Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Jag slussar er vidare till dagens heta ämne ute i den stora bloggvärlden:
Både Anitha Schulman och Linn Jung bloggar om det är okej att lämna av barnen på dagis och sedan själv gå på gym. Anitha skriver i en bisats att dotterns dagis ligger nära gymmet och kommentarsfältet exploderar av arga åsikter om man föräldrar endast får förvärvsarbeta under den tid barnen är på dagis (många tycker också att man ska hålla ett äldre syskon hemma om man själv är föräldraledig med yngre barn). Linn frågar finlandssvenska föräldrar om vad de tycker (intressant nog verkar de barnlösa ha större förståelse för föräldrar som lämnar sina barn på dagis och sedan motionerar).
14 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jag är hemma mamma med två små och brukar nog gå på gymmet och lämna de på barnparkeringen. Ungarna trivs där, de får socialt, de talar finska (hemma talar vi svenska), win win och efteråt år alla glada tillsammans hemma :-)
En intressant aspekt av detta är om det är OK att lämna barn på dagis medan en av eller båda föräldrarna har semester? Det flesta skulle nog anse att det inte är OK. Men hur är det då t ex med den semestervecka som många tar för att jaga älg på hösten, skall ett litet barn då tas med på älgjakten? I verkligheten blir naturligtvis barnet kvar på dagis när det gäller så viktiga saker!
Mitt barn har regelbundna dagistider fastän jag jobbar oregelbundna tider. Detta innebär förstås att jag ibland får ”egentid” som jag bl.a. använder till att studera, se till att hushållet är i skick när de andra kommer hem och jag jobbar ELLER shoppar, motionerar eller bara tar det lugnt och laddar batterier.
Märkte snabbt efter dagisstarten att dottern var helt olycklig de dagar jag lämnade henne senare och att hon mår mycket bättre då rutinerna är på plats. Och jag hinner med saker som jag inte vet när jag skulle klämma in annars! Win-win! Fast samhället rasar förstås!
Båda länkarna går till samma sida.
Heheh, jeg er norsk og jeg ler av alt svenskene kan får seg til å rase over. Eller er det alt Anitha Schulman gjør som man må rase over?
Føris/dagis/barnehage er ikke en oppbevaringsplass, det er sted der barna får lære, leke og være sammen med andre barn. Det virker som om man tror man straffer barna ved å la dem være der.
Som barnlös har jag faktiskt ingen kategorisk åsikt i frågan.Visst kan jag i princip tycka att barn FRÄMST skall vara på dagis för att föräldrarna jobbar,men livet har lärt mig att tillvaron nästan aldrig är svartvit
Men frågan är ju som någon skriver i Anithas blogg inte om det är moraliskt rätt eller fel. Tanken med barnomsorgen i Sverige som är otroligt statligt subventionerad är att båda föräldrarna ska ha möjlighet att jobba. Dessutom ska barn över tre år få möjlighet till pedagogisk verksamhet 15 timmar/vecka. Att subventionera andras möjlighet att handla i lugn och ro, träna, åka på älgjakt är inte tanken. Om barnen trivs på förskolan eller ej har inte så mycket med saken att göra. Vill man göra annat än jobba kan man köpa en annan statligt subventionerad tjänst, barnpassning genom rotavdrag.
Att se på förskolan som en serviceinrättning som man har möjlighet att utnyttja som man vill känns lite som ett välfärdssymptom.
Sedan vet jag kommuner som verkar dra gränsen otroligt strängt där man inte får ha barn på förskolan om man själv ska på läkarbesök. Sådant kan ju få vem som helst att aldrig gå till läkaren. Och när min sambo åkte iväg över halva landet för att hjälpa sin gamla, sjuka mamma till ett läkarbesök, ja då fick faktiskt barnet vara på förskolan.
Som ni märker är jag inte helt konsekvent här. Vad jag egentligen vill säga är att jag inte gillar att folk som konsekvent utnyttjar systemet och ser det som sin rättighet, men att man i enstaka fall får lov att se mellan fingrarna.
jag anser att det är en fråga som är väldigt komplex, ska reglerna verkligen vara samma för alla? är det ens rättvist att det är samma för alla? en ensamstående mamma/pappa som är arbetslös och deprimerad, och ett lyckligt föräldrapar som jobbar precis så mycket som dom vill, ska dom ha samma regler? jag tycker inte det. barnet med en deprimerad förälder kanske mår bäst av att vara i förskolan 6-18 och det lyckliga parets barn kanske blir stressad av att vara i en stor barngrupp. allting gällande förskolor är väldigt komplext tycker jag. och jag gillar inte tanken att alla ska ha det lika. för alla är olika och mest rättvist är ibland att du får 80 och jag 20.
Som jag ser det är det enda rätta här att det i princip skall vara lika för alla. Vilket system klarar av att objektivt hålla reda på vems förälder som är deprimerad, alkoholist, arbetslös, vem som har mor- eller farföräldrar nära till hands osv. så att dessa barn har rätt till mer/mindre dagvård än andra? Idag har barn som jag förstår det en subjektiv rätt till dagvård, och jag tror och hoppas att de flesta använder den rätten vettigt.
Den här sociala kontrollen av hur föräldrar använder sig av dagvården kan skapa onödigt skuldbeläggande, och tråkiga rykten på dagvårdsplatser. Mycket av diskussionen tycks bestå av personers egna uppfattningar om vad som anses ”okej” att göra medan barnet är på dagis. Ett system kan inte bygga på dylika värderingar, för ingen kan väl värdera betydelsen av t.ex. ett gympass för en särskild förälder?
jag håller inte riktigt med dig mette, för förskoleverksamheten är inte bara ett system, det är också så att den drivs av livs levande människor som ser barnen och kan bedöma vad som är bäst för dem på individnivå.
hej matilda. det är precis vad jag syftar på. Med all respekt för dagispersonal anser jag ändå att de inte har kunskap att objektivt bedöma en förälders förmåga att ta hand om sina barn, dvs. sålla ut de barn som behöver mer vård än andra PGA hur föräldrarna sköter sig, vem som har tillgång till egen barnvakt osv. Det är en annan sak att dagispersonalen har insikt i vad ett specifikt barn på dagis/förskola kan ha behov av, och kan diskutera detta med föräldrarna. Men som jag ser det kan de inte objektivt bedöma föräldrarnas förmåga att i stunden ta hand om barnen, och påverka dagvårdstiden på dessa grunder. Till det behöver de tillgång till OBJEKTIVA beskrivningar av hemförhållanden, läkardiagnoser etc. på alla familjer så att alla familjer ska behandlas rättvist. Socialen kan ha göra dylika utredningar, men inte kan ett dagis hålla reda på allt detta. Därför är min åsikt att utgångspunkten är att alla barn ska ha samma rättighet till dagvården.
jag tycker att man bör ha ett normalantal timmar som barnen får vara på förskolan, och sen kan det justeras utefter hur varje familjs ser ut. och jag som jobbar på förskola tycker att man ganska lätt kan se vilka föräldrar som behöver extra avlastning. jag tycker att det är en bra start, dagis ser vilka som kan behöva hjälp och hjälper dom, och därifrån kan man göra en utredning hos socialen.
Som barnlös har jag förståelse för dem som lämnar barnet på dagis och går på gym. När ska de annars kunna motionera där? Eller kanske gym dit man får ta med barnen, och där det finns barnvakt, vore en bra affärsidé?
Carita: Jag tror faktiskt att det finns såna gym. Åtminstone i Sverige. Jag resonerar också så här: alla motionerar ju inte bara för att vara snygga att se på, utan för att helt enkelt må bättre psykiskt. Kanske man är en bättre morsa/farsa om man tränat en timme eller två i veckan.