Det händer verkligen inte ofta, men i morse sov Vidar till klockan åtta. Det gjorde visserligen Magnus och mig mycket nöjda och utvilade, men så här oss emellan var jag säker på att barnet dött i sömnen. Att vakna klockan halv sju är visserligen ingen fest, men då vet man iallafall att ungen lever.

Vår son utvecklas plötsligt så otroligt fort. I dag kunde man spela barnspel på Ipadden (vägrar, vägrar, vägrar kalla den padda) som ännu var omöjliga att förstå sig på igår.  Jag hinner inte riktigt med.

Häromdan gav vi en gaffel åt Vidar och döm om vår förvåning då han förstod verktygets funktion och genast spetsade en bit pasta som han hade framför sig. Både Magnus och jag var mycket imponerade. Jag antar att vi har dagis att tacka också för detta.

Merparten av den sandlådesand ni saknar ligger i vår säng. Vidar har nämligen enträget smusslat in stora mängder sant i sina uppvikta byxbuntar. Ni får gärna komma hem till oss och forsla bort den. Trots sandstrandkänslan sover jag hellre i rena lakan.

I natt vaknade Vidar vid fem och insisterade att sova resten av natten med oss. Eller sova och sova. Ni vet hur deltagarna i professionell wrestling tar fart och kastar sig över sin motståndare som ligger platt på mage nere i boxningsringen? Precis det gjorde vår son i natt mellan klockan fem och sex. Magnus och jag var motståndarna. Eller nu överdriver jag, Ibland avbröt Vid sig för att istället sparka oss i ansiktet en stund.

Samsovning är helt enkelt inte vår grej.

Plötsligt har en helt nya social arena öppnat sig för mig. Vid lämning och avhämtning av Vidar i lekparken träffar jag gamla klasskamrater, folk jag förr i tiden bara sprang in i på Lost&Found, före detta arbetskamrater, gamla pojkvänner och annat otippat folk. Det är som att gå på coctailparty hos en ny bekant. Fast mitt på dagen och där hälften av gästerna är en meter långa och klädda i galonbyxor, gummistövlar och orange västar.

Jag var ute och sprang i en timme och när jag kom hem hade Magnus klippt Vidars hår.

Fördelar:

Nu kommer vår som att kunna röra sig på stan i rött och rosa utan att någon tar honom för en flicka.

Vidar ser nuförtiden annat än sin egen pannlugg.

Hans mormor kommer att bli själaglad.

Nackdelar:

Nu kommer vår som att kunna röra sig på stan i rött och rosa utan att någon tar honom för en flicka.

Det var ganska gulligt med hans blonda lockar.

Hörni, vad är den politiskt korrekta benämningen fär dagispersonalen? Varken dagistanter eller -fröknar känns okej (det jobbar inga män på Vidars dagis). Personal? Pedagoger? Förskolelärare?

Under de senaste mjuklandningsdagarna har föräldrar fått lämna sina små dyrgripar på dagis för allt flere timmar åt gången. Det har inneburit en hel del tårar från så gott som samtliga håll (bara personlens ögon har varit torra). Som tur har Vidar stoiskt bara vinkat åt Magnus och mig då vi med varsin klump i halsen tagit avsked av vår son och gått ut på en kopp kaffe. Att Vidar verkar trivas gör det enormt mycket lättare för oss att ha honom heltid på dagis från och med nästa vecka.

Vad jag lärde mig i går: barnen ska ha INNE- och UTEbyxor på dagis.