Jag träffade en gammal vän över en öl i går kväll. Min vän ska snart bli tvåbarnspappa och vi kom ganska fort in på ämnet kärnfamilj och normativitet. Min kompis hade noterat att alla, precis alla, i vår gemensamma vänskapskrets har familj. Och det är ju fint att folk hittar livspartners, får barn och lever lyckliga i alla sina dagar. Vi kunde ändå inte låta bli att spekulerande om familjenormen blivit allt tightare. Nu för tiden är det normalt med styvsyskon och föräldrar, bonuspappor och plastmammor, föräldrar av samma kön och ett oändligt antal far-och morföräldrar. Däremot är man underlig om man väljer ett liv utan partner och barn.
Vår mycket ovetenskapliga slutsats var att vi visserligen lever i en liberal tid där alla sorters familjer får blomma, men om man väljer bort familjealternativet uppfattas man som skum och kanske till och med ett hot gentemot normativiteten.
2 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Efter att ha läst ditt inlägg bara måste jag tipsa om en kolumn jag läste för några veckor sedan: http://www.ottar.se/artiklar/no-more-babies
Det är lustigt hur mycket privata saker som diskuteras utan desto större fördomar, men när det kommer till att diskutera att välja eller välja bort familj blir det tyst och ståndpunkterna verkar vara huggna i sten redan före den första meningen yttrats.
Sara: Tack! Jag tror att jag vet vilken du länkar till, men ska göra en omläsning nu genast.