Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
En av mina närmaste vänner Sonja brukar säga att hon ibland behöver gråta ut ordentligt. Då väljer hon en riktigt sorglig film och gråter sedan åt någon annans öde. Hennes teori är att man bli lugn av att få ut tårarna, men att historien i filmen sällan är så bestående att man skulle fortsätta att vara ledsen efteråt.
I mitt liv finns det bara en film som får mig att gråta ut ordentligt och det är animationen Up. Er tur, vilken film grät ni senast till.
18 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Bra idé det där är en dålig gråterska men hemma framför en film funkar det. men senast var det Spiderman när krangubbarna hjälpte till himmel så jag grät men tyst tonårsbarnen var med…
Alltså jag gråter till vad som helst! Senaste filmen var Hunger Games, men ifall tv-serier räknas grät jag till och med till How I Met Your Mother!
Jag såg Aku Louhimies film Vuosaari för en tid sedan. Jösses, så ångestframkallande. Jag grät floder.
Jag gråter till allt, nästan. Senast var det ett Friends-avsnitt, det där då Monica friar till Chandler. Oj så tårarna rann, och det trots att jag sett avsnittet minst fem gånger.
Homeward Bound: The Incredible Journey – en film från 1993 om två hundar och en katt som tappar bort sina ägare och försöker hitta hem genom skog och över järnvägsspår och så vidare. Jag grät som barn och jag grät när jag nyligen såg delar av filmen i teven. Det börjar tåras i ögonen bara av att jag tänker på den..
Min favorit gråtis-film är ” A perfect world” med Kevin Kostner och den lilla kidnappade pojken i spök-kostym. Jag storgråter alltid i slutet. ;)
Ajo, jag grät också i början av animationen Nemo där lilla fisk-ungens mamma var död.
Finns det nån annan som fått skräck för skräckfilmer på ”äldre dar”? Jag brukade älska alla sorter av skräckisar, speciellt psykologiska thrillers. Ju värre film desto bättre tyckte jag. Nuförtiden får jag mardrömmar av bara trailers. Kan inte se på nånting ”hemskt” längre. Klarar just o just av CSI; två avsnitt har jag fått otäcka drömmar av. Jag kan inte fatta hur jag har blivit så här ’incredilby sissy’ med åren!!!
Mina tre värsta gråtfilmer: Den bästa av mödrar, PS I love you och Titanic.
Up? Bara sett början på den, men om du menar sekvensen som sammanfattar gamla gubbens liv med frun så ja, o ja, tusen gånger ja.
Finns säkert fler scener i den filmen. Pixar kan det där med att spela på tårsträngarna, men jag har som sagt inte sett hela.
Charly: exakt! När gubben och gumman planerar ett liv tillsammans och så DÖÖR hon. Mycket tårar.
Linda: den bästa av mödrar vågar jag aldrig se igen. För mycket tårar.
Inka: jag har alltid varit livrädd för skräckfilmer. Efter att ha läst Stephen Kings produktion i tonåren är jag fortfarande jäkligt mörkrädd. Skräckisar kommer inte på fråga.
Eva: JAG VET DEN! Djur som dör får mig att gråta mer än människor som dör (fast de här klarade väl sig?)
SivÖ: haha! jag med! romantik får mig att gråta lika mycket som sorg.
Micaela: vågade inte se den trots att Pekka är med. men den lär vara bra. Du är en starkare kvinna än jag.
Sabrina: jag har ocksp snyftat till HIMYM. Utmärkt serie.
Majabondmora: hehe, du är cool. Att smyggråta kräver skills.
Senast jag grät då jag såg en film var det fråga om Inception — den där laddade scenen i slutet av filmen då DiCaprios rollfigur äntligen kommer hem till sina barn. Jisses, så känslosamt det är (har sett filmen tre gånger, grät every time). Men annars också är jag nog en storgråtare till film. Gråter typ till var tredje film jag ser. Men oftast ensam, då, även om ögonen nog tåras även i sällskap av andra tittare :)
Mathias: jag grät också i den scenen, men vågade inte se om filmen. Barn gör myck ytterst gråtmild nu för tiden.