Ibland säger folk som träffar Vidar att han verkligen ser ut som en liten pojke. De säger det som en komplimang och för att göra mej glad. Trots vänligheten har jag lite svårt att se varför det är så viktigt att se om nyfödda människor är pojkar eller flickor och framförallt varför man så fort som möjligt måste klä ungarna i antingen rosa eller ljusblått för att omvärlden med säkerhet ska identifiera barnets kön.

Då det kommer till fäger sträcker sig visserligen jämställdheten så långt att töser i undantagsfall kan ha på sig blå klädesplagg, medan gossar i rosa inte alls funkar. Att klä en liten typ med snopp i ljusrött är uppenbarligen att kränka killens integritet, för ve och fasa, tänk om någon tog honom för en flicka! Eller ännu värre, homosexuell!

Tänk att färger kan vara så fulla av koder och värderingar.

Att klä sina barn fördomsfritt i alla färger handlar inte om att göra flickor till pojkar eller tvärtom. Det handlar om att ge lite större bredd och fler valmöjligheter åt sina barn. Om vi börjar med att ta bort könskoderna från färger och sedan går vidare till leksaker, hobbyn, utbildning och jobb tror jag att världen blir en lite mer jämställd och kanske till och med lyckligare plats.  Folk, och då räknar jag med barn, är ju först och främst individer och sedan kön.

Tycker jag. Ni behöver inte hålla med, men gör ni inte det skulle det vara intressant att höra varför.

Inom kort ska vi diskutera dockor och leksaksbilar.

Trots att Vidars mor är en feminist klädde han sig i blått ibland.