Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Ute i bloggsfären pratas det en del om dieter och hur man kan återförenas med sina gamla jeans efter att ha fått barn. Vissa menar att amningen gör att graviditetskliona bara glider av en, andra förlitar sig på långa promenader med barnvagn, medan somliga funderar på LCHD-dieter. Många hävdar att vaknätter och långa dagar gör att man måste ha quick-fixes i form av choklad, pizza eller wienerbröd och att detta motarbetar en slank kropp.
Själv tycker jag inte att man ska hetsa upp sig för en liten kulmage, men så hade jag också tur och gick inte heller så mycket upp i vikt under graviditeten.
Hur var det för er, fick ni en ny kroppsform efter att ha fött barn?
18 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Form? e barbapappa en form? skämt åsido… efter att ha fått barn nummer 2 för 4,5 månader sedan gör jag mig inga förhoppningar om att få pregraviditetsform på en några månader ännu. Fick dock på mig ett par p.g.-jeans i fredags om än med lite muffins-effekt. men det brukar vara det sista lilla som tar längst tid att få bort. Är heller inte så stressad över detta faktum med nr 2 som med nr 1. Tids nog återkommer formen med större eller mindre jobb… kan dock avundas de som återgår till samma form utan någon till synes ansträngning. Men jag har alltid varit åt det kurvigare hållet och kommer så att förbli. Min förstfödda sa en gång att min famn var skönare eftersom den var mjukare =) och så är det…
Noups. Inga förändringar överhuvudtaget. Har ej gått upp så mycket (typ 8kg) under nån av mina tre graviditeter och redan när jag har blivit utskriven från BB har jag varit tillbaka till min normalvikt. Ganska bekvämt att kunna återgå till ”vanliga” kläder direkt. Men jag tycker inte heller att det gör något om det ev. syns att en kvinna varit gravid ännu en tid efter förlossningen. Huvudsaken är väl att man själv är nöjd med hur man mår (och ser ut).
Efter tre graviditeter med en mage som växt mest rakt framåt är det nog adjöss med gamla former kring midjan..och då man inte varit en atlet med sixpack så är det mycket som ska göras för att få bort det..men jag kan trösta er som undrar med att även utan jumppa så går magen ihop av sig själv under 1-2 år..men sedan kommer ju nr 2…och effekten blir lite värre..för att inte tala om nr 3 som föddes då jag var närmare 40 än 35..Kilon blev det inte så många efter varje..värre var återgången till arbetslivet då hemmarörligheten tog slut och man blev mer och mer sittande (i bilen, på möten, kvällsjobb vid pcn) då började kilona också hopa sig.. Dock tog jag mig i kragen nu och då och bantade 3-4 kg så det har inte varit en okontrollerad acceleration i vikt, vilket göra att jag med facit i handen är nöjd med mig själv. Men som trebarnsmamma och idag över 40 år gammal kan jag tycka att vi kvinnor inte prioriterar oss själva och bl.a. detta tillräckligt då barnen är små. Läste en gång att det är en biologiskt programmerad sak att man inte kan ens prioritera sig själv innan babyn är 3 år och börjar klara sig. Om man då får flera barn i rad..så fattar alla vad det betyder.. MEN man kan fixa det även som över 40 – jag är på god väg med det då jag inledde gym ifjolhöstas (trean var då 3,5 år) och nu i sommar har jag tagit kål på ca 8 kg dvs är tillbaka i den vikt jag var innan jag födde min första för 12 år sedan. Men magtrakten behöver nog ännu både gymmet och kanske några hudcremer eller spaomgångar som hjälper huden att lite dra ihop sig efter bantningen. Kommer jag att rymmas i jeans som är över 12 år gamla? Kanske inte – men vad gör det?! Klart att det syns jag är ju medelålders redan! Så jag har tre underbara barn och ingen nämvärd övervikt mera – jag känner mig snygg och tycker kläderna sitter härligt nu i höst och fyndar i min egen garderob :). Men det viktiga är att inse att ansvaret för detta ligger hos en själv och man kan och lyckas om man bara vill och lägger manken till! Lycka till alla medsystrar :)
Jag har provat LCHF i striktare och mindre striktare varianter i ett halvår och får väl säga att det är det enda jag vill och kan göra för att behålla formen efter två barn och hög prioritet på barnen, mycket mindre på mig själv. Nu har jag plockat fram kläder jag på något mystiskt sätt växte ur för sju år sedan (innan jag ens fick barn). Vågen har inte ändrat så mycket eftersom jag enligt BMI alltid varit normalviktig, men kroppsformen har definitivt ändrat. Jag är mycket smalare om magen nu än för ett halvår sedan även om huden är lösare så här efter två graviditeter.
Läser man på LCHF-forum och -bloggar så är det många som hävdar att regelbunden motion visserligen alltid är att rekommendera eftersom det är så nyttigt för kroppen, men i viktminskningssyfte ger motion ganska dålig utdelning på de flesta om man inte kombinerar det med svält (dvs. att äta mindre än vad kroppen behöver). Motion har ofta den effekten att man blir hungrigare och äter mer… Vad jag ska tro om detta vet jag inte då jag inte läst några riktiga forskningsrapporter eller liknande på ämnet. Vad gäller mig själv så kan jag i alla fall konstatera att jag inte kan motionera mig själv ner i vikt om jag inte samtidigt håller igen på maten och det tänker jag verkligen inte göra under detta korta liv… Inte då jag i stället kan äta feta såser, flottigt kött och ha smör i och på allt :-)
Therese: du har så rätt i att en mjukare famn är skönare och om det bara är drygt fyra månader sedan du fött barn ska du nog vara snäll mot dej själv och inte vikthetsa. Min erfarenhet är att man har en vikt som kroppen på nåt sätt gillar och att man oftast hamnar där vera sig man vill det eller inte.
Irina: du har så rätt, huvudsaken är att man känner sig bra själv. Tycker man att man är för tjock/smal är det bättre att åtgärda det än att gå omkring och ogilla sin form. Och grattis till att ha en så fantastisk kropp som bara drar ihop sig efter graviditeten!
Tova: åtta kilo i sommar? Grattis och sjukt bra jobbat där! Och du har så rätt i att man måste inse att ansvaret att sköta om sin kropp ligger hos en själv, ingen annan.
S: det skönaste som finns är att fynda gamla plagg i egen garderop och märka att de sitter som ett smäck! LCHF-funkar alldeles uppenbart.
Lite kulmage är väl inte hela världen, men när endel mammor sen börjar klä den i uteslutande urtvättad trikå och velour eller marimekkomönstrat och mest ser ut som degiga teletubbies, då, kan man nog gott börja anstränga sig lite för att inte se ut som sitt bebibarns syskon.
Jag har fått en skrattande mage efter att mina två flickor skars ut med akut kejsarsnitt :) Är det alltså någon som vet hur man kan få ett kejsarsnitt-ärr att bli lite elastiskare? Man kunde ju förståss också fundera på hur man skall få bort de där guppande kilona ovanför ärret också men med situps lyckas det inte (har försökt en hel sommar). Så magen fortsätte att småle och smila en smula.
AN: jag fattar vad du menar, men om man känner sig bra i velour ska man väl få ha det på sig. Vi andra får väl bliunda ;)
Kattis: äh, le tillbaka vettja! en glad mage är ju bara fint.
Jag menade att nästa fråga kunde vara: Bytte du klädstil efter att ha fått barn?
Man får klä sig hur man vill, men jag tänker lika svarta tankar om vuxna som klär sig som små barn som jag tänker om barn som klär sig som för vuxna (ja eller deras föräldrar då). Jag gillar nog velour. Men, hemmavid.
AN: jag kör samma klädstil och samma personlighet som före jag fick barn. Tycker att det är lite överdrivet att bli en ny människa bara för att man fått barn.
Min kropp var 15 kg under min normalvikt några månader efter graviditeten. Och jag fick jobba hårt för att komma upp i samma viktklass som tidigare. Så det kan vara den vägen också. Men jag älskar min kropp. Den är så herrans bra att bo i.
du har sannerligen en bra kropp.
Jag gillar din slutsats, att man har en vikt som kroppen gillar och att man hamnar där, om man nu inte riktigt hetsbantar eller vräker i sig hutlöst mycket, utan lever rätt ”måttligt”.. Ett mer kravlöst tänkande kring sin kropp och vikt!
K: jag tro på allvar att kroppen vet hur den fungerar bäst. Sedan kan man ju försöka pressa sig åt olika håll.