Ingenting verkar vara lika känsligt i nybliven mamma-världen som amning. Grovt räknat finns det två läger, antingen är man naturlig och moderlig och ammar eller så är man egoistisk och modern och låter bli. Kategori två kan få förlåtelse om det är barnet som inte gillar bröst eller tuttar som strejkar, men väljer man att mata spädisen med enbart ersättning bara för att man inte VILL amma är man illa ute i mammavärlden. Paradoxalt nog är det också äckligt och konstigt att säga att man njuter av att amma och enbart amma -länge. Ve de mammor som vågar amma i mer än ett år!
Det är som om amningen för med sig så mycket starka känslor att de rinner över och sträcker sig till andra människors val av metod att mata sina barn. Alla får plötsligt ha en åsikt om varandras sätt att sköta sina ungar och alla refererar löst, men bombsäkert till olika sorters ”forskningsresultat” och ”undersökningar”. Annars så toleranta och smarta människor förvandlas till amningsfundamentalister med argumentet ”detta är nämligen bäst för ditt barn!”.
Varifrån kommer denna vilja att tillrättavisa andra? Handlar det om att man själv är tvungen att fundera igenom sina beslut då någon annan visar att barn faktiskt kan matas på ett annat sätt än ens eget? Så länge alla gör exakt lika behöver man ju inte ifrågasätta sin egen väg, men så fort det uppstår alternativ finns det alltid en risk att man inte gör rätt. Eller ”rätt”, för det finns faktiskt inget absolut rätt eller fel. Man kan bara utgå från att alla vill sina barn det allra bästa och gör sina val på basen av det. Vissa vill helamma hur länge som helst, andra blir kanske olyckliga kvinnor av att ständigt ha ett barn vid bröstet och löser därav matningen på ett annat sätt.
Så lev och låt leva, jag antar att det vuxit upp sunda och friska barn både på ersättning och bröstmjölk.
Och hur går det till hemma hos familjen Öhman Silfvenius då? Vi kör en kombo med både bröstmjölk och ersättning. Magnus matar minst lika ofta som jag. Av praktiska och jämställdhetsskäl. Om det nu är intressant för någon annan än oss.
