Ibland får jag en känsla av att man glömmer bort att mammor (och pappor) är helt vanliga människor som råkat få barn. De har ofta arbetsplatser, vänner, musiksmak, favoritmaträtter och egna tankar. Så här kommenterade en mamma på min andra blogg:
Haha, då jag läser dethär så passar jag väl in på en lattemamma ut i fingerspetsarna. Men jag är stolt över och njuter för fullt av det.
Nu då jag är hemma med andra och troligtvis sista barnet tycker jag att jag har all rätt att göra precis vad jag tycker, utan att någon har det minsta att säga till om det. Älskar att träffa vänner på lunch, brunch eller kaffe, antingen hemma eller på stan. Vi testar olika recept på varann, men för det mesta diskuteras barnen ganska kort och sen ”snarvlar” vi om annat. Så håller jag på med inredning och säljer och köper mycket på loppis och huuto. Så går jag med UGGs och Sorels och äger peak-kläder och går på yoga och gym. Förstås skuffar jag på en Bugaboo. Barnen kläs i po.p, småfolk, me&I m.m.
Njuter av att för en gångs skull ha tid att ge hemmet och barnen, även om den äldre är på dagis några korta dagar i veckan. Då han kommer hem spelar och bakar vi mycket så inte drar jag nu ut honom på stan heller.
Men folk som skulle kalla mig lattemamma med negativ klang ser ju inte allt det andra jag gör, såsom spenderar hela sommaren ute i skärgården utan nästan några som helst bekvämligheter, förstås osminkad iklädd mestadels gummistövlar och kläder nerklottade med fiskfjäll och målfärg. Eller det som jag gör då jag inte är hemma med barnen, dvs jobbar som en stressad läkare på ett sjukhus och som vid sidan bedriver även forskning. Doktorerade gjorde jag redan som 25-åring. Hemma med man och vänner diskuteras ofta nyheter och t.ex. politik, religion, sexuella läggningar och samhället i allmänhet.
Så dagens ”lattemammor” är nog inte så ensidiga som det låter, folk ser nu bara det dom (inte) vill se.
10 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
Jo men det där later ju som en klok mamma som njuter av livet och som vagar ta plats och synas. Nu behöver ju inte alla mammor (eller människor) vara som hon, men det är kul att se den här typens festliga mammor pa stan. (Nu menar jag inte att det inte är kul att se andra typers mammor och barn!!!)
Man far ma bra, man far synas, man far ta för sig, ocksa när man är mamma! Och man behöver inte ha daligt samvete för att man har rad med bugaboo, märkeskläder och latte (i all synnerhet inte om man doktorerat när man var 25 och bade jobbar och forskar).
Inte behöver man ha dåligt samvete fast man har en utbildning med lägre status heller, eller hur? Man får väl köpa hur dyra grejer man vill oberoende av ens yrke, det har väl inte andra med att göra?
Om man nu riktigt vill bena ut de här stereotypierna så finns det väl en kategori med karriärmammor också. De som absolut inte vill förväxlas med lattemammorna. De som är allt annat än vanliga. De som aldrig skulle röra en vauva-lehti. De som är självständiga, starka, smarta, snygga, snabbtänkta och suveräna. För det är ju inte ”de vanliga mammorna”… ;)
Skämt åsido. Det finns väl lika många mamma- och pappatyper som det finns människor överlag, så varför ska vi överhuvudtaget kategorisera?
Tycka vad man vill om lattemammorna men utgående från både inlägg och kommentarer på båda bloggarna så talar vi här om en ganska liten grupp stadsmammor med en relativ god ekonomi som har tid, råd och möjlighet att leva detta liv. Det som möjligtvis kan störa omgivningen och andra mammor är att dessa mammor syns ganska bra idag och kanske sätter upp en viss standard som inte alla kan eller vill leva upp till. Avslappnad, chic, social, ekonomiskt oberoende och nu även smart, allmänbildad och doktorand…
A: Där slog du huvudet pa spiken, det är ingen bra ide att kategorisera. Det kan kännas väldigt sarande att bli kategoriserad, att inte bli sedd som person utan bara schematiskt bli kategoriserad pa basen av vissa attribut.
Jag håller med om att det är störande att bli kategoriserad och som mamma känner åtminstone jag det som om jag ständigt rör mig ute på ett minfält, varje steg jag tar och mening jag skriver om ämnet ett potentiellt faux pas. Men hörni, tack för att ni kommenterar, jag uppskattar det mycket!
Typiskt för lattemammorna är deras skrytsamma läggning.
I sin korta text lyckades mamman ovan droppa att hon handlar märkesprylar, har villa i skärgården, är läkare, forskare och doktorerade rekordtidigt. Pinsamt…
Det var jag som skrev det citerade inlägget ovan och känner efter föregående kommentar att jag måste skriva än en gång. Mitt inlägg är skrivet i all hast på Alfamammans andra blogg och utryckt ur sitt sammanhang. Innan mitt inlägg hade det kommit flera andra kommentarer som jag samtidigt kommenterar, med avsikt provocerande.
Skulle jag ha vetat att mina tankar sätts upp hit skulle jag förstås ha försökt formulera allt bättre och inte fläkt ut mig själv sådär. Det som jag ville komma fram till var det som Peppe nämnde, dvs att vi är så mycket mer än bara ”mammor på stan”.
Och för att svara på kommentaren av J. Javisst klär och använder vi mycket märkesprylar, men då främst av ekologiska och ekonomiska skäl, eftersom dessa behåller sitt andra- och tredjehandsvärde på ett helt annat sätt än t.ex kläder från H&M. Som jag nämnde är jag flitig användare av loppis och huuto där vi både köper och säljer mycket för inte badar vi i pengar fast vi nu råkar vara utbildade.
Och inte har jag nu sagt att vi har villa i skärgården utan nämnde det nu som ett exempel att lattemammorna också kan leva utan dusch och höga klackar i flera veckor, är det nu sen i stuga eller tält eller gammal träbåt. Likväl kan jag tälta Lappland i flera veckor, eller tycker du också att det är pinsamt?
Och vad som nu är pinsamt med att säga att man är medicine doktor förstår jag inte riktigt. Men det faller väl lite i samma kategori som att man kan kommentera smala människors vikt medan man inte får kritisera överviktiga? Jobbade jag som t.ex. städerska så skulle du inte ha tyckt att det var pinsamt?
En helt vanlig familj är vi och vi gör helt samma saker som familjer som bor i t.ex. Pedersöre, med den skillnaden att jag inte behöver ta bilen för att åka till stan och inte kan släppa ut mina barn ensamma på gården. Men nog träffar väl också mammor i Pedersöre sina väninnor på kaffe och lunch? Och köper kläder och andra saker, nytt eller begagnat, på nätet eller i affären?
Motsatsen till lattemamman är nog inte mamman på landet, utan främst kanske en modersgestalt från 70-80-talet, då mammorna hölls innanför husets fyra väggar, utan tillgång till socialt umgänge vare sig IRL eller på nätet. Till skillnad från dem både syns och hörs dagens mammor, vilket verkar reta gallfeber på vissa andra.
Sorry Morzan, det var inte alls meningen att hänga ut dig. Jag tyckte bara att din kommentar var rolig och smart och värd lite mer uppmärksamhet och publicerade den därför här.
Nej Peppe du behöver inte alls be om ursäkt, tycker det är bra att du startade en diskussion om ett intressant ämne! Kul att du tyckte om mitt inlägg även om det var menat att provocera :)
Det är ju trakigt att en del tycker att s.k. ”lattemammor” överlag är skrytsamma. Det kan kanske ibland handla om missförstand? Jag förstod det sa att Morzans kommentar om att ha doktorerat tidigt hade att göra med att hon ville säga att hon vanligen jobbar väldigt hart och att hon därför nu när hon är barnledig tycker att hon kan göra vad hon vill, njuta av att ha en annan roll och en annan vardag än hon annars har. Jag förstod att hon liksom ville säga att just nu bara njuter jag, men vanligen sliter jag hart.