Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap

Okategoriserad

Syskonteorin

7 May , 2013, 21.21 peppe

 

Min syster har en teori som går ut på att man vill ha lika många barn som familjen man vuxit upp i haft. Har man ett syskon vill man ha två barn, har man två syskon vill man ha tre barn och så vidare. Stämmer den här teorin på er?

Läs också

19 kommentarer

  1. Solveig skriver:

    Kanske det, i synnerhet om man var glad över just den konstellationen. Men sen är det ju så att den som varit ett enda och något ensamt barn och önskat sig syskon, vill som vuxen ha en familj med flera barn för att just det verkar lyckligare. Eller, en som varit med i en stor och stökig familj kanske känner för att ha bara ett eller högst två barn för att ha det lugnare och lättare.

  2. Micaela skriver:

    Mein Gott, nein! Det stämmer absolut inte på mig – lite beroende på hur man räknar skulle jag då önska

    a) inga barn (det stämde ju inte)
    b) tre och ett halvt barn (lite makabert)
    c) sex barn (aldrig, aldrig)

    Teorin stämmer inte, inte för mig.

  3. Therese skriver:

    För mig och jag har två yngre syskon så har jag alltid haft uppfattningen att syskon berikar på ett eller annat sätt. Vi har nu 2 pojkar, 7 och 3 och det är ok för mig. Min kusin har varit ensammare och han själv har tyckt att det tidvis varit jobbigt. Å andra sidan växte vi nästan upp som en familj med mycket umgänge så jag har även haft en bonusstorebror :) så på mig stämmer påståendet…

  4. Sofia skriver:

    Jag har två syskon och från början (före graviditet) så ville jag alltid ha tre barn, min man med ett syskon ville ha två. Nu efter att vi fått ett barn skulle jag nog bara vilja ha ett till. Inte pga barnet i sig utan pga att jag inte alls gillade att vara gravid :) Men en till graviditet skall jag väl utstå för att få det där andra barnet som jag nog gärna vill ha i något skede :)

  5. sandraochsalt skriver:

    Nej, sju barn känns lite väl mycket faktiskt.

  6. Jill skriver:

    Ja och nej. I ursprungsfamiljen (innan mina föräldrar separerade) var vi två, och två barn skulle jag vilja ha. Det känns som en passlig mängd, absolut inte mer. Efter separationen kom det fyra till, så då blir vi totalt sex. Dessa sex fördelas på totalt fem föräldrar, så vet inte riktigt hur många barn det skulle innebära för mig…

  7. Jay skriver:

    Stämmer in hos mig, en lillebror har jag, så vi var två, och jag har två barn. Kom inte så bra överens med min lillebror i yngre år men i dagsläget kan jag inte tänka mig en mer underbar bror och är jättetacksam över honom. Fast vi ses ganska sällan tänker jag på honom ofta och det känns tryggt att han finns och jag hoppas han känner likadant ♥

  8. Tove skriver:

    Den teorin har jag också haft länge. Den stämmer på mig men inte på min man som har 5 syskon. Kanske den mest stämmer om talet är 2 -3. Jag har också en ny teori om att man vill ha lika långt avstånd mellan syskonen som man själv haft med sina syskon. Fast det stämmer inte på mig längre efter att min man fått mig att inse att hans avstånd till sina syskon är bättre än avståndet mellan mig och mina syskon.

  9. Linda skriver:

    Stämmer inte in på mej. Har 7 syskon och hade innan jag fick barn tänkt att jag inte vill ha så många, max 4. Fast nu då vi har 4 så vill jag nog ha ett (eller 2 till). 4 är så lite sen då de växer upp! ( Fast de i ärlighetens namn ibland känns som 20 st då de trotsar/bråkar mellan varven) Är så van att det ska vara kaos på t ex kalas, att det alltid finns nån att ringa åt då man är sysslolös en lördagkväll (tänker då på mina egna syskon).En rikedom!

    trodde tidigare att om man har mindre antal barn så ger man mer tid och uppmärksamhet åt varje enskilt barn, men på senare tid har jag insett att det oftast är upp till hur aktiv föräldrana är iallafall,
    (Dock är det självklart mera jobb med fler)

    Sen till din kommentar om att då din son är tre att han kanske inte förekommer så mycket i bloggen då.Det är helt okej, men jag tycker helt tvärtom att bebistiden kan vara faktiskt ganska ointressant men sen vid 3 år och framåt är barnen så intressanta personligheter. Har roliga kommentarer och utvecklas så olika. Det var min åsikt.

    Trevlig morsdag till dej!

  10. peppe skriver:

    Linda: hahaha! visst är det fantastiskt med syskon. Och mycket intressant att höra att man inte ger mer tid och uppmärksamhet åt barn om man har förre. Tack för din kommentar och glad morsdag i efterskott!

  11. peppe skriver:

    Tove: tror att du har rätt i att det antagligen stämmer bäst på syskonskaror på 2-3 stycken,

  12. peppe skriver:

    Jay: det gär han säkert. och jag vet precis vad du menar med hur fint det är med syskon.

  13. peppe skriver:

    Jill: hahaha! Det blev lite mer komplicerat för dig. Tur att du får bestämma själv :)

  14. peppe skriver:

    Sandra: hehe, du har en cool mamma.

  15. peppe skriver:

    Sofia: vet vad du menar med att inte gilla att vara gravid… :)

  16. peppe skriver:

    Therese: jag tror också att man kan få bonussyskon. Min man är ensambarn, men har en vän som han vuxit upp med som han ser som en bror.

  17. peppe skriver:

    Micaela: inte för mig heller, men nog för Magnus och Pyret som kläckte den.

  18. peppe skriver:

    Solveig: så sant, så sant. Har man haft en mycket lycklig barndom vill man kanske omedvetet återskapa den.

  19. Sisa skriver:

    Vet inte riktigt om jag tror eller inte tror.
    Har själv 5 syskon och har lyckats producera 6 barn med två olika pappor. Det var liksom aldrig meningen att jag själv skulle få så många, det bara blev så när första äktenskapet tog slut efter de 4 första barnen.

    Mina föräldrar har alltså 6 barn. Vi barn har lyckats producera 5 + 3 + 6 + 3 + 1 + 2 barnbarn.
    Då är det bara jag som fått lika många och två av mina syskon har halverat mängden.

Kommenteringen är stängd.