I dag har Vidar vrålat och gråtit mest hela tiden. Det gick så långt att jag började fundera på om han dragit på sig nåt slags sjukdom. Ett friskt barn kan väl inte låta så mycket. Sedan klättrade barnet upp i sängen för första gången i sitt lilla liv och blev så positivt överraskad att han skrattade resten av eftermiddagen.
Glädje, irritation, oro och stolthet tycks vara fyra sinnesstämningar som ständigt besöker föräldrar. Åtminstone den här.
Varje dag, alla känslor, om och om igen. Den känslomässiga berg- och dalbanan som jag brukar kalla det.
Helt tydligt hittade han inte Menu->Format SD-card på kameran :) Ännu…
Syster Yster: det är precis vad det är. man kastas omkring utan att veta var man kommer att landa.
Daddy-O: ännu…
Det där kan tyda på bipolärt syndrom och kanske ADHD, men det är alldeles för tidigt för en riktig diagnos ännu. Håll ögonen öppna.
Det var precis det jag tänkte. Det blir många långa år av terapeuter, psykologer och mediciner.