Alfamamman

Ni är det slut på den här bloggen. Åtminstone för en tid framöver. Tack för att ni hänt med, läst och kommenterat! Kommentarerna är ju det roligaste med att blogga. Ha en riktigt fin sommar! Så här såg Vidar ut […]

Nån skrev att man kämpar och kämpar, biter ihop och lovar sig själv att det är sista gången man genomlider en vinter och sen när sommaren är kommen är all kyla, snö och mörker förlåtet. Vi nordbor är hunsade av […]

Vi packar, planerar, annulerar prenumerationer och försöker lära Vidar prata engelska (det enda han kan är att räkna till tio, sjunga itsy bitsy spider och säga Peace out när han vill ta farväl. Vi tänker att han ändå har en ganska […]

Härom dagen tömde vi källaren. Jag hittade bland annat en stor låda full av babykläder. Miniatyrstrumpor, -skjortor och -sparkdräkter. Vissa med kaniner på, andra i pastelliga ränder. Eftersom en av mina närmaste vänner ska bli mamma i höst beslöt jag […]

Varje år är det samma sak. När april övergår i maj för att  blixtsnabbt bli juni känns det som om jag inte riktigt hinner med.  Jag vill göra allt och alla kvällar då jag sitter inne och ser att det […]

Ni vet kanske de där dagarna när man först glömmer att ta sitt barn till tandläkaren och sedan skamsen ringer för att boka om tiden? När det är dags att uppge avkommans födelsedatum och socialsignum minns man inte det. ”Han […]

Fin dag. Maggan väckte mig med vitsippor och frukost på sängen så tidigt att jag inte ens orkade instagramma det. När jag senare samma dag surfade runt på min smarta telefon märkte jag att jag låg i minoritet. Facebook, bloggar, […]

Min syster har en teori som går ut på att man vill ha lika många barn som familjen man vuxit upp i haft. Har man ett syskon vill man ha två barn, har man två syskon vill man ha tre […]

Eftersom den hör bloggen är en så kallad mammablogg (den mest hånade kategorin av alla bloggkategorier. Mammabloggare är aningslösa våp som uteslutande lever på café latte och cupcakes. Och naturligtvis på att hänga ut sina barn på internet) tycker jag att […]

När jag var gravid kom folk överraskande ofta fram till mig, klappade mig på magen och sa: Sov nu! När barnet kommer blir sömnen en bristvara! ofta såg de lite skadeglada ut efter att ha sagt detta. Sedan kom vårt […]