Ni vet den där stunden hos gynekologen då man är i beråd att klä av sig naken på underkroppen, hoppa upp på britsen med det prassliga pappret och placera sina ben i stigbyglarna. För bråkdelen av en sekund överväger jag alltid alternativet att hala upp byxorna, slita tag i min väska och rusa ut från mottagningen.
Du kanske går till fel gynekolog? Antingen har jag världens bästa gynekolog eller också är jag lite väl blåst :-) Hon talar om vardagliga saker och lyckas få mig så engagerad att jag helt hoppar över fasen där jag tidigare har velat dra upp brallorna och sticka. ”Vaa, så du menar att tulpanerna redan blommar i Belgien? Oj, hur länge var ni där?” och ”Jaså, talar du fyra språk flytande, det visste jag inte! Ja, jo, det gör ont då du kör in handen där… men hur är det med syrener och sådant, finns sånt i Belgien och blommar de i så fall?” :-D
Det gör jag ocså. Överväger att rusa alltså. Det blir aldtig aldrig bekvämt och trevligt hos gynekologen. Bara värre. Trodde det skulle bli lättare efter tre barn och att ha visat sig hit och dit när jag väntade tvillingarna. Men det blir värre. Inte en gång till liksom. Rör mig inte. Och inte så det tar sjukt.
S: hahaha! Kan jag få hennes nummer?
Hannah: en gynekolog sade en gång till min väninna att det blir mycket lättare och naturligare att gå på gynundersökning efter att man fått barn. Jag upplevde det tyvärr inte alls så. Jag är också på ”rör mej inte”-linjen.