Före jag fick barn var jag bombsäker på att inte ge ungen socker före han fyllde sju. Eller varför inte tio. Vi skulle laga all mat själv. Mosa äpplen och odla broccoli. Sedan kom Vidar och några omprioriteringar. Stundvis har vi varit glada om han ätit något övehuvudtaget och när han var liten slank det ner en burk färdig barnmat då och då. Vi strävar efter att verkligen laga mat varje kväll och att skippa alla halvfabrikat, men ibland bjuder vi Vidar på en glass och fallet på bilden en halv fastlagsbulle. Guilty as charged. Det värsta är att jag inte ens har dåligt samvete över det.