Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Före jag fick barn var jag bombsäker på att inte ge ungen socker före han fyllde sju. Eller varför inte tio. Vi skulle laga all mat själv. Mosa äpplen och odla broccoli. Sedan kom Vidar och några omprioriteringar. Stundvis har vi varit glada om han ätit något övehuvudtaget och när han var liten slank det ner en burk färdig barnmat då och då. Vi strävar efter att verkligen laga mat varje kväll och att skippa alla halvfabrikat, men ibland bjuder vi Vidar på en glass och fallet på bilden en halv fastlagsbulle. Guilty as charged. Det värsta är att jag inte ens har dåligt samvete över det.
17 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Ojsan, hehe, den smällen kommer säkert även jag att hamna på… jag har nämligen också tänkt ”skydda” eventuella framtida barn från socker. Nå, sånt händer. :) Inte kan man följa alla ideal till punkt och pricka, vardagen och verkligheten kommer väl emot. Kompromiss är ett trevligt ord.
Här är det likadant hemma hos oss. Och samvetet hörs det inget ifrån, dock blir jag fruktansvärt sur på mig själv. Att jag får ta tillbaks allt, allt jag en gång lovat. Innan jag fick barn, då var allt så enkelt i uppfostringsväg. Men jag är inte bitter!
Vi håller oss till mais puffar, russin i första taget. På kalas så får flickan (2,5 år) äta lite kaka men aldrig limsa eller godis. Glass får hon också ibland och barn kex som mumin kex.
Se dukumenten ”Liv D: Lapseni elää roskaruualla”
sen känner du dig som värdens duktigaste mamma. obs man får illa att vara när man ser en 19 mån dricka cocacola från tuttflaska!
http://www.livtv.fi/ohjelmat/liv-d/etusivu/video/liv-d-lapseni-el%C3%A4%C3%A4-roskaruualla-0
Hembakat är alltid bättre än godis.
Laga mamma glass, kvark + bär :-)
Vi hade samma planer för Elsa. Nu äter hon det mesta (förutom halv fabrikat)och därför även en och annan bulle/kaka. Jag gav henne en helt egen fastlagsbulle häromdan men hon åt bara 1/3. Bra så. Choko får hon dock vänta på tills hon fyller 18 och flyttar hemifrån. Dörren till godishelvetet lär öppnas via choklad.
Jag var jättenoga med båda pojkarna (nu 5,5 år och 3,5 år) tills de fyllde 1 år. Efter det har de nog fått äta av allt som vuxna äter av ifall de har velat. Men visst säger jag att man på kalas t.ex. får ta en av varje sort eller i något skede att det räcker, annars skulle de väl äta tills det kommer upp tillbaks.
En bekant upplyste barnen om lördagsgodis, så vi har börjat med det. Men än så länge räcker det att de får några godisar per man efter maten eller någon bit choklad. Det godis de fick på julen sparar de snällt till lördagarna.
Känner igen mig, framför allt gällande sockret. Lördagsgodis vill jag nog vänta med tills två-åringen är mycket äldre. Men har kommit fram till att sporadiskt gottande inte är till någon skada utan är ju just en njutning och rolig stund som man vill bjuda ungarna på. Sen är det en annan sak att ifall de sett hurdana påsar just godis finns i så glömmer de aldrig hur förpackningarna ser ut. Tillverkarna vet tydligen just hur de ska göra förpackningarna..
Äh allt med måtta! :)
Åh vad skönt att höra att ni inte tillrättavisade mig i mitt misslyckande som sund mamma! och den där dokumentären är sannerligen vidrig!
Hör till samma gäng som dig när det gäller det här, Peppe. Fast majskrokarna funkar fortfarande som godis, men hellre tar lillan en pepparkaka, som har funnits med i sub -2-åringens ordförråd sen julen… Barnmat på burk ”skyller” jag delvis på rådgivningen…
Jag har samma principer Peppe, men har därtill insett att lite synda ibland verkligen inte betyder något. Plus att jag i förrgår insåg hur VÄLDIGT mycket man kan få gjort då barnet sitter och saligt äter en (hembakad spelt-)muffins…
Du är en inspiration, vad gott jag skrattade. Faktiskt blev jag så road över att tänka på vad jag ändrat mig på att jag på mammapappa.com startade en tråd om detta. (givetvis nämns du och din blogg som inspirationskälla).
Maria: jag veet! man blir så himla effektiv när man får en lugn stund, om den så bara är sju minuter lång.
Wilmina: vad roligt! och tack för omnämningen och ha ett fint veckoslut!
Anonym: hehe, ett av Vidars favoritord är glass och jag skyller allt på Andre W som gav Vidde den allra första eskimon.
Inte har jag heller dåligt samvete över hembakta fastlagsbullar, snarare känner jag mig som en supermamma om det händer! Men jag blir arg på svärmor som ger massor av karkki mitt i veckan, före maten, utan att fråga. Och då blir det inga godbitar kvar för mig att dela ut. Samma sak när det är blåbärspaj till mellanmål på dagis. Socker är nog okej men jag vill vara in charge själv! Tråkigt att vara sura skurkmamman bara för att resten av världen envisas med att proppa i dem socker stup i kvarten!
Usch vilken vidrig dokumentär den där Liv D, kom inte längre än fem minuter & var tvungen att sluta titta. Och jag tycker definitivt inte du ska ha dåligt samvete!
Haha! Mitt favoritämne, barn och socker. Skulle kunna prata om det hur länge som helst… Men konstaterar att du har en sund inställning till ämnet och man gör vad man kan när verkligheten kommer emot. Med din inställning mår Vidar gott där hemma (värt att fundera istället på vilka sockerkickar han får av maten som serveras på dagis). Jag skulle själv gärna ha bjudit på en fastlagsbulle till mina barn igår, men fantasin och tiden räckte inte till att hitta på en vete-mjölk-sockerfri variant (pga misstanke om allergier). Det blev pizza istället. Däremot föreslår jag att den som på riktigt vill påverka sockermängderna i barnens mat kollar in Ulrika Hoffers bok Råsmart familj. Hon ger recept på sockerfria kokosbollar, hemlagad glass på banan-avocado-jordgubbar och muffinsar fyllda med näring istället för socker.