Den här sommaren har Vidar börjat prata i nästan fullständiga meningar och det har blivit allt klarare att vår lilla son pratar rikssvenska. Rikssvenska med en bred bas av stockholmsslang (jag skyller allt på Magnus). Det finns egentligen bara ett ord som inte är rikssvenskt och det är när Vidar ska hälsa på folk. Då låter han som en finlandssvensk överklassman som står på NJK med en gintonic i ena handen och en klubbrock slängd över axeln. Hans goda vän Dudde promenerar plötsligt in på segelklubben och Vidar ropar överraskat och mycket förtjust: Moooojn!
Till alla han möter.