Under de senaste mjuklandningsdagarna har föräldrar fått lämna sina små dyrgripar på dagis för allt flere timmar åt gången. Det har inneburit en hel del tårar från så gott som samtliga håll (bara personlens ögon har varit torra). Som tur har Vidar stoiskt bara vinkat åt Magnus och mig då vi med varsin klump i halsen tagit avsked av vår son och gått ut på en kopp kaffe. Att Vidar verkar trivas gör det enormt mycket lättare för oss att ha honom heltid på dagis från och med nästa vecka.
Oj så skönt och så glad jag blir.
Det låter fint, inte att ni har klump i halsen, men att Vidar trivs! Vi har det här med att lämna barnet ensamt på dagis framför oss nästa vecka. Jag jobbar redan nu på att tugga ner klumpen, det trots att jag inte ens närvar då barnet lämnas.
jag har klump fast vi redan har ett år av dagis bakom oss. två månader av sommarferie är slut för vår parvel och nu ska hon vänja sig vid en större grupp. i dag var vi på besök för första gången och hon var inte det minsta blyg, travade in i leksaksförrådet på gården som om hon ägde stället och ville inte gå hem.
måste väl tro på det som dagistanterna sagt i ett år: det är värre för föräldrarna.
Samma här. Jag blev lite överraskad av mina stora känslor. Trodde att jag var tuffare än så.
I dag grät jag en skvätt när jag gick hem. Sedan sms:ade dagis mig och sade att han nu skrattar och leker. Det fick mitt lilla mammahjärta att återhämta sig.
Ni har en cool dotter. och dagistanterna har nog rätt, föräldrna tar det säkert hårdare än ungarna.