med program som visas på de här kanalerna. Väljer bort program på kanaler som MTV3 och Nelonen då de inte saknar dem än och då man där redan utsätts för så mycket mer kommersiella produkter, reklam m.m.
På musikfronten gillar de Arne Alligator och andra ”barnband”. Även om jag själv lyssnar mycket på radio har inte de ännu fastnat för någon särskild poplåt, fast jag tycker många av deras kompisar har såna favoriter. Fast så länge man lyssnar på musiken är man ju på ”rätt spår”. Lyssnandet är huvudsaken, inte utseendet och idealen. Men det är ju nära till.
En annan sak jag nog ännu lyckats begränsa är leksakerna. Har artigt tackat nej till barbie som presenter. Själv hade jag faktiskt inga alls, men kan tänka mig att flickorna får någon sedan då de är i skolåldern, eventuellt. Men för mig hör de inte hemma i lekarna då man är såhär liten. Sminkleksaker skulle jag inte heller tillåta för barn under skolåldern, kanske inte äldre heller, även pga. kemikalierna.
Det blev långt även om jag inte tycker att jag riktigt har erfarenhet av detta. Men det jag vill säga är att som förälder kan man och bör man tänka till och begränsa, så länge det går.
Jag försöker att på inget vis kommentera folks utseende på ett negativt sätt framför barnen. Tycker det är så onödigt att vi ska vara så kroppfixerade och vill inte överföra det. Tror att vuxna ofta kommenterar andra vuxna ”oj, han har då blivit tjockare” eller ”hon/han såg jätte hemsk ut” och sånt, helt utan att mena nåt illa egentligen men med de närmaste, inom familjen, kan man ju prata så. Men nu är jag som sagt sträng med det och om jag hör nån kommentera kroppar negativt framför barnen avbryter jag det. Önskar man sku börja se människan och inte bara kroppen.
min son är så ung ännu (några månader) att det inte ännu är ett problem så att säga. Och som du säger så verkar utseendet, nakenhet och sex vara en stor del av de kvinnliga artisternas (inom listtoppens popmusik) shower och musik, men också förstås för en hel del manliga artister. Man får väl i tidigt skede åt barnen börja spela musik gjorda av artister för vilka utseendet inte har någon skillnad, brukar också vara mycket bättre musik enligt mig :) men första tiden är det väl arne alligator och dylikt som gäller!
Sen gäller det väl att från tidig ålder alltid vara ärliga för dem och berätta sanningen om saker och ting så de påriktigt litar på en framöver, men kanske det är naivt av mig att säga så ännu då mitt barn är så ungt..det kanske inte är så enkelt som jag vill tro ;)
Nea: Arne är stor också hos oss och så kollar vi en del på Netflix program. Kiva att du lyckats begränsa leksaksstereotyperna! Och tack för lång kommentar!
Michaela: mycket klokt! Det ska jag också tänka på (fast jag hoppas innerligt att jag inte går omkring och säger elaka saker om folks utseende vare sig Vidar är med eller inte)
Relativt Nybliven Pappa: jag tror att det är viktigt att man gör det klart för sig själv hur man vill leva med sitt barn. De växer ju så himla fort. Tycker att du verkar vara smart.
apropå att några gick in på det. hur ställer ni er till att måla naglarna på era barn? jag har själv inga barn men tycker att måla naglarna är okej. smink i ansiktet är inte okej. och egentligen har jag inte några argument, det är bara en känsla. (anledningen är att barnen på dagiset jag jobbar på har en burk med några nagellack i som vi målar dom med om dom vill. när vi tog med den till en annan avdelning var den en förälder som sa att dennes son ibland brukar fråga om han får åla naglarna och föräldern då brukar säga att ”det är en tjejsak och inget för killar.)
Hej svenskan: hittills har det aldrig varit aktuellt att sminka Vidar, men hans naglar har han fått lackade (då han visat intresse och jag lackat mina). JAg tycker alltså spontant som du. Ska bli intressant att höra hur ni andra resonerar.