Det är så mycket jag inte vet om barn och föräldraskap
Magnus återvände till jobbet och fyra dagar senare hade jag plötsligt saker och ting under kontroll på barnskötarfronten. Ur den tafatta larven som knappt kunde lyfta upp sitt barn, genom puppan som matade ungen i en onaturligt ställning till den nykläckta fjärilen i form av alfamodern som till och med kommer ihåg att ge barnet d-vitamindroppar efter maten.
Jag ba:
”Whos’s your mommy? And what does she do?”
2 kommentarer
Senaste nytt från Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.
är det inte fascinerande? man går omkring och ruvar och plötsligt är dendär varelsen där och man är lite ängslig och ganska hjälplös och efter några dagar så vet man, instinktivt, en massa som man aldrig ägnat en halv tanke ens. (och sen händer nåt oförutsett, snuva, ontimagen, rådd-i-rutinerna, och plötsligt tycker man igen att man inget vet och alls känner varann. Men stunderna när man inser att man är denhär ungens enda och därför säkert bästa morsa är sköna och gottgörande. de kan infalla också efter tjugoett år och fyra barn)
Precis så är det! Häromdagen slutade Vidde gråta när jag pratade lite med honom och det fick mej att känna mej som Mirakelmamman.