Alfamamman

Efter att Vidar föddes fick jag en ny sorts relation med mina egna föräldrar. På många sätt kom jag närmare dem. Vidde klistrade oss närmare varandra genom att vara ett barn och ett barnbarn som vill umgås med alla. Samtidigt […]

Jag minns inte att jag som barn skulle ha sett min mamma och pappa läsa böcker. Vi hade en medelstor bokhylla full av böcker, men jag är osäker på om någon någonsin läste dem. Pappa hade visserligen en pocketversion av […]

Säga vad man vill om hösten, men fint väder levererar den åtminstone. Jag önskar att jag var en förälder som trivdes bra utombus i parken full av barn, men så här oss emellan är är lekparker det sämsta med att […]

Är ni bekanta med den fantastiska känsla av lättnad som infinner sig då man lämnar av sitt barn på dagis och hen bara vänder sig om vinkar och glatt försvinner in i lekrummet. Sådana dagar är med lätta steg man […]

Den här helgen går till historien som dagarna då Vidar uttalade sin första självkomponerade mening. Plötsligt sade han: ”Pappa är snäll”. Roligt att ungen börjar prata i hela meningar. Synd att hans första uttalande är en lögn.

En av mina närmaste vänner Sonja brukar säga att hon ibland behöver gråta ut ordentligt. Då väljer hon en riktigt sorglig film och gråter sedan åt någon annans öde. Hennes teori är att man bli lugn av att få ut […]

Förra veckan intervjuade jag Johanna Ögren och Daniel Åberg som skrivit boken När 2 blir 3. Ögren och Åberg jobbar hårt för att leva jämställt, men det finns ett område i barnavården där Johanna vägrar att släppa kontrollen. Nämligen sonen […]

Vet ni de där morgnarna då man yrvaken står vid sitt klädskåp för att välja ut dagens outfit och helt glömmer bort att man har barn. Således väljer man godtroget en grön, tunn, tunn skjorta (endast handdtvätt!) knäpper den omsorgsfullt […]

Jag vet att det hör till dålig bloggsed att låta bli att blogga på mer än en vecka, men till mitt försvar måste jag säga att min dator dog en gruvlig död och återuppstod först i dag. Hoppas att ni […]