Det var det här jag bävade för: klottet. Den granitgrå soffan i vårt vardagsrum är nuförtiden en dalmatinersoffa fläckad med mjölkspya och grötlämningar samt kryddad med några klickar broccoli- och potatisblandning här och där. Det skär i mitt ordningsamma hjärta, men jag antar att detta är ofrånkomligt. Ett liv inlindat i plastfolie känns inte som ett värdigt liv (dessutom visade ju Vidar redan att lite gladpack sannerligen inte stoppar honom).
Det tog Vidar mindre än en minut att pilla bort en tangent från Magnus MacBook som vid den här tidpunkten var inlindad i plastfolie. Magnus lyckades pilla tillbaka tangenten, men incidenten gav oss ändå en påminnelse om vad som komma skall.
Vad är det värdefullaste ert barn söndrat?
Det börjar bli dags att köpa en barnstol åt Vidar. Den ska vara snygg, säker och hållbar. Vad säger er erfarenhet?
Före vi fick Vidar sprang jag mycket. Jag joggade ett varv runt Brunnsparken minst fem gånger i veckan och gjorde dessutom massvis med situps. Ibland gick jag på joga, men att befinnas mig på en viss plats vid en viss tidpunkt har aldrig riktigt fungerat för mig. Det gör mig stressad att ha ytterligare en programpunkt i kalenderan.
För några år sedan sålde Wii Fit in sig hos folk som mig. Folk som helst tränar ensamma och gärna inom hemmets fyra väggar. Jag tröttnade ganska fort på Wiin (den var så sträng mot mig och jag hade fort testat alla grenar) och koncentrerade mig på Guitar Hero istället, som visserligen var roligt, men inte brände så många kalorier.
Idag gick jag på ett presstillfälle där EA Active 2 presenterades. Samma tanke som Wii Fit, men mycket mer avancerad. Dessutom praktiskt om man hänger med en baby. Actoive 2 räknar puls, kaloriförbränning, gör upp träningsprogram och har en massa roliga grenar. Borde jag slå till eller kommer jag att tröttna på några veckor?
Hur/när tränar ni som har barn?
För er med lite större barn än Vidde tänkte jag tipsa om Zombieboken, Varulvsboken och Kuslig kväll. Lättlästa och spännande böcker.
För övrigt måste jag bekänna att jag var på vippen att rekommendera dessa böcker ”för er med pojkar lite äldre än Vidde” . Trots att jag varje dag kämpar för att komma loss från stereoptypa könsroller och ett mera jämställt samhälle går jag själv i fällan och antar automatiskt att det främst är pojkar som vill läsa om varulvar och zombien.
Jag skäms och lovar att förbättring.
Jag har upprepade gånger tjatat om den där mammasvetten som uppstår då ens lilla älskling helt oprovocerat ställer upp i ett avgrundsvrål på slutna offentliga platser. Idag tycker jag att vi ska tala om babysvetten. Svetten som uppstår av för mycket kläder. Jag är nämligen osäker på hur mycket kläder jag ska kränga på Vidar. På sommarn då termometern visade 25 förstod jag att det räckte med t-shirt och shorts, men vad betyder +7 i klädesväg? Jag försöker klä på bebén i samma grad som jag klär mig själv (plus lite mer), men hur översätter man prickiga strumpbyxor, jeansshorts, oversized tröja, läderjacka och lång halsduk till babykläder?
Allvarligt talat, för mycket kläder kan ju inte heller vara bra. Snabbt resonerat känns ”hellre för mycket än för litet” som en säker väg att gå, men svettas barnet blir det ju kallt och ens moderliga försök backfires.
Hur brukar ni avgöra mängden kläder?
För inte så länge sedan följde jag med en debatt om där några svenska barnboksförfattare tyckte att förlagen censurerade barnböcker. Förlagen å sin sida menade att föräldrar inte vill att deras barn ska läsa om öl, tobak och ”andra farliga saker”. Författarna kontrade med att barnböckerna förlorar sin konstnärliga position och att böckernas pedagogiska och uppfostrande kvaliteter blivit allt viktigare idag.
Är det okej att skriva att någon dricker öl eller röker i en barnbok? Finns det barnböcker ni inte vill läsa högt ur för era barn?
Ni minns den där ödesdigra dagen på Strindberg då jag var tvungen att byta Vidars blöja på damtoaletten?
Min son var för ovanlighetens skull ett gnälligt litet barn just den dagen och medan jag petade i mig lite spenat roade han sig med att skrikjollra. Jag svettades den där obehagliga mammasvetten som min kropp producerar så fort jag får för mig att min son stör alla andra gäster med sitt oljud. Ett äldre par satt vid ett bord nära oss, vid flera olika tillfällen vände de sig om och tittade på Vid. Jag föreställde mig att paret firade sin femtionde bröllopsdag då ett vresigt litet barn förstörde all romantik. Och alla diskussionsmöjligheter, Jag kände mig som en dålig mamma och en dålig medmänniska.
På vägen ut ur restaurangen stötte jag ihop med mannen. Jag skulle precis be om ursäkt då han böjde sig ner, sa någonting till Vid och konstaterade sedan att det var ett ovaligt sött barn och att det är underbart att få höra lite barnskrik. Först trodde jag att han var sarkastisk, men sedan såg han så snällt på mig att jag inte hade något annat val än att tro honom.
Alla människor ute på stan hatar tydligen inte barn.
Idag hände det som inte får hända. Om vi säger så här: situation code brown uppstod i Vidars blöjor medan jag åt lunch med en vän på Strindberg. Första gången jag fick uppleva hur det är att byta på min son på en offentlig toalett.
Jag har varit med om enklare och roligare saker.
Ute i bloggsfären pratas det en del om dieter och hur man kan återförenas med sina gamla jeans efter att ha fått barn. Vissa menar att amningen gör att graviditetskliona bara glider av en, andra förlitar sig på långa promenader med barnvagn, medan somliga funderar på LCHD-dieter. Många hävdar att vaknätter och långa dagar gör att man måste ha quick-fixes i form av choklad, pizza eller wienerbröd och att detta motarbetar en slank kropp.
Själv tycker jag inte att man ska hetsa upp sig för en liten kulmage, men så hade jag också tur och gick inte heller så mycket upp i vikt under graviditeten.
Hur var det för er, fick ni en ny kroppsform efter att ha fött barn?
Senaste nytt från Hbl.fi