Jag läste någonstans att man nått en ungefärlig jämställdhet i relationen om båda i förhållandet tycker att de gör löst räknat 60 % av hushållsarbetet. Hos oss utvärderar (= alltså småbråkar) vi ungefär en gång i månaden om hushållssysslor. Alltså vem som tvättar, handlar, dammsuger, plockar och diskar mest.
I grund och botten handlar det kanske om vems tid som är värdefullast. Låter man sin partner (om man nu har en, ber om ursäkt för att jag utesluter alla ensamföräldrar) sköta allt hemarbete och barnskötsel tycker man uppenbarligen att ens egen tid är lite mer värdefull än den andras.
Nu undrar jag hur det är med er. Lever i jämställt förhållande? Och hur definierar ni det, jämställdhet är ju inte enbart hushållsarbete och barnaskötsel (som svar räcker inte: ”Det känns så” eller ”Vi lever jämställt på vårt sätt”). Exempel: Om den ena av er är vårdledig, pensionssparar den andra för er båda två?
Om man är osäker på vad jämställdhet egentligen är kan man läsa den här lathunden om jämställdhet.
2 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jag upplever att jag ochmin man har ett jämställt förhållande, han har varit hemma med våra två barn mellan 6-12 månader, jobbat deltid ett tag också. Han sköter all tvätt och jag har ansvar för mat och inköp. Vi hjälps åt med städning och hämtning och lämning på dagis. Men det jag upplever som bäst är vi inte åtar oss uppdrag utan att kolla med den andra först, just för att vi är lika viktiga båda två :)
Therese: det låter jämställt och rättvist. Blir glad av att läsa.